Vaknade halv sex på morgonen och var tvungen att fota för att det var så himla fint när solen började gå upp bakom kyrkan.

Sen lyckades jag somna om och vaknade istället i lite mer respektabeltid, dvs kl 8. Vaknade till den här utsikten från sängen. SOL!

Vi gav oss ut och klurade ut hur vi skulle ta oss till Camden market. Det slutade dock ändå med att vi åkte Uber överallt vi skulle. Så himla smidigt!

Vi började med frukost eftersom ingenting hade öppnat än.

Jag åt frukosthamburgare. Så fiffig uppfinning. Hamburgaren var gjord av korv, med ägg och bacon på. SÅ precis som en ”vanlig” frukost fast i hamburgerform.

Vi strosade, drack öl, glodde på folk. Ja sånt som vi gör bäst helt enkelt. Skinnväskan som Emil bär runt på fick han av mig i födelsedagspresent. Själva Londonresan betalade hans pappa.

När vi kom till matmarknaden förbannade vi oss själva för att vi inte var hungriga. Allting såg så HIMLA gott ut!

Efter lite mer stros och lite mer öl, kände vi oss färdiga med Camden för den här gången.

Så vi åkte in mot stan igen och tog obligatoriska turistbilder.

Brände alla pengar vi hade.

Och pausade med avocadomackor och juice. Alltså Londons avocadomackor, jisses!

Sen var vi så trötta i fötterna att vi var tvungen att åka till hotellet och sova en stund.
På kvällen var det dags att äta på italiensk restaurang vi blivit tipsade om. MYCKET bra tips!

Vi blev så mätta att vi fick hasa oss ut från restaurangen. Vi gick inte så långt utan till en annan italienare lite längre upp på gatan.
Blev lite kär i den här skylten.

Där drack vi öl och vin tills det var läggdags.

Vi gick hem genom Kensington (eller var det Nothing Hill?) med proppfulla magar och väldigt glada.

I fredags var det äntligen dags för Emils hemliga födelsedagsresa!
Vi har smusslat och planerat och fifflat i flera månader men nu var det som sagt äntligen dags att skrida till verket.
Efter mycket överraskande och förvånade miner satt vi till slut i bilen ihop med Vestis och Andreas. Vi styrde skutan mot Göteborg.
Här tog vi fikapaus med Andreas berömda mackor. Emil var supertaggad och hade inte en aaaaaaaaaning om var vi skulle. Extra roligt för oss andra.

Lagom till att vi närmade oss avfarten till Landvetter fick Emil ett brev där det stod att vi skulle till LONDON!
Alltså han blev så himla glad att han fällde en tår eller två där bak i baksätet.
Ungefär såhär taggad är man när man tror att man ska till Göteborg men istället får åka till London:

Vips så var vi framme i ett väldigt vårigt London!
Vår väderapp hade visat regn hela helgen, men vi klarade oss ifrån regn minsann.

Efter att vi gått i massvis med affärer, ätit en väldigt sorglig fish and chips, så var det dags för obligatoriskt ölstopp.

Jag köpte den här fina behån på Victoria´s Secret. Älskar att jag äntligen kan köpa bh i helt vanliga affärer och inte alltid måste ha specialstorlek. Tack Landstinget för det!

En powernap på hotellet senare så var vi redo att göra stan.

Vi åkte till Portobello road och hamnade på Honest Burgers. SÅ JÄVLA GOTT! Jag och Emil har någon liten hambrugertour där vi åker runt och provar alla möjliga hamburgare, den här är absolut på min topp två (Gnarly burger i Stockholm leder)

De hade fina ölburkar.

När vi var attackmätta så barhoppade vi vidare till ett ställe längre upp på gatan: the portobello star.
Vi köpte drinkar med cayennepeppar.

Natten var såhär fin och vi var alldeles high on life på att vi var i London, bara sådär!

Vi stupade i säng för att orka med ännu en heldag i världens bästa stad. På morgondagens schema stod det nämligen Camden!
Tyckte Emil såg ut som en gammal renässansmålning när han låg där i sängen.
Tänk att få vara gift med det!

Jag har skrivit om min ateljé förut. Eller mitt kontor eller vad man nu har lust att kalla det. Tycker bara att ateljé låter så mycket finare än kontor, så jag väljer att kalla det för ateljé.
Idag har vi haft möte om hyrorna för kontoren. Jag hyr ju på ett ställe där en massa andra företag också hyr lokaler.
Jag fick en siffra, betydligt högre än den hyra jag har idag så då fick jag göra ett val.
Antingen flytta ut.
Eller dela rum.
Eller sitta kvar, ensam, på mitt rum.

Jag valde det sista.
Det kommer svida lite i plånboken, men som min revisor sa:
– Du har råd nu. Unna dig att sitta ensam.

Min ateljé är så otroligt mycket mer än ett rum med väggar och tak.
Det är en frizon. Platsen jag inspireras av. Får lugn och ro i. Kan andas ut.
Jag behöver nog sitta själv för att kunna fungera.
Jag vet att jag behöver det.

Kosta vad det kosta vill.
Det här är min plats.

(alla bilder är från min pinterest)