Åh idag är första dagen tillbaka på jobbet! Pirret, känslan av skolstart, nya pennor är inköpta, luktsudd och hela den där biten. Åh, det här är på riktigt årets bästa dag!
Jag sparkar igång hösten (fast det är ju inte alls höst än, men det är väl så man säger) direkt med att äntligen få börja visa bilder från min sommar.
Först ut var alltså en vecka på Öland med min lilla familj!
Vi hade egentligen en plan om att ta Astrid Lindgrens värld på vägen till Öland men det spöregnade så då kändes det bättre att ta det på hemvägen istället.
Så vi styrde kosan mot Öland direkt och vårt första, givna stopp, var Barbro Lindgrens värld på Ekerum!
Som ni vet vid det här laget är jag ju ett STORT Barbro Lindgren fan (tycker hon är bättre än Astrid, men det törs man ju knappt säga) Den här utställningen har tidigare rest runt på olika ställen och vi såg den i Växjö för nått år sen och Knut har pratat om detta ställe konstant efter det, så nu när det blivit en permanent utställning på Öland så var det såklart givet att vi skulle åka dit.
Först räddade vi Bennys lillebror som hade trillat ner i pölen (har ni inte läst Benny böckerna måste ni göra det = bäst nämligen)
Sen kröp vi in till Lorangas land, genom sophögen förstås, där Lorangas giraff bor.
Innan jag fick barn kunde jag inte förstå hur människor planerade hela sina semestrar runt barnaktiviteter men nu när jag själv är mamma så förstår jag verkligen tjusningen. När jag ser Knut sådär glad så han trippar på tårna och liksom tjuter av skratt, då är det värt precis allting. Här är hans äntligen tillbaka i Lorangas rosa kök!
Vilda bebin finns såklart också där. Man kan hoppa i bebins jättesäng om man vill.
Men det Knutte längtat allra mest efter hos Loranga var ändå korvkiosken! Här inne lekte han i en mindre evighet, staplade korv, la korv i hinkar och gav till Lorangas tigrar i ladan, sålde korv och beställde korv.
Jag och Loranga har ungefär samma inställning till pengar kan man säga.
När vi sagt hejdå till Loranga, Masarin och Dartanjang åkte vi vidare mot vår stuga. Jag hade hittat den på blocket, ganska anspråkslösa bilder så egetligen visste vi inte alls vad vi hade att vänta oss. En smal liten gräsväg precis bredvid ett naturreservat, längst in på en liten väg så kom vi fram till det här.
Ursäkta att bilderna är så gula, men det är det där Öländska regnljuset som blir så på bild, men alltså, jösses! Det här huset var det finaste hus jag sett i hela mitt liv, prick allting jag någonsin drömt om att mitt Ölandshus skulle ha, hade det här huset!
Fick på riktigt nypa mig i armen och kämpa för att inte börja gråta av lyckobubbel över huset!
Knut flyttade genast in och de gulliga ägarna visade oss runt. En enda vecka hade de bestämt sig för att hyra ut i år och den lyckades jag få! Det måste ju vara ödet! Pax för att hyra det här huset alla somrar i resten av mitt liv!
Vi flyttade in och gjorde oss hemmastadda i något som lika gärna hade kunnat vara Carl Larssons hus.
Vi packade upp och vilade lite i väntan på bättre väder.
På eftermiddagen sprack det upp och huset blev om möjligt ÄNNU finare!
Så fantastiskt med en stor trädgård att springa runt i och inga människor så långt ögat kunde nå. Åh drömmen!
När Knut somnat så smög sig kvällssolen in i trädgården och jag kippade efter andan för att det var så fint.
Vi tog fram vinet, filtar och kröp upp i hammocken. Det var så knäpptyst som det kan bli. Alla mina förvirrade tankar och stressade år kom ifatt mig och äntligen kunde jag slappna av och släppa ner axlarna.
Lugnet.
0 kommentarer