@annaileby_art
anna@annaileby.com
Som jag skrivit tidigare så får jag enorm drivkraft genom ”jag ska minsann visa dig”-tänket.
Men i smyg har jag också en lista, min hämnd-lista.
Det kanske låter brutalt och elakt och det är det också, men egentligen är den inte till för någon annan än mig ändå.
Den finns inte ens nedskriven på papper utan bara lagrad längst bak i mitt huvud.
På den listan finns de hemskaste, inte bara han-gick-före-mig-i-kön-gubben.
Utan de som grävde djupa sår som fortfarande då och då går upp om jag skrapar för mycket.
Nu har jag en hyffsat stor blogg, jag skulle kunna hänga ut personer om jag hade lust med det (vilket jag inte har)
Som han som krossade mig totalt utan att ens vända sig om när jag var femton, han som fick mig totalt ur balans i många långa år efteråt.
Som aldrig ens verkade fatta hur mycket han trampade sönder.
Men det är liksom inte tillräckligt att bara skriva på en blogg att fy så dum du är.
Så jag väntar tills jag blir berömd, sitter i en blommig soffa på min ålders höst och Kobra kommer och gör ett reportage om min långa karriär.
Då, DÅ ska jag säga, att fy faaan vilket praktarsle du är!
Men då måste du bara kika in här ju! Det är som Bullen, fast för vuxna, och om ex-relationer! Där får man spy ut allt det där, kanske få en brevfilm gjord och dela med sig. http://exitfilm.blogg.se
Hm..jag förstår tankegången. Har själv haft sådana upplevelser som varit livshandikappande om man säger så. Men någonstans tycker jag att sålänge man inte kommer över gamla oförätter, hur hemska de än må varit, så låter man dessa personer ha makt över sig. Varför ens ägna dem en tanke? ”du är så liten att jag inte ens kommer ihåg dig” är den bästa ”hämnden” du kan uppnå. Teres Alshammar blev tydligen svårt mobbad i skolan pga sina tänder. Jag tror att berörda personer senare fick sig en funderare iaf, utan att hon behövde hänga ut dem ;).
Malin: Håller med dig! Om att man inte behöver hänga ut personer vid namn. Men det är viktiga ämnen att prata om och det kan man göra med fingerade namn. Det kan ge en styrka att diskutera och dela med sig. Och man kan känna sig stolt över att ha kommit över, förbi och blivit klokare. Mobbning sker i många olika sorters relationer.
Jag har aldrig tänkt hänga ut någon med namn, jag bara säger att jag SKULLE kunna göra det.
Det ger inte mig ett dugg och gör mig inte alls bättre än de i såfall.
Min hämnd kommer tids nog ändå, just nu känns mitt tecknande ganska nog som hämnd.
Åh menade inte att du tänkte göra det. Men via exitfilm.blogg.se kan man dela med sig och där blir det fingerade namn. För det finns ämnen som behöver diskuteras och mötas. Tillsammans kan man känna styrka, skratta åt det eller gråta.
Det viktiga är bara att du inte glömmer att de är människor som antagligen inte mår så bra när de trycker ner andra…hade värsta hemska hämndlistan på flera gamla mobbare. Men så träffade jag en tjej från den tiden och hon var ju bara en helt vanlig tjej med komplex och oro precis som alla andra. Plötsligt var jag inte arg längre.
Du har ju ändå kommit så långt och det går bra för dej, det är väl ändå superpepp?!
Kan inte fatta hur ni lyckades totalförvandla erat kök förresten!
http://isabitensblogg.blogspot.se/
Så är det såklart, men just mannen i det här fallet var alldeles för gammal för att vara ”ung och osäker” och borde inte gett sig på någon som var just det, dvs jag.
Jag haller med Malin – jag tror att ’de vinner’ när vi gar och tänker och grottar i gamla oförätter. Mitt rad är att ga i terapi och räta ut dem med ett profs. Med rätt person tar det inte manga sittningar och man gar lättad vidare i livet och kan lägga energi pa annat.
Haha, jag håller med om att det är frestande. Som att hänga ut en viss toka som vi båda känner. Det riktigt kliar i fingrarna tills man bestämmer sig för att vända andra kinden till.
Åh hjälp mig, vad nyfiken man blev nu…! För övrigt håller jag med de andra som skrivit att långsinthet går ut över den som är det. Idioten äger ens tankar, tid och påverkar en fortfarande, för att man tillåter det. Jag är lite rädd för människor som på allvar överväger ”hämd” för gamla oförätter. Är det en vän får det mig att tänka ”bäst att uppföra sig”, skulle jag säga något obekvämt så kanske man hamnar på någons svarta lista..