@annaileby_art
anna@annaileby.com
Jag har fått ett erbjudande som är så långt från min comfortzone man kan komma, nämligen att liveteckna och prata engelska samtidigt!
Teckningsbiten känner jag inga problem med, den kan jag.
Men att prata engelska!
Jag kan förvisso det också, men är så rädd att jag ska låta värmländsk, ni vet när det liksom hörs så väl att man är en svensk som försöker. Mitt uttal är inte det bästa men ordförrådet stort.
Hjälp.
Hade någon frågat mig det här för ett år sen hade jag sagt blankt nej på direkten, alternativt dött på fläcken. Men det här året har gjort något väldigt bra med mig.
Efter vår releasefest för Fislandet så hände något. Jag kände att jag trots allt kunde mycket mer än jag gav mig själv cred för. Att jag visst vågar prata i en mikrofon, trots att det står en massa kändisar på armlängds avstånd och lyssnar på vad jag säger.
Det jag säger spelar roll.
Sen åkte jag och Cissi till Barnmässan där jag tvingades prata på scenen vid flera tillfällen, sådant jag annars hatar.
Det hjälpte mitt självförtroende något enormt. Att känna att jag kunde mer än jag trott.
Så nu när de ringde och gav mig erbjudandet så sa jag ja. Bara sådär.
Jag är förvånad över mig själv och livrädd på samma gång.
Men tänker mest på känslan efteråt, när jag kommer känna att jag inte bara överlevde, utan faktiskt klarade det.
Den känslan är värd all ångest innan.
Good for you!
Jag är svensk men har bott i USA i snart 20 år. Det där med att låta svensk när man pratar är bara ett ”bekymmer” svenskar emellan. Engelsktalande förväntar sig en svensk accent när svenskar pratar engelska. Och hittills har alla Amerikaner bara tyckt att det är charmigt. Om ordförrådet finns och accenten inte stör att man förstår vad som sägs så är accenten bara ett plus.
Kör hårt!
Jag laddade precis för att säga samma sak! Det är BARA svenskar som bryr sig om en svensk brytning! Jag har hamnat på ett jobb där jag plötsligt behöver prata engelska med människor från olika delar av världen och det är ingen som har ett perfekt uttal. Och ärligt talat – inte har man väl åsikter om någon annan bryter på ett annat språk, vare sig man försöker prata engelska eller svenska eller vad det nu är? Bra att du inte låter det hindra dig! Kör bara!
Åh vad skönt att höra! Fast nu är det för norden och england, så det känns ändå lite nervöst. Men jag tänker ett glas vin innan så kanske tungan mjukar upp sig lite!
Generöst av dig att dela sådant här! Inspirerande <3