@annaileby_art
anna@annaileby.com
Anna Hjärta Karlstad
För er som känner mig, eller har följt mig länge, så kommer det inte som någon nyhet att jag längtar hem.
Jag har bott i Värnamo i 17 år nu, nästan lika länge som jag faktiskt bodde i Karlstad innan jag flyttade därifrån (första gången).
Jag har ett liv här, med vänner, släktingar, jobb och familj. Men det finns ingenting som säger att jag inte skulle kunna ha det hemma i Karlstad också.
Människor flyttar på sig, det vore inte första gången någon tar det beslutet.
Jag flyttade till Södertälje efter att jag tog studenten, pluggade inne i Stockholm. Efter det flyttade jag till västkusten och bodde i ett litet torn mitt ute i ingenstans! När jag var klar där flyttade jag tillbaka till Karlstad och bodde i en studentlägenhet och hade så otroligt roligt!
När jag inte längre läste på universitetet fick jag inte ha kvar min lägenhet utan flyttade hem till mina föräldrar, på landet utanför Karlstad.
Att flytta hem till föräldrar som vuxen är ganska svårt, för alla inblandade, så jag tog mitt pick och pack och flyttade till Värnamo.
Tänkte bara stanna några månader men redan första dagen mötte jag min blivande man i hissen och vips, så har 17 år gått!
I början längtade jag inte hem, det har kommit smygande över åren. Men nu, nu är det som att kroppen skriker för jag längtar hem så mycket!
Jag vill bort från Värnamo, detta är inte min plats på jorden och jag känner det så otroligt tydligt.
Vänner är såklart viktigt, jätteviktigt till och med. Men aldrig lika viktigt som att själv få må bra. När jag flyttade till Värnamo kände jag inte en enda person och nu har jag massor med vänner. För det är så livet funkar.
Man hamnar bredvid nån, man säger hej. Man ses någonstans av en slump, säger hej igen. Man skaffar arbetskamrater, träningskompisar, barnens kompisar, osv osv. Det är inte svårt.
Jag har som sagt flyttat många gånger och aldrig någonsin har jag känt mig ensam. För att vill man finns det massor av vänner, man har bara inte träffat dom än.
Jag tänker också att våra vänner vi har nu finns ju kvar. Vi har ju familj här också så vi kommer ju åka och hälsa på i Värnamo flera gånger om året, på samma sätt som vi åker till Karlstad och hälsar på nu. Jag tycker bara det vore fantastiskt att få byta ordning på de två platserna.
Karlstad ligger också strategiskt bra för att även våra nuvarande vänner ska hälsa på. Det ligger perfekt för en övernattning på väg till fjällen och att vi firar midsommar i stugan i Kristinehamn är ju sen gammalt så den traditionen ändras absolut inte av att vi flyttar! Att vi åker på resor och hälsar på varann kommer inte heller ändras. Det gör det inte om man är riktiga vänner.
När Knut gått ur sexan ska han ändå byta skola, så att flytta med honom då vore inte lika dramatiskt som att flytta honom mitt i en termin. Och lillebrors skola hotas av nedläggning, så att flytta honom kanske blir verklighet oavsett.
Jag tänker mycket på att vi har ETT liv, då måste man faktiskt våga hoppa lite och inte bara stå och trampa på ett ställe.
Tänk om en flytt är det bästa som hänt oss?
Om det skulle vara bedrövligt kan man ju alltid flytta tillbaka. Livet är sånt, att man får ändra sig.
Men hellre hoppa och ångra sig än att inte hoppa alls.
Jag vill vara där min mamma är. Jag vill kunna springa på henne på stan utan att det ska behöva vara en stor grej. Bara hej, där är min lilla mamma!
Jag vill gå på AW i stan, kunna välja på olika ställen, kunna hoppa vidare. Välja om jag vill dansa, spela biljard, hänga på en takbar eller bara sitta vid ett bord och prata förtroligt.
Jag drömmer om att vakna på helgen och gå en promenad på andra vägar än de vi sett hundratusen gånger redan. Visa Emil mina stigar, de jag vet om som ingen någonsin frågar om. Uppleva andra saker. Andra utflykter. Andas ny luft.
Jag vill bjuda dit kompisar, visa allt som är en stor del av mig men som de helt har missat. Vill ge mina barn allt det fina som finns utanför 50-skyltarna i Värnamo.
Jag vill ta kvällsdopp i Klarälven, balansera på klippor vid Vänern, åka till stugan över dagen, äta lunch med mamma och hämta mina barn i en ny skola.
Jag vill gå på gallerirundan på Herrhagen, jag vill gå på små konserter och stora operor, jag vill pyssla på museét och låta Stig börja spela pingis.
Vi kommer ha vardags, grus i hallen och tråkiga matlådor i Karlstad också. Jag vet att vardag är vardag var man än är.
Men jag vill byta tråkig vardag mot en annan tråkig vardag, bara jag får gå ut när Löfbergs lila rostar kaffet och promenera längs Klarälven å lunchen.
Jag har redan sett ut en ateljé jag vill ha. Kanske jag kunde fråga om jag fick ta över den? Jag vet vilka områden jag vill bo i och jag vet var mina barn gillar att leka.
Älskade, älskade stad. Som du fattas mig,
Men hur övertalar man någon som inte vill flytta att våga? Jag kan inte tvinga någon men varje dag blir jag tvingad att stanna kvar på en plats jag inte trivs på.
Så hur gör man när man längtar bort?
När man längtar hem?
Hur länge klarar man av att kämpa emot en hemlängtan?
Hur länge kan man vara på en plats man alltid pratar om att lämna?
Min familj är det viktigaste jag har. Men jag vill flytta lika mycket för deras skull.
Jag vet att detta skulle göra oss alla mycket gott.
Om inte annat, så finns ju alltid Värnamo kvar.
Man får ångra sig.
Men man får också prova!
Hej Bloggen!!
Det har gått X antal år sedan jag bloggade sist. Sjukt egentligen, att man bara en dag lämnar något som tidigare var så stor del av ens vardag.
Sååå, hur summerar man de här åren lite snabbt? Vi har flyttat, renoverat, fått två skolbarn, bytt katt, jag har ny ateljé som jag älskar och jag har varit med i Vogue tre gånger och skaffat raka tänder, det kanske summerar det hela?
Nog med återblick, nu blickar vi framåt. Tex mot lördag, när jag har öppen ateljé!
Att ha öppen ateljé är sannerligen en skräckblandad förtjusning. Alla former av vernissager eller uppvisande av ens måleri känns alltid oerhört utlämnande, som att man står där naken. Man blir bedömd på ett sätt nog inte alla kan förstå, man läser in varje min, tjuvlyssnar med gigantiska öron och jublar inombords om någon köper (och lite utombords också)
Jag delar min ateljé med tre andra konstnärer, fast jag är den enda som har detta som heltidsjobb så jag spenderar absolut mest tid i ateljén. Dvs det är jag som stökar ner och sprider ut mig mest. Någon gång i framtiden drömmer jag om att ha hela ateljén själv då jag sannerligen behöver all plats jag kan få, har storslagna planer för hur jag ska göra där inne då. Men just nu känns det också fint att dela. Allt har sin tid.
En gång om året kör vi alltså öppen ateljé. Då bjuder vi in alla våra vänner och så får man komma hit, ta ett glas vin, titta på konst och mingla runt. Detta är vårt tredje år vi kör och de två tidigare åren har det verkligen varit en succé.
Jag är mycket taggad på att se hur det blir i år.
Kul att vara tillbaka i bloggandets klor, hehe. Hoppas att jag ska kunna uppdatera några gånger i veckan, det är iallafall min ambition.
Ni kan väl lämna en kommentar så jag vet att ni hittat hit, för vad är det för mening med en snäcka om man ej får visa den, som Tove Jansson skrev i Vem ska trösta Knyttet.
Vi gör om vårt vardagsrum!
Nu har vi inte renoverat något hemma på en mindre evighet (okej vi tapetserade Stigs rum vid jul) och vi älskar ju att göra om hemma!
Så nu är det dags igen!
Såhär ser det ut nu (typ, hittade bara gammal bild, detta är ju innan vi byggde orangeriet men ja, ni fattar)
Planen är att bygga en platsbyggd bokhylla! Är dock inte säker på att vår kommer ha luckor där nere utan blir nog hyllor hela vägen. Den måste ha ”ojämna” hyllor, för det tycker jag är finast.
Den på bilden kommer från: http://www.sjw-architects.com/
Vår hylla kommer dock målas i den här rostbrunröda (som är på vasen) från Jotun.
De övriga väggarna och burspråket (som nu är blommigt) målas i den här lugna beigeblekrosa väggfärgen. Målar också in den öppna spisen som är det finaste vi har i hela huset!
Anledningen till att vi ens kom på tanken med att göra om var för att jag ärvde den här klassiska skinnsoffan från 50-talet från min mormor! Tycker den är så otroligt snygg och har alltid älskat den!
Vi har den här urtjusiga Yngve Ekström fåtöljen som vi tänkte ha mitt emot soffan för att det inte ska kännas för mörkt. Dessutom har jag lyckats byta till mig en till likadan fåtölj så nu har vi två! Perfekt!
Jag har varit på jakt efter ett nytt soffbord, vill ha ett mindre och lägre. När jag var hos mormor och städade iordning hennes lägenhet hittade jag det här gömt bakom en fåtölj! Jag är egentligen trött på teak men hyllan under vägde över, så himla fint ihop med fåtöljerna ju!
För att knyta ihop allt så kör vi på klassikern lohals från ikea. Den har vi i köket också och eftersom det är öppet mellan vardagsrum och kök kommer det knyta ihop det hela fint!
Är så orimligt taggad på att sätta igång NU! Ska också måla en stor målning vi kan ha över soffan, det är ju under all kritik att vi inte har någon av mina målningar på väggarna!
Färgmässigt tror jag dock att den här hade passat fint där inne:
Att Köra Fast.
Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.
Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.
I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur man målar. Men eftersom jag är gammal i gemet så vet jag att det hör till processen. De här vågorna kommer alltid.
Så det var med spänd förväntan jag kom till kontoret idag efter helgen för att se om målningen verkligen var så hemsk som jag trodde.
Det var den inte.
Kanske till och med kan bli bra med lite kärlek eller våld.
I år skulle jag vilja göra en inspirationsresa. Gärna med människor jag inte känner så jätteväl men ändå vet att jag har roligt med.
Skulle vilja åka med ett litet gäng kreativa kvinnor till någon plats där alla kan jobba med sitt men ändå ihop så att säga.
Bara komma iväg lite och inspireras av andras kreativitet.
Dock vill jag inte dela rum, min värsta grej i livet så det går inte.
Det får heller inte vara alltför flummigt, vill inte åka på nått hippieretreat.
Hoppas jag kan få ihop ett bra gäng inför detta.
Det hade varit nyttigt för mig som alltid alltid bara sitter själv.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
