@annaileby_art
anna@annaileby.comNär man är gravid är man en vandrande måltavla för folks åsikter och man är ett öppet mål att säga i stort sett vad man vill till.
Alla hämningar folk har att kommentera andras utseende är som bortblåst och plötsligt finns det inga gränser för privat eller inte längre.
Människan bakom magen är orelevant och det enda livet och folks frågor handlar om är just graviditeten.
Det här är vad folk allt som oftast säger:
– Är du säker på att det inte är två?
Ja, jag har gjort inte mindre än fyra ultraljud. Det är en. Jag är helt hundra procent säker på att det är en och vill du bara säga att min mage är enorm för att bara få en, så varsågod att säg det. Du har ändå redan sagt det mellan raderna.
– Det syns ju att brösten växer iallafall!
Ja, brösten växer när man bli gravid och jag hade ganska mycket av den varan redan innan så då blir det ganska stora ja. Skulle du någonsin kommentera en icke-gravid-kvinnas bröststorlek? Antagligen inte.
– Nu måste Emil vara glad när du fått så stora bröst!
Ja eftersom Emil är man och det enda han bryr sig om är bröst så är han givetvis superycklig, det kan man ju utgå ifrån. Nu är det bara så att Emil inte är något större fan av bröst så han tycker nog snarare tvärtom. Men det skulle ju ingen räkna med.
– Gud vad du vaggar när du går!
Prova att hänga en tiokilos hantel runt halsen, sen ska du gå med den där i några månader, samtidigt som det känns som att någon hugger knivar i ditt ryggslut och att ditt skrev ska lossna varje gång du tar ett steg, så får vi se om du vaggar eller inte sen.
– Stackars Emil, han kan inte ha det lätt nu!
Ja, det kan inte vara lätt att behöva dras med en gravid fru som suckar och stånkar, som har ont överallt och bara gnäller. Stackars stackars Emil!
– Hur mycket har du gått upp i vikt?
Tänk på den här frågan en stund, skulle du någonsin fråga en annan människa detta? Antagligen inte, varför är det då okej att fråga en gravid?
– Har du blivit sugen på att äta betong än?
Nej. Jag äter oftast inte murbruk av något slag. Punkt.
(illustration av Matilda)
fyfan alltså. det här är min största skräck inför att någon gång bli gravid, att ens kropp blir nån slags allmängods. och kommentarerna som indikerar att du finns till för att behaga omvärlden, f-y-f-a-n.
Vanligast hos oss och ALLTID första frågan (båda graviditeterna): vet ni vad det ska bli?
– ”Nej, hurså?”
När någon frågar mig om jag vet vad det ska bli/vad det blev (oftast gällande gemensamma kompisars/bekantas graviditeter – jag har inga barn) så brukar jag helt sonika svara ”En bebis!”
Jag har börjat svara så jag med när någon frågar vad det blir. Förstår inte varför det är intressant alls för obekanta och halvbekanta?
Haha. Jag brukar svara exakt samma sak, fast om min egen bebis – för det vet jag ju att det ska bli. En helt unik människa. Om hen kommer ut med slida eller snopp skiter både jag och bebisens pappa högaktningsfullt i. Och då bord ju andra också göra det, kan en tycka.
Jag tyckte också det var så himla konstigt hur alla hämningar släppte hos omvärlden och jag dagligen fick höra hur plufsig jag hade blivit i ansiktet och folk (som om det vore helt självklart att prata om) frågade om det var planerat? ”Nja vi brukade använda kondom men en gång var vi så himla kåta så vi struntade i det och han sa att han inte skulle komma i mig, men du vet ju hur det är när …” seriöst, hur tänker de som frågar det?
Likadant när alla främlingar eller bekanta börjar ta på magen?! Ursäkta?
En kompis berättade om sin kompis som är gravid och jobbar på sjukhus och när en läkare sa ”Oj vad tjock du har blivit!” svarade hon honom iskallt: ”Fast det har du ju också blivit”
Men FYFAN! Jag har inte varit gravid eller så men ändå har folk mage till å kommentera min kropp. Jag är ganska smal och alltid ska folk ha nått å säga om den saken. Hade en vaktmästare på mitt jobb som fråga om jag hade anorexia…(JAG ÄR NORMALT SMAL!!)..Vad faan har han med det att göra..tänk om jag hade haft det?! Ska man stå där å bha ”eh ja”. Dumfan! Samma sak med en kompis till mig som är plastikopererad på flera ställen. Det blir liksom självklart för andra att kommentera hennes kropp och fråga om hon opererat brösten (det syns vääldigt tydligt). Jag blir så trött på folk och tror vi alla måste tänka efter å faktiskt sluta kommentera andras kroppar. För det gör vi konstant! Väldigt märkliga saker du fått höra Anna! Ge dom på moppo!
Ojojoj vad jag känner igen mig. Ska få en liten en kring den 16 mars. En kvinna på jobbet (som inte riktigt förstår gränser har jag märkt) utbrast när vi satt ca 15 personer runt fikabordet. MEEEN GUUUUUUUUUUUUUU VA STOR DU ÄR! DU är HEEEEEEEEEEELT enorm asså! Hur mycket har du gått upp i vikt? Du måste gått upp jättemycket ju”. Jag svarar ”Jag vet inte hur mycket jag har gått upp i vikt. Men bebisen mår bra i alla fall om du undrar (lite sarkastiskt). Varpå hon svarar ”Men kom igen då, hur mycket väger du? Ja jaaag gick bara upp 10 kilo alla mina graviditeter” .. Grr.. Men kan säga att det var väldigt många som satt och skruvade på sig..
Och jag får höra hela tiden hur stor jag är. Tycker din punkt 1 var bra. Egentligen vill de bara få sagt att man har sjukt stor mage för att ha enbart 1 bebis där i. Och jag säger alltid, vad ska jag göra tycker du? Banta? Träna? Det är liksom inte riktigt upp till mig att magen blivit så stor (eller jovisst, lite är det upp till mig pga godis etc). Men mest kan jag göra ingenting.
Jag säger bara ZzzZzzzzz på den typen av människor.
Och för övrigt gissade en kvinna att jag skulle få tvillingar, i januari. Och hon kunde inte för sitt liv tro på att jag skulle få en, i mars… 😉
En anna bra är ”Det kommer att bli en kille, det ser jag på magen”, den kommentaren fick jag i kön på ICA av en helt okänd man!! (Det blev en tjej :-))
/Annika
Jag jobbar i butik och under båda mina graviditeter har främmande människor(kunder) sträckt sig över disken för att klappa på magen och säga något ”festligt” som t ex att chansa vilken månad man är i.
Jag har också fått den kommentaren att det måste vara en jättestor bebis därinne, eller två, och i början svarade jag att ”Jag är faktiskt helt normalstor!” och blev irriterad. Nu har jag upptäckt att de som tycker att magen är ”så himla stor” är oftast unga som inte själva har barn, eller folk som i allmänhet inte varit kring så många gravidmagar förut. De som själva har fått flera barn eller är lite äldre och har barnbarn säger nämligen att de tycker att magen är liten och att jag är så nätt istället.
Så nu när folk säger att magen är så gigantisk, förklarar jag bara att, ja, det ligger en 40 cm lång bebis där inne som väger nästan två kilo, och då tycker de plötsligt inte att det är så konstigt längre. Och det blir liksom roligare för mig också om jag låter bli att bli irriterad och istället leder in samtalet på bebisen och inte på hur stor jag är. (Sen ibland är ju folk bara lite för mycket, och då är det ok att säga ifrån tycker jag, men ofta tycker jag det är skönare för min egen skull att försöka låta bli att bli arg.)
God Jul till dig, hoppas du får njuta av frid och lugn!
Hade det precis likadant. Så känner igen mig i de känslor som du beskriver. Det är även som om ens mage är en allmän tillgång som folk ska få känna och klämma på. Det har lärt mig hur jag ska bemöta en gravid kvinna i varje fall!
Du är superfin på dina bilder 🙂
God jul!
Precis så var det för mig också. När en kollega hälsade på mig med frasen ”Hej tjockis” för 15 ggn så svarade jag ”Tack detsamma!”. Blev så trött på andra människor under graviditeten! Det var ingen som klappade mig på magen dock, det var jag alltid orolig för hur jag skulle hantera.
åh, vad jag känner igen det där.
jag störde mig på att folk som förut aldrig hade niat mig nu gjorde det. liksom, tog mig för två. vad har ni ätit idag och vilken fin klänning ni köpt. då tänkte jag att jag ALDRIG kommer få vara bara maria igen, men det fick jag ju, trots att jag fick en bebis (på utsidan!).
stor kram till dig!
Alltså, så gräsligt, men jag har hört många andra som säger att när en kvinna blir gravid blir hon allas egendom(?), andra ska klappa på magen, kommentera och komma med goda råd. Om det är snällt, fint, kan det väl vara OK men det där med att veta en annans bästa och trampa över gränser……………….hu
Jag har inte varit gravid, skulle aldrig heller tagit/klappat på mina vänninors gravid-magar utan att fråga först, och eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet, inte heller kommit med fina råd. Skrämmande.
Så dumt och onödigt. Något jag har hört mycket om är hur allt från främmande till bekanta tycker om att ta på den gravidas mage, trycka kinden mot, prata direkt till och så vidare, och jag tycker det känns så himla obehagligt. Det är väl fortfarande ens mage liksom, inte typ ett tittskåp för allmän beskådan.
Och ingen skulle väl få för sig att stoppa örat intill en mage fylld med t.ex. julmat och försöka prata med rödbetssalladen som ligger där inne.
Det värsta som finns är när främmande människor kommer fram och känner på magen, på bussen, på Ica, på stan, ja, var som helst. Får rysningar och mår illa bara när jag tänker på det trots att det var 1 år sedan jag senast var gravid.
En annan grej som gjorde och fortfarande gör mig vansinnig är att vi som hade 2 flickor och blev gravida igen fick kommentarer som.
– Tredje försöket? Då får vi verkligen hoppas det blir en kille. För Johans skull….
Precis som att någon av oss skulle bry oss om det blir en flicka eller pojke? Att det skulle vara anledningen till att skaffa tre barn. Aaaaaaaaaaa blir så himla arg! Och varför skulle Johan bli gladare än jag??? SUCK!
Ja,men,ellerhur?!? Så frustrerande! För mig har det varit mycket att jag har en liten mage,oron som man får då tills man går till barnmorskan och får mäta och se att magen är på mitten kurvan, helt precis där den ska och man kan börja säga att ”nä, den är helt normal” att folk inte fattar att det är jobbigt att få såna kommentarer chockar mig! Jag har vänner som nu i slutet sagt till mig, ”nu ser man att du blivit. lite rundare i ansiktet” och frågat hur det känns?!!? jag hade inte tänkt på att jag blivit rundare i ansiktet, inte min man lr någon riktigt nära heller, och framför allt hade aldrig bett om att få deras bedömning om jag blivit rundare lr inte! Det är inte trevligt att vara andras beskådan. Säg snälla saker lr säg inget alls! Fråga om du får känna på magen och acceptera ett nej. Om den som är gravid själv uttrycker att det är jobbigt att kroppen förändras, stötta, men kasta inte det i ansiktet på den. Hur himla svårt ska det vara???
(ursäkta att det blev så långt men jag känner med dig, jag har precis gått in i v 38 nu och hoppas på att inte behöva få så mycke kommentarer om kroppen efter förlossningen heller)
Jag förstår inte att folk kan vara så ohämmade, och varför vissa saker gäller ibland men inte annars. Bra att du och andra tar upp det, för jag aktar mig väldigt noga föra att göra sådana misstag nu! Jag gjorde kanske det inte innan heller, men ändå, någon ohämmad typ läser säkert. Jag är en smal människa, och det händer ganska ofta att folk frågar vad jag väger. Jag har inget emot det egentligen, vikt är inget problematiskt för mig, men varför fråga en smal om man inte frågar andra? Varför fråga en gravid om man inte frågar andra? Det är bra att du säger ifrån!
Nu är jag inte så långt gången än, v 22+5 idag. Min mage har synts senaste två veckorna kanske, så den är inte stor. Men ändå får jag frågor om hur mycket jag gått upp och kommentarer om att ”mer lär det bli!”. Jag blir ofta helt ställd och LEDSEN över att ha blivit någon som folk får kommentera hej vilt. Men svarar oftast att jag gärna vill gå upp lite till i vikt, herregud, bebis väger väl ca 500 g nu och bör ju själv väga åtminstone 2-3 kg när den föds…