@annaileby_art
anna@annaileby.comNu har vi bott nästan exakt två år i vårt hus och det är ungefär så länge jag står ut på ett och samma ställe.
Jag älskar vårt hus, tycker det är så hemtrevligt och mysigt. Men det är så HISKELIGT nära till grannarna och som den eremit jag är, så får jag lite klaustrofobi av det.
Jag behöver lite mer luft för att må riktigt bra.
Såååå, jag har börjat kolla på lite andra hus.
Om jag fick drömma och sätta tänderna i ett nytt husprojekt, hade jag gjort helt annorlunda än sist.
Så blir det varje gång. Man skalar av lite, byter lite stil fast det ändå känns hemma och som ”oss”.
Den här gången vill jag ha ett hus med mycket ljus. Ljus ljus ljus, det är nästan prio ett! Kan tycka vårt blir lite mörkt då vår uteplats äter upp mycket av ljuset.
Jag hade nog, håll i er nu, behållit en ljus bas (sa jag precis det där?!) och sen kört på med detaljer i färg istället.
Sen hade jag byggt massor med platsbyggda hyllor, för det är det finaste jag vet. Eller jag menar Emil hade byggt massor av platsbyggda hyllor.
I köket önskar jag mig ljus från två håll, helst med fönster över diskbänken eller arbetsbänken. Det har vi nu och det är en av mina favoritsaker med vårt hus. Sen vill jag ha fler öppna hyllor så allt mitt fina porslin syns.
Ett krav för att jag överhuvudtaget ska överväga att flytta är att det finns badkar. Jag har inte haft badkar sen jag var liten och saknar det varje dag. Jag är en riktig badkarsjunkie.
Sen har jag en weakspot för såna här fönster. Så. Himla. Fint.
Lista på saker jag inte vill ha:
– Barstolar. Vill sitta och äta med stolar där man kan luta sig bakåt och knäppa upp byxorna efter maten.
– Köksluckor utan handtag, så man bara trycker på så öppnas de. Jag har en man som alltid är svart om händerna så det skulle bli fula svarta märken på direkten.
– Furutak. Jag har målat min beskärda del av furutak genom åren och det är precis lika tråkigt varje gång.
– Ett yttertak som måste bytas. Det gjorde vi på vårt nuvarande hus i somras. Så jag slipper gärna göra det igen de närmsta femtio åren.
– Träpanel. Superfint, men underhållsfritt tegel slår ändå högre. Helst i stil med huset i Simrishamn.
– Insyn. Jag vill aldrig behöva säga hej till grannarna. Då är jag nöjd.
– Fin trädgård. Vi hade superfin trädgård med MASSOR med blommor när vi flyttade in i vårt hus vi har nu. Det är SJUKT mycket jobb med att rensa rabatter. Nästa gång blir det gräs och grus. Punkt.
– Duschdraperier. Tacka vet jag duschväggar eller allra helst badkar som sagt.
Lista med saker som får pluspäng:
– Första våningen är en halvtrappa upp så man slipper insyn från gatan.
– Det finns plats för en lekstuga och sandlåda i trädgården.
– Uteplats med trädäck.
– Väggar som är lätta att spika i.
– Fiskbensparkett.
– Balkong.
– Dörr till uteplatsen från köket.
– Fiber.
– Garage.
Kul att läsa dina tankar på temat! Vi kollar så smått efter hus nu, och det är svårt att veta exakt vad man vill ha egentligen. Speciellt inte när man inte ägt hus förut. Och håller med, man vill inte ha insyn från grannarna. Varför står det förresten aldrig något i husannonserna om huruvida grannarna förväntar sig gemensamma grillkvällar eller inte?? 😉
Aah vad roligt med husdrömmar! Vi köpte vårt drömhus och gård 2014 och har inte ångrat oss en sekund. En gård med stor potential i våra ögon – men som krävde (och fortfarande kräver) mycket jobb. Men ändå har vi inte tvekat en gång. Behövde bara gå in i lagårn och sedan huset en sväng så visste jag att detta var min plats på jorden. Så märkligt fantastisk känsla. Hoppas ni hittar den!
Hej!
Kul att läsa tankar men inte speciellt roligt när man är en av grannarna. Är det så du känner vilket märkts sen ni flyttade in kanske ni skulle köpt något på landet. Emil är alltid glad och trevlig när man möter honom det är dessvärre inte du. Mossleområdet har alltid varit ett område där alla hälsar på alla men inte längre. Tror många grannar skulle uppskata ett hej! Men som du sa du är en eremit hoppas nästa hem blir bättre för dig.
Tycker du tar i lite när du säger att ” Mossleområdet har alltid varit ett område där alla hälsar på alla men inte längre”. Jag säger hej när jag ser någon eller är i närheten (oftast ser jag inte ens folk, är lite tankspridd på den biten). Jag skriker inte hej på samma sätt som kanske Emil gör. Det är inte för att jag är otrevlig utan bara sådan jag är.
Känns ju inte så roligt att du verkar tycka jag drar ner hela området. Ska skrika hej till alla jag ser och vinka till alla som går förbi i fortsättningen.
Nej det är verkligen inte så jag menar. Men det känns som att du istället för att titta upp och säga ett hej eller nicka istället vänder ner huvudet. Jag läste precis dit nya inlägg och jag förstår att folk är olika och att det finns introvert och extrovert personer. Jag är inte en super social person själv heller men vet att en nick eller ett hej kan ljusa upp en hel dag därför säger jag det ändå. Naturligtvis behöver man inte stanna och småprata eller skrika hej åt alla. Men ett hej när man möter folk är verken att skrika eller att småprat enligt mig i alla fall.