Dag två på ön vaknade vi upp till strålande solsken, om än en smula kallt. Vi började dagen med frukost i trädgården, som sig bör på semester. Vi hade ett bageri två kilometer från vårt hus så Emil cyklade dit på morgonen och köpte frallor.

Sen var det utflyktsdags! Vi åkte till Byrums raukar, som inte låg särskilt långt från där vi bodde.

Vi fick hålla hårt i den här lille höjdrädda killen som ständigt tror att han ska trilla ner överallt.

Fast rätt högt va det ju förstås. Och väldigt, väldigt fint.

Vi gick ner till vattnet och kastade lite sten.

Hittade död fisk…..

…och fotograferade inre bilder att kunna plocka fram ur hjärnan i höst när det är stormigt och regnigt här hemma.

Sista stenarna kastades och sen hoppade vi in i bilen igen.

Vi åkte till ett (än så länge) folktomt Böda sand!

Jag har alltid varit en stark motståndare till Böda då det känns så himla turistigt och lite som en Ullaredsstrand, men det är verkligen så himla fint! Speciellt på förmiddagen innan det blir alltför mycket folk.

Det var iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiskallt i vattnet men ändå så härligt att bara ligga i solen i några timmar. Nu är äntligen Knut så stor att han liksom underhåller sig själv (med ett vakande öga från oss förstås) så alla faktiskt kan få njuta lite på stranden.

På eftermiddagen var vi trötta och solvarma och bestämde oss för att chilla i stugan.

Vissa chillade mer än andra.

Sen gick solen ner bakom träden och vi somnade, andra natten i världens finaste hus.