Jag är tillbaka från semestern, ÄNTLIGEN!
Jag har på riktigt räknat ner dagarna. Har verkligen längtat tillbaka till mitt kontor, där det är tyst och man bara hör surret från kopiatorn utanför, skrammel från kaffekoppar och steg i korridoren.
Där man kan grotta ner sig i skuggningar och papperkvalitéer, Åh som jag älskar mitt jobb!

Har tankat kameran full med bilder så massor med inlägg kommer, känns som jag ligger så himla mycket efter så nu är det dags att damma av den här bloggen inför en mycket spännande jobbhöst!
Nu kör vi!

Vi stannade ju som sagt i San Remo i Italien i nästan en vecka. Vi spenderade vår tid ungefär såhär:

Två gånger i veckan var det marknad i stan. Alltså italiensk matmarknad, vad mer kan man önska sig?

ÄLSKAR sånt här, med små damer som inte kan ett ord engelska men viftar och visar tills man gör sig något sånär förstådd.
Jag köpte en kashmirtröja (som gick sönder första dagen, men som nu är lagad igen) och en spidermandocka till Knut.

På förmiddagarna var det strandhäng som gällde. Det här med UV-dräkt är uppenbarligen ingen storsäljare i Italien. Knut var den enda på hela stranden som hade det.

När solen stod som högst så vilade vi oss i skuggan innan vi gick tillbaka till hotellet och sov middag alla tre.

Utvilade och glada gick vi ut för att göra stan. Har ni sett nån gulligare kille eller?!

Man får inte ha bråttom när man är ute och går med Knut. Alla ställen där man kan sitta, måste sittas på en stund.

När det hade suttits färdigt på alla sittplatser i hela stan kom vi till slut fram till vår favoritrestaurang. Alltså det här med mobil/ipad, sån livsräddare det är många gånger. Det gör att väntan på maten går smidigt, att man kan få äta upp i lugn och ro och att ja, alla är glada och nöjda. Tack Radioapan för många timmars matro.

Sen kom det här in. Jösses, lätt det godaste jag ätit i hela mitt liv!!

Knut älskade all italiensk mat (men vem gör inte det) favoriten (eller ”fallalit” som Knut säger) var carbonara, eller pizza då förstås.