Nu är Knut 3½ år och jag tycker ändå man tydligt kan urskilja hans personlighet.
Jag tänkte försöka beskriva hur han är, min fina lilla unge.

Knut är lugn.
Han varken är eller har varit ett ”pet-barn”. Vi har kunnat haft glasvaser framme i hans höjd hela tiden och han har aldrig brytt sig nämnvärt om det.
Han är inte särskilt nyfiken på det där med att vrida och vända på allt, han är heller inget klätterbarn utan håller sig absolut helst på marken (även på lekland bör tilläggas då han är extremt höjdrädd)

Han har inget emot att leka själv, ibland behöver man bara starta honom, dvs man följer med in i hans rum, börjar leka med tex Pippi huset och sen kan man lugnt smyga därifrån för då är han helt uppe i leken.
Hans favoritlekar är utan tvekan alla former av rollekar. Han gillar att leka med bilar men då är de också olika personligheter som träffas och ska hitta på nått, det är aldrig bara köra runt och brumma.
Min favoritgrej är att tjuvlyssna när han leker, han är så himla påhittig när det gäller att skapa dialog mellan de där olika figurerna.

Knuts personlighet påminner otroligt mycket om min egen.
Han är fortfarande i stort behov av sömn och somnar alltid när man åker bil, ALLTID! Även om vi bara åker till affären.
Han sover också fortfarande gärna middag och om vi inte väckte honom skulle han lätt kunna sova i två-tre timmar.
Han blir rädd när barn är för på, högljudda eller brötiga. Då backar han direkt och går undan.

Knut är otroligt verbal och fantastisk på att prata. Härom dagen sa han tex att mango smakade strävt på tungan. När har han någonsin hört ordet strävt?!
Däremot är han lite sämre på småpilliga motoriska saker, som att göra pärlhalsband, klippa och sånt där. Där är han inte alls lika vass.
Han kan cykla utan stödhjul men har skrämt upp sig själv för den cykeln och använder mycket hellre sin balanscykel även om vi (en smula hetsigt) försöker få honom att använda den riktiga cykeln.

Hans favoritmat är utan tvekan köttfärsås och spagetti och fick han välja skulle han äta det och vattenmelon varje dag resten av sitt liv.
Däremot vägrar han ät hamburgare och är inte överförtjust i kakor och bakverk, utan det brukar räcka gott med en halv bulle.

Han blir skitförbannad om man väcker honom när han sover eller när man tar ifrån honom ipaden.
Han blir också jättearg när något går emot honom, tex en pusselbit som inte passar eller ett torn som bara välter. Då morrar han och stampar med fötterna, smäller i dörren och skriker ”nu STRUNTAR jag i det här”.

Knuts absolut finaste personlighetsdrag är att han är så otroligt kärleksfull och fysisk.
Han älskar att kramas och mysa, ligga när och klappa på mig och viska ”jag älskar dig” om och om igen.
Han är uppmärksam och ger komplimanger och säger att man har fina kläder och ser om man har på sig något nytt.

Ja du, älskade lilla Knut. Du är det bästa som hänt mig och jag älskar dig mer än jag trodde va möjligt!