@annaileby_art
anna@annaileby.comIgår tittade jag med ett öga öppet och ett stängt, på Hellenius Hörna där Petra Mede var gäst.
Jag ska villigt erkänna att jag inte är något jättefan av Petra Mede men det hon sa igår var så himla bra att jag är beredd att ändra uppfattning (och det händer inte särksilt ofta!)
Hon sa precis det jag brukar säga, att hon har ett så enormt självförtroende att hon ständigt går runt och tror att han är nog kär i mig, hon kollar nog bara för att jag är så snygg osv osv.
För att det är HELT onödigt att gå runt och vara nedvärderande mot sig själv, när man istället kan vara uppvärderande!
Jag utgår ständigt från att jag är fantastisk. Detta är ingenting jag behöver säga högt eller folk ens behöver veta om (även om det ibland slinker ut) utan det räcker med att JAG tycker att jag är great. Det smittar nämligen av sig i sinnesstämningen. Tycker man att man själv är bra, så är man ju bra!
Om en kille tex nobbat mig någon gång i ungdomen så har jag tänkt ”äh, han är säkert så hiskeligt kär i mig att han blev rädd”. Då slipper man bli ledsen och tycka att allt man gör är fel och att man är fulast i världen.
Dessutom är ett starkt självförtroende det snyggaste som finns, men det i bagaget klarar man av precis vad som helst.
Detta kan ju låta lättare sagt än gjort, men har man bara lärt sig att tycka att man är fantastisk, så går det av bara farten!
Prova vettja!
Dagens smartaste tips! Från och med….NU… tänker jag precis så! Tack för fin blogg och fina bilder/Carina
Åh, så har jag aldrig tänkt men det är klart att man borde göra det än att tänka dåliga tankar om sig själv. Jag har heller aldrig gillat Petra Mede och jag gav henne dessvärre inte en chans, jag stängde av programmet innan hon sagt det där. Tur för mig att jag läser din blogg så jag fick ta del av det ändå!
Jag känner bara halvhjärtat på det vis som du skriver. Jag får jobba på det där, och känna mig fantastisk alltid. Bra tips 🙂
Bra sagt, jag är också sån, för det mesta i alla fall. Man mår så mycket bättre då 😀
Kloka ord 🙂
ÄLSKAR bilden! sailors är mitt bästa tror jag. alla sorter.
Nu kliar det i mina fingrar och jag vill så gärna skriva att det är negativt på olika vis att tro för mycket om sig själv och att tro att andra har sånt extremt intresse i en själv. Känns som man lever i en fantasivärld och att det en dag kommer bita en i baken. Men sen funderar jag på om det verkligen är så? För det vet jag faktiskt inte.Jag tänker alltid att jag är sämre än vad jag är vilket har gjort att jag av andra ses som otroligt duktig och flitig för jag kämpar alltid mer än vad jag kanske skulle behöva. Negativa där är att jag aldrig tycker jag själv är bra.
Kanske måste jag tvätta bort bilden av att ”självsäkert är osäkert” och att det är oattraktivt med självsäkra människor för jag tänker alltid att det är en ”mask”. Att det liksom finns en väldigt skör människa där bakom som måste gömma sig bakom ett ”falsk” face. Eller vad tror du?
Just nu är självförtroendet på en pendlande bana mellan botten och ett snäpp ovanför botten. Men jag såg också programmet och tänkte att det var lite fint ändå. Att man definitivt borde se på sig själv som snygg, bra, kick ass och allmänt superb. Så svårt kan det ju inte vara.
Amen, sister.
Jag brukar alltid kunna falla tillbaka på övertygelsen om att min egen förträfflighet är sannerligen förträfflig. Det fungerar i alla fall när det gäller vem jag är, vad jag kan och hur jag tänker (aka mitt snille). När det kommer till kroppen däremot – not so much. Har en del att jobba på där…