@annaileby_art
anna@annaileby.comIgår satt vi några stycken och pratade om våra drömmar och mål.
Om hur man omedvetet sätter käppar i sina egna hjul genom att tänka att det inte går eller verkar för krångligt eller omöjligt.
Jag hade ett möte med min mentor i somras och plötsligt klickade något i mitt huvud. Kan inte riktigt förklara vad som hände men det var som att trycka på en knapp.
Jag ändrade inställning helt, siktade mot nya mål och ändrade min tankesätt och sen dess har det gått så himla bra.
Jag tog bort alla mina mentala pinnar som jag envisades med att fälla mig själv med och nu känns det så himla mycket bättre.
Kom att tänka på det igår, när vi pratade. De andra var nystartade företag, precis i början och jag har ändå hållit på sen 2008 (!!) så jag kände mig riktigt världsvan.
Min dröm när jag var liten, runt 10-12 år typ, var att få jobba som konstnär. Bara få måla och teckna hela dagarna men jag visste ju ändå någonstans att sådana jobb knappt fanns på riktigt.
Men någonstans i mitt undermedvetna har jag ändå hela tiden jobbat mot det målet. Gått utbildningar och gjort val i livet som har lett mig på rätt väg. Det har varit krokigt och snårigt då och då men nu är jag här.
Jag klarade det.
Jag lever min egen dröm!
Men har man uppnått ett mål är det dags att sätta ett nytt och jag siktar högt.
Vad jag drömmer om nu håller jag för mig själv, känns som drömmar så lätt grusas om man vädrar dom för ofta.Men jag är tacksam. Så evinnerligt tacksam att det här är min vardag.
Jag får många kommentarer om att jag är begåvad, eller att jag fött med en talang. Det gör mig lite provocerad för jag föddes inte med någonting mer än möjligtvis ett intresse för att måla.
Jag har tecknat otaliga timmar, hellre suttit hemma med mina pennor än lekt med kompisar. Alltid önskat mig nya ritgrejer i julklapp och på födelsedagar. Haft stöttande föräldrar som jublat och hejat på.
Så nej, jag har inte fötts med någon extra ordinär begåvning.
Men jag har övat. Så in i helvete har jag övat. Då kommer ”begåvningen” på köpet.
Haha! Jo det är klart att du övat dig till den talang du har idag, men tror inte du orkat kämpa så om du inte hade en medfödd talang som gör att du har förmågan att utvecklas mer än andra när det gäller att teckna. Jag har också kämpat, men det tar stopp… Däremot finns det andra områden som jag utvecklas bättre inom.
Tror inte det finns någon sådan talang. Däremot tror jag att har man ett brinnande intresse så tar det aldrig stopp. Jag har tecknat flera timmar varje dag i 25 år minst. Det har inget med talang att göra
Men vad mitt i prick! Får också höra att man har talang och att ”om jag kunde rita som du – då skulle jag göra det hela tiden”! Ja, jo, men det är ju också det jag har gjort.. ritar som en galning, varje dag sedan barnsben.. så det vore väl fasen annars! 🙂
Helt rätt! Det är så lätt att hindra sig själv genom att sätta upp spärrar som inte finns. Fortsätt drömma stort! Älskar bilden för övrigt, den utstrålar målmedvetenhet och styrka. 🙂
Förstår vad du menar! Jag sminkar på min fritid, och sätter upp frisyrer när folk gifter sig, går på bal eller vad det nu må vara (med all respekt för att du arbetar på heltid med ditt hantverk!). Och givetvis mig själv och ibland mina kompisar om vi ska iväg på något skoj. Och då får jag höra hur duktig jag är och att folk önskar de kunde sminka likadant. Och då får jag påminna dem om att jag sminkat och övat sedan jag var 16 år. Idag är jag 27 år. Den perfekta skuggningen eller eyeliner-vingen kommer inte komma om man ger upp efter tre försök. Eller om man inte bryr sig om vilka produkter/penslar man ska använda för bästa resultat. När folk jag känner väldigt ytligt började fråga om jag ville fixa smink/hår en lördag inför nån fest kände jag att jag fick nog.. Så kul är det inte att lägga ett par timmar av sin fritid en ledig lördag för någon man knappt känner. Nu ger jag det i gåva när mina nära gifter sig för att jag älskar dem och liksom ser det som min bröllopsgåva till dem. Men jag vill inte längre ”ge” bort något som jag gör jäkligt bra som är ett resulterat av att jag övat och läst på så himla mycket. Och som andra faktiskt tar bra betalt för. Problemet är att jag känner jag att jag inte gått en utbildning, och därmed inte vågar ta betalt. Men jag kan inte räkna alla timmar jag kollat på youtube, bloggar eller läst på olika sidor om smink, vad man ska och inte ska göra. Eller alla otaliga timmar jag sminkat mig själv och andra! Så var stolt över alla timmar du lagt ner på ditt hantverk. Var stolt att det lett till att du faktiskt kan och vågar ta betalt och kan arbeta med det du älskar. Slitet och all övning syns i dina bilder. Du är förbannat grym på det du gör! Just på grund av att du gett dig faan på att bli det.
Är det Maxida Märak?
Nix, det är Brita Zackari 🙂
Jag tror på en växelverkan mellan begåvning/intresse/och en jävla massa övning. Givetvis ligger det ett galet stort arbete bakom en talang, men jag tror de flesta har haft ett råmaterial att börja arbeta med. Men det innebär ju inte att det stora arbetet, övningen, på något sätt förringas.