Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna i Musikhjälpen!

Tidigt i måndags satte jag mig i bilen och körde i ultrarapid till Växjö pga hysteriskt mycket snö. Men lite snö kunde inte hindra mig för jag skulle minsann flyga till Umeå!
Efter mellanlandning och en massa förseningar i Bromma kom jag till slut fram till Umeå där jag blev upphämtad av en moppetaxi (!) som körde in mig till stan där jag skulle träffa ingen mindre än Underbara Clara!


Det här är tredje gången vi ses och jag önskar så innerligt att vi hade bott närmare varann. Vi är otroligt lika på många sätt, båda två värdesätter ensamheten och tystnaden högt och så tycker vi om att prata väldigt mycket i vårt eget slutna sällskap. Perfekt kombo!
Tyvärr gick tiden alldeles för fort som alltid, så snart var jag ensam i Umeå.
Jag gick till mitt hotell och lämnade väskan med alla teckningsgrejer och sen gav jag mig ut för att göra stan.


Jag hade bett om att få åka dagen innan min medverkan i Musikhjälpen för jag känner mig själv vid det här laget och jag vet att jag måste få landa ordentligt och ha gott om tid att ”känna in rummet” så att säga.
Så det gjorde jag nu. Gick runt ensam i ett väldigt snöigt Umeå. Älskar att utforska nya städer och allra helst gör jag det faktiskt ensam.
Köpte lite julklappar till Knutte och till mig själv, som sig bör.


Sen var jag tvungen att gå förbi buren några gånger för att se om jag skulle våga gå in där. Själva Musikhjälpen hade inte dragit igång än dock. Det kändes inte så läskigt utifrån.


Köpte med mig mat från Max och gick tillbaka till mitt hotellrum, kollade på tv och åt kalla pommes i sängen. Livet alltså.
På morgonen åt jag hotellfrukost alldeles ensam, men det var så himla mysigt. Alldeles nedsläckt frukostrum med massa levande ljus, snö utanför och bara sitta där och dricka kaffe. Kände mig som en riktig businesswoman som var där själv.
När jag packat ihop, djupandats några gånger och checkat ut så gick jag till Musikhjälpenområdet och mötte upp Cissi.


Vi fick sitta i matrummet bakom buren ihop med en massa kändisar. Jag försökte spela cool förstås. Men sen kom Ola Salo in och då kunde jag inte hålla masken längre, jag ÄLSKAR Ola Salo!


Han var min stora stilikon när jag gick på gymnasiet och jag har alltid tyckt att han är den hetaste mannen i hela Sverige! Älskar män som vågar vara annorlunda och inte alltid kör på devisen att manligast vinner. Dessutom sa han att han tyckte jag hade fantastisk stil (ja ni hör ju hur mycket bubbeldricka jag hade i benen vid det här laget!) Sen pratade vi tuschpennor och barn i en lång stund. Åh älsk på den mannen!


Sen var det dags för oss att gå in i buren! Tur jag hade fått så mycket nyfunnet självförtroende från Ola, så all nervositet alldeles försvunnit. Väl inne i buren skulle vi få ett uppdrag, att skriva och illustrera en berättelse på en timme. Tittarna/Lyssnarna fick rösta vad den skulle handla om och det slutade med ”pojken i glasburen” (fast vi gjorde om det till pojken i glaskulan)


Så sen var det bara att leverera helt enkelt! Jag tecknar ju aldrig utan förlaga annars så det var lite nervöst att bara hitta på sådär, men det blev faktiskt riktigt bra ändå. (tack Erika för bilden) Jag tecknade Kalle i en glaskula med ett barn som tittar på honom utifrån. Kalle kan jag ju teckna vid det här laget eftersom jag tecknat framsidan till hans bok.


Tiden gick så himla fort och vips så skulle vi ut igen för vi hade ett flyg att passa, men visst blev det bra till slut?!
Nu finns vår auktion på Tradera och det du budar på är alltså:
* En signerad Fislandet bok
* Sagan om pojken i glaskulan + illustrationen jag gjorde i buren
* En specialtecknad bild från Fislandet, med Casper och Märta


Här hittar du annonsen, så buda loss nu vettja!

Anna i Musikhjälpen!

Hörreni, nu är jag i Umeå (förhoppningsvis, för det här inlägget är tidsinställt) för imorgon ska jag och Cissi Forss vara med i Musikhjälpen!
Så himla fin grej!
Jag har ju haft med en av mina teckningar i Musikhjälpen tidigare, en jag gjorde på Timbuktu-Jason för en massa år sen. Dock fick jag ju aldrig komma in i buren den gången, för han låg och sov när jag kom fram (jäkla SJ´s förseningar)

Men men, nu är det alltså dags igen och den här gången är jag definitivt inne i buren!
Imorgon tisdag, mellan 11-12 är jag och Cissi alltså med! Så in och lyssna och kolla på TV vettja!

Det bästa av allt tycker jag nog ändå är att Ola Salo kommer in direkt efter oss. Jag ÄLSKAR Ola Salo!
Han är den snyggaste mannen jag vet, hoppas jag hinner säga det till honom höhö.

Men idag är det måndag, jag ska sova ensam på hotell och det ska bli så jäääääkla skönt! Jag hoppas det finns badkar, då ska jag köpa med mig massa sushi hem och sen ligga i badet och käka upp alltihop. Livet!
Dessutom hoppas jag att jag ska få äta lunch med alldeles förträffliga Clara idag!

 

Dagens Teckning!

Alltid när jag har som mest att göra och liksom inte har tid till något annat så blir jag såklart superinspirerad och bara MÅSTE få teckna något jag vill!
Igår blev det den här bilden på Sandra, jag har följt henne ett tag på instagram för att hon har så himla fina färger. Älskar de röda ögonfransarna!
Sånt gör att jag måste spara ner en del bilder i min inspirationsmapp och ta fram när livet känns segt (som igår med andra ord)

Jag började med att göra en grund av mina nya panpastels. De är väldigt roliga att jobba med men svåra helt klart. Men övning ger färdighet.


Jag provade att kombinera mina tuschpennor med panpastels härom dagen (med ett lager fixativ emellan) men tyckte inte de gifte sig sådär superbra. Så nu körde jag med mina polychromos färgpennor istället, till detaljerna. Så som jag sett att Bokkei brukar göra (LOVE HER!) Viktigt att ha ett papper under handen så man inte smetar ut pastellen.

Efter några timmars finlir så var den klar…..trodde jag.


Men imorse när jag kom till ateljén kände jag att jag ville ge henne ännu mer färg, för att verkligen ”poppa”. Det fick bli ett Marimekkomönster i bakgrunden. Så NU är hon klar och såhär blev den färdiga bilden:

Vinterköld Inuti.

November sög verkligen musten ur mig. Det har varit så mycket från alla håll, har känt mig påhoppad från ena hållet och försökt försvara mig åt ett annat. Det har varit avtal och möten, svåra beslut och stora val. Kämpande för att hålla mig ovanför vattenytan och inte bryta ihop.
Sådant kommer alltid ikapp till slut. Så känns det nu.
Som att jag är helt jävla slut.
Slut som artist och slut inuti.
Känner mig som en urkramad disktrasa som någon ändå envisas med att fortsätta klämma vatten ur.

Skulle så himla gärna vilja åka bort, till världens ände helst.
Koppla ner, koppla av, stänga av.
Mitt minneskort är fullt så att säga.

Det är jämngrått ute med inslag av iskallt regn.
Det har regnat in i mig.
Jag är lika jämngrå som himlen.

Skulle kunna sova i en vecka.
Jag önskar jag fick det.

dont like to talk?

You and me both.

Stalk me on insta instead.

deal?