Nu är det snart nytt år, det innebär att alla konsthögskolor släpper sina arbetsprovsuppgifter.
Förra året var första gången jag inte sökte och det kändes väldigt befriande att slippa allt det där, pressen, ångesten och att det enda som snurrar i skallen är arbetsprover.
Men som varje år, måste jag gå in och kika vad det är för uppgifter, vad hade jag gjort och hur hade jag tolkat det.
Jag har/hade bestämt mig för att aldrig söka mer, att det tar för mycket kraft och ork och att jag blir emotionellt slutkörd av att alltid få nej.
Men så läste jag en intervju med min favorit Lovisa Burfitt nu på morgonen och någonstans långt in tändes åter igen en liten gnista om högskolorna.
Kanske bara söka en gång till? Bara för att det är nyttigt, roligt och utmanande?

Jag känner mig bra på mitt område, men kanske lite fast i gamla hjulspår. Skulle behöva nya lärare, nya omgivningar och nya kreativa miljöer för att komma vidare.
Det känns som jag kör racerbil på ettans växel.

Kanske söker jag igen.
Bara EN gång till…..