@annaileby_art
anna@annaileby.comJag har tänkt på en sak länge och häromdagen kom frågan upp på forumet Svenska Illustratörer på facebook; när får man kalla sig illustratör?
En mycket bra fråga.
Det känns som att internet och instagram svämmar över av illustratörer. Helt plötsligt är det allas yrken och bara för att man har ett gäng promarkers hemma så kan man plötsligt titulera sig illustratör.
Svenska tecknare, föreningen för Sveriges illustratörer, grafiska formgivare och tecknare har som grundregel att för att få vara medlem ska du ha minst tio publicerade verk under de senaste tre åren.
Illustratörcentrum, som är lite ”snällare” i sin bedömning har fem verk de senaste tre åren.
Detta för att hålla reda på vilka som är illustratörer, som arbetar som det, och vilka som bara gillar att sitta hemma och teckna.
Det är nämligen en himla skillnad!
Jag har jobbat som illustratör, på heltid, i snart två och ett halvt år och haft mitt företag i snart sex år. Jag tycker fortfarande det känns skakigt att titulera mig illustratör! Detta trots att det är det jag lever på och det faktiskt är mitt yrke.
Jag tycker det känns som en ära att få ha en så fin titel, att jag jobbat mig till den och att den har tyngd i sig.
Illustratör, mitt drömyrke sen hur många år som helst!
Men det tog som sagt lång tid innan jag vågade säga att det var det jag var. Tog lång tid att inse att nu lever jag på det, att folk är beredda att betala för det jag gör och lägga sina uppdrag i mina händer.
Jag satt inte längre bara hemma och tecknade för att jag tyckte det var roligt.
Just därför kan det reta mig när folk säger att de är illustratörer utan att ens reflektera över vad det innebär.
Är alla som går på auditions till Idol sångare? Nej. En del sjunger falskt som tusan och man vrider sig i soffan och undrar varför ingen har sagt det till dom tidigare.
Jag kallar mig inte kock fast jag lagar middag en gång om dagen och jag skulle aldrig påstå att jag är frisör bara för att jag kan klippa av någon håret.
Så varför, i hela fridens namn, är det så himla lätt att kalla sig illustratör, bara för att man gillar att teckna?
Illustratör är ingen titel man får med i paketet när man köper rätt sorts pennor!
Det är något fint som man jobbar sig till, utbildar sig till och sliter för!
Sådetså.
Jag håller med dig! Men om vi tar exempelvis de som inte får sina verk publicerade i någon tidning, men som säljer tavlor/teckningar till privatpersoner. De tjänar en slant på det. Vad kan dem titulera sig?
Jag håller med! Dessa titlar som folk slänger sig med alltså. Samma sak med musiker. Jag tycker det känns skrytigt att säga att jag är musiker.. Fast jag pluggat musik i sju år, varav fem av dem på Musikhögskolan! Jag får betalt för min kunskap, för min sång. Sen finns det dom som kallas sig musiker fast att de håller på med något helt annat, kanske sjunger lite hemma ibland eller haft en konsert nån gång för flera år sedan.
Jag är också utbildad, har arbetat som frilansillustratör och är nu fast anställd teknisk illustratör.
Jag definierar ordet ”Illustratör” som någon som försörjer sig på att rita. Som får betalt för sina teckningar/illustrationer/bilder.
Sen om man har utbildning eller inte, är självlärd som halkat in på ett bananskal och börjat tjäna pengar på det, eller om man gått flera år i skola och kämpat som fan–det spelar ingen roll för mig.
Låter kanske knäppt men det är att man tjänar pengar på det som spelar roll.
Precis så tänker jag också. En Illustratör försörjer sig på att illustrera helt enkelt. 🙂
Så sant och heja dig!
Det är samma sak med den flummiga titeln ’fotograf’ som en del verkar få i samma leverans som sin första systemkamera. Kalkera och kräma på med PROmarkers eller fota på Auto, same same.
Men du är tammefan Sveriges bästa illustratör med en helt underbar bildstil och känsla rakt igenom. You go grl!
Den där åsikten tycker jag florerar generellt inom alla konstnärliga yrken. ”Alla” är illustratörer, konstnärer, designers eller fotografer. Samtidigt finns det ganska tydliga riktlinjer att hålla sig till inom respektive bransch, precis som du skriver om Illustratörscentrum och Svenska tecknare. Detsamma gäller konstnärer, gemene man tror att det bara är att kalla sig konstnär lite hipp som happ fast ska du in i t.ex. en organisation som företräder konstnärers intressen eller bara en lokal konstförening krävs oftast si och så många år på konstskola och x antal separatutställningar. Dom som arbetar med något av ovanstående yrken har utbildningar, praktik, erfarenhet och ofta år av slit i sina ryggsäckar. Det största problemet är att få folk att inse att ”hobby/jag gör det här för att det är skoj” inte är samma sak som ”jag har utbildat mig/arbetat mig upp och har som mål att bli bra (eller bäst) på det här för att kunna leva på det”.
jag håller med dig! detta är något jag har pratat med min mamma om några gånger. hon är konstnär, men försörjer sig genom ett annat arbete. om hon då ska få kalla sig själv konstnär är ju en diskussion för sig. (hon har ett eget företag och har försökt försörja sig på sin konst)
hon ställer ut då och då, ibland i samband med andra hantverkare, och det är då frågan om vem som verkligen kan titulera sig konstnär/illustratör/hantverkare kommer upp. när hon säljer sin konst tar hon betalt för det hon lagt ner i både material, arbete och teknik/själ, vilket ju i vissa fall blir en ordentlig summa. på väggen bredvid hänger bilder som säljs för en struntsumma eftersom ”konstnären” bara vill dela med sig av glädjen och inte känner sig bekväm med att ta mer betalt än vad hen lagt ut för materialet. det blir så bakvänt när vem som helst kan titulera sig konstnär eller illustratör utan att ha varken kunskap eller erfarenhet, som har det som en hobby men ändå ger sig ut och säljer sina saker och så billigt att det förstör för dem som försöker försörja sig på sin konst.
ah, jag vet inte vart jag ville komma med det här riktigt mer än att jag håller med dig!
Hej,
har följt din blogg sedan flera år tillbaka men har tidigare oftast bara kollat på dina fina bilder. Men nu har jag även börjat läsa och jag måste bara säga att jag uppskattar verkligen din ärlighet i allt du skriver. Följer allt för många bloggar där de lägger väldigt stor fokus på att få allting att se och verka perfekt ut i deras liv. Fint men det blir lite för plastigt på något vis kan jag tycka ibland. Så jag är verkligen glad över att du delar med dig och att du är så öppen med livet. Ett låstasperfekt liv är inte snyggare eller bättre än ditt personliga och äkta fina. Tack och ta det lugnt med magen!
(Tycker att copic markers är snyggare och ser proffsigare ut att använda när man jobbar som illustratör eller liknande yrken. På samma vis som man väjer mac eller pc-datorer, då mac är copic och pc är promarkers. Mac är ju standard inom designyrken men såklart också dyrare, precis som copic markers.)
Kul att du tog upp det, för jag har funderat ganska mycket på det: är illustratör en titel man får från en utbildning eller är det en titel man får från det man försörjer sig på? Jag skulle gärna se att det var det andra alternativet, eftersom det skulle ge mig rätten att kalla mig illustratör. Jag har inte studerat konst överhuvudtaget, utan är självlärd och försörjer mig just nu på att teckna. Därför var det trevligt att läsa kommentaren från Lovisalynx Illustration: jag håller med dig, tack! 🙂
Sen har jag även funderat på det som Hannah tog upp: om man lever på att sälja teckningar till privatpersoner – vad är man då? Porträttecknare? Och vad räknas som ”publicerade bilder” – om man själv har låtit trycka vykort och kalendrar och sålt dem, dvs. man är sin egen uppdragsgivare, räknas det då som att bilderna publiceras?
Jag funderar ofta på det där, och än så länge föredrar jag att kalla mig tecknare kort och gott.
Tycker det där är en skitsvår definition vart man ska dra gränsen för titeln illustratör.
Det jag tycker är svårt är det här betalt eller inte betalt, utbildning eller inte utbildning. Om man har utbildat sig inom illustration men ej hunnit ta sig ut i arbetsmarknaden ordentligt, är det ok att kalla sig illustratör då man presenterar sig för företag och söker sina första jobb? Kan man vara en arbetslös illustratör?
Samtidigt kan man ju ha noll utbildning men får jättemycket illustrationsuppdrag ändå för att man är grym på det man gör. Vid vilken tidpunkt kan man börja kalla sig illustratör då? Tycker det är grymt svårt att veta vart det går någon gräns.
Själv ser inte mig som en illustratör, har illustrerat artiklar som blivit publicerade men det är inte mitt yrke. Tror det är för att jag ser tatuerandet som mitt huvudsakliga yrke och därför kallar jag mig tatuerare, även fast jag för tillfället har en pluggpaus.
Har haft samma diskussioner då jag pluggat design mm. Själ titulerar jag mig sömmerska. Jag är dock utbildad direktris/mönsterkonstruktör och sömnad och design. Design biten känner jag att jag lägger väldigt lite tid på och därför känns det udda att titulera mig designer. Jag syr upp saker på beställning men jag livnär mig inte på det….fast i själen är det ju sömnaden som definierar mig och jag får ju mina saker sålda (även saker jag ”designat”). Ibland kan man känna lite avund mot de som glider in, ingen utbildning och bara designar, någon annan syr upp för dem och sen säljer det som smör, och ja….då är de ju designers. Men för mig har jag en yrkesstolthet när jag säger sömmerska för för mig indikerar det att jag faktiskt har utbildning bakom mig och därför vet lite mer hur man tekniskt ska göra. Men ämnet är komplext.
Jag har också funderat mycket på detta, för det är verkligen väldigt många som kallar sig illustratörer nu. För mig är en illustratör en person som gör bild av text. Som arbetar med att illustrera i bl.a. böcker och tidningar. Som livnär sig på att teckna, och som med andra ord har kontinuerligt med illustrationsjobb, inte bara ”jag gjorde ett illustrationsjobb en gång”. Utbildningen, den spelar mindre roll.
Det känns lite som att det blivit ”inne” med just ordet illustratör, och folk glömmer bort att det finns massor av andra yrken inom samma genre. Inklusive du. 😉 jag menar ju absolut ingenting illa med det, jag menar bara att det finns olika typer av teckningsyrken. Du är alldeles fantastisk på att teckna, älskar din teckningsstil men jag ser dig inte som en illustratör, utan mer en konstnär eller porträtttecknare. Visst är din huvudinkomst att göra beställningsjobb från privatpersoner här via bloggen? Porträtt, bröllopsinbjudningar, avbildningar till folk som tar student/fyller år osv? Man kan ju vara alltifrån konstnär, serietecknare, illustratör, modeillustratör, teknisk illustratör, porträttecknare osv osv. Men för mig är just yrket illustratör en person som jobbar med texter, och illustrationer till dessa. Men det är bara vad jag tycker! 🙂
Min huvudinkomst kommer från illustratörsjobb från företag, inte privatpersoner. Jag tycker inte heller utbildningen är relevant utan snarare varifrån man får sin inkomst. Min kommer från illustrationsuppdrag, alltså är jag illustratör.
Fast jag håller med, får du manus som du illustrerar till? Det är ju DET som en illustratör gör. Bild till just en specifik TEXT. Vad är det för typ av jobb du gör åt företag? (Jag menar heller inget illa, utan försöker bara förklara just ordet illustratör, du är fantastisk på att teckna, det är bara ordet illustratör jag menar).
Det måste inte vara just till en text. Tycker snarare det är att sätta en bild som illustrerar kundens tanke eller affärsidé. Jag illustrerar bland annat i Allers, till novellerna där, jag gör kalendrar åt företag, tecknar bilder till websidor, headers ja lite vad som helst.
Hej Anna! Jag har en fråga, vad ska man använda för papper när man ritar med de där superpennorna? Jag bor i USA och hittade dem skitbilligt på Amazon.com och nu tänkte jag ta min ”hobbyklottring” till en ny nivå. Dock aldrig till illustratör, för jag har inga skills som du men det vore ändå kul att rita lite mer. Jag vill också säga att du är verkligen grym och jag älskar alla dina målningar och din blogg!! Du är skitcool och kommer bli en grym morsa! KRAM
Jag förstår vad ni menar, tycker det här är en återkommande fråga inom alla kreativa yrken.
Det jag inte förstår är den här aggressiviteten många har mot nybörjare. Ser det så ofta, någon ställer en enkel fråga för att hen är sååå intresserad och får ett bittert svar tillbaka. Det har ofta hållit mig tillbaka, medan om någon frågar mig om något jag kan/är utbildad inom så delar jag mer än gärna med mig. Senast var det en gigantisk diskussion i ett nagelforum på facebook där utbildade nagelteknologer rent ut sagt mobbade de som endast har det som hobby. Bara för att de betalat sin utbildning. Sorry men alla har inte råd att punga ut 150k för en utbildning, men de kan ha det som hobby ändå. Jag ser faktiskt inte problemet.
Men vill lägga till en sak angående inlägget om din graviditet: fyfan alltså. Du ska få vara hur arg/irriterad du vill utan att det betyder att barnet är oönskat. Förstår mig inte på detta tänk heller, att man som livmoderbärare ska suck it up och ba *glow* när det uppenbarligen är en skitjobbig period för många. Det är ju jättebra att du visar en annan sida av det, så andra inte känner skam när de har mindre positiva tankar. För det är det det bygger på, vi ska känna skam för att vi inte är perfekta under graviditeten.
Hej Anna!
Det är första gången jag besöker din blogg och vad intressant att läsa detta!! 🙂 Jag är själv INTE Illustratör men har hört om väldigt många som arbetar med/som det. Jag har bott i Jönköping i snart 3 år och tycker det finns många härliga kreativa personer här. Dock blir jag hela tiden fundersam på hur så många kan vara just Illustratörer. Jag tänker: det måste vara något i vattnet? 😉 Haha skämt åsido.
Jag själv arbetar som webbassistent/webbdesigner och jag har fortfarande svårt att säga min ”titel” till folk när jag presenterar mig.
Som sagt… väldigt intressant att läsa om det här! 🙂