Jag vet att den är stor, jag vet att alla kanske inte ens kommer se vad det är. Jag vet att den syns jämt.
Men det gör inget. Det är ju så det ska vara.
Jag gjorde den som en förlängning av mig själv kan man säga. För att visa hur det känns.
Jag är så himla innerligt glad att jag fått just den här armen, som kan få teckna när jag har det tråkigt eller jobbigt, som kan få leva på det jag tycker är roligt. För att som jag skrev tidigare, hela mitt liv sitter i min högerarm.

Min mamma säger att jag aldrig kommer få jobb nu.
Men om man inte får jobb för att man blottat sitt hjärta, då vill jag inte ha det jobbet ändå!