Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna om Sorg!

Nu har det gått över ett år sedan min pappa dog och nu kan jag se på det hela med lite mer distans och avstånd.
Innan hade jag aldrig upplevt en sådan sorg, sådär obeskrivligt överväldigande och jättestor.
Då kunde jag bara föreställa mig hur man skulle reagera och det är inte alls samma sak.
Jag trodde att jag skulle skrika rakt ut, storgråta och aldrig bli glad igen.
Så var det inte alls.

Jag ska försöka förklara hur min sorg kändes. För det första reagerar man ju helt olika till sådana livsomvälvande saker som en förlorad pappa innebär. Man kan inte säga att man ska göra så eller känna si.
Man bara gör.

Jag blev tyst.
Grät inte särskilt mycket alls. Bara ibland kom det över mig som en stor våg och slog undan benen på mig och då grät jag. Men annars var jag tyst.
Det kändes som jag fuskade som inte storgrät.
Som att jag hela tiden väntade på att ”nu snart kommer nog den RIKTIGA sorgen”.
Det gjorde den inte. Eller jo, den var ju där hela tiden men för mig innebär en sorg inte nödvändigtvis skrik och gråt.
För mig har det inneburit att jag förlorat en del av mig själv, att jag aldrig blir som förut igen. Att jag ibland riktigt känner hur det knakar i hjärtat när jag tänker på honom.
Det har helt enkelt blivit något man får lära sig leva med. En liten del av mig kommer för alltid ha sorg och det känns som att det märks och ibland till och med syns.

Men på något sätt gillar jag sådana människor mest. Med en emotionell ryggsäck full av sorger och upplevelser, lyckorus och olycklighet.
Det är ju de man vill prata om livet med. De som har något att jämföra med.
Bananskalspersoner som bara klappar en på axeln och säger att det nog blir bra är ingen att hålla i när det stormar.

Som pappa hade sagt: ”man vill inte se in i någons ögon och känna att det är som att se in i en tom tvårumslägenhet.”

IMG_4387

Anna Tröttnar!

När jag la ut porträttet på Tove på instagram så fick jag veta att jag inte får trycka prints av det eftersom jag inte har rätt till det med hennes ansikte.
Nu fick jag även höra att jag inte heller får sälja prints med berså eller annat känt mönster vidare.
SÅ, jag är tillbaka på ruta ett.
Jag återkommer med en serie print med dammtussar, om det nu inte råkar vara någon som har copyright på damm också!

MVH

/Bitter, trött illustratör som bara försökte överleva

Knut & Familjen!

Vi har varit i Karlstad över påsk. Knuts första gång i Värmland och vår första längre resa med bebis.
Förut har vi alltid åkt i ett streck när vi åker till Karlstad men med liten hungrig bebis får man planera in lite stopp på vägen.
Vi började med Karlsborgs fästning:

IMG_3935 (533x800)

Det var så sjukt kallt men såg väldigt vårigt och fint ut.

IMG_3936 (800x533)

IMG_3937 (800x533)

Så vi snabbfikade innan vi hoppade in i bilen igen.
Nästa stopp blev Kristinehamn och min mormor, alltså Knuts gammelmormor.

IMG_3941 (563x800)

IMG_3947 (533x800) IMG_3948 (545x800)

Så fint att de fick träffas första gången! Det skiljer bara sisådär 93 år mellan dom.

IMG_3951 (800x533)

Efter att vi druckit kaffe och ätit massor med kakor åkte vi vidare hem till min mamma.

IMG_3967 (550x800)

Ett kärt återseende med mormor.

IMG_3971 (533x800)

Hos mamma var även min storebror, Matilda och Majken. Av Majken fick Knut en gosedjurskanin för det har hon som är hennes älsklings, då nu har även Knut en!

IMG_3975 (800x533)

Succé!

IMG_3984 (800x533)

Min bror blev en favorit på en gång och Knut bara skrattade och skrattade!

IMG_3997 (800x668)

Bästa!

IMG_4080 (800x533)

Sen blev Knut ledsen och kinkig…

IMG_4082 (800x533)

Men då kom superkusinen Majken till undsättning….

IMG_4084 (800x533)

..och hämtade filtar och gosedjur och bäddade om Knut.

IMG_4085 (800x533)

Sen blev han glad igen!
Majken, världens bästa barnskötare!

Anna & Gudrun!

Ni som läser min blogg vet ju att jag är ett stort Gudrun Sjödén-fan, så när jag fick ett mail från just Gudruns kontor för några veckor sen förstår ni min förtjusning!
Jag har faktiskt varit på designkontoret där en gång förut, för en praktikplats på designavdelningen men fick det inte.
Inte den gången….

I mailet stod det helt enkelt en frågan om jag ville komma dit så i fredags hoppade jag på tåget mot Stockholm.
Väl på plats fick jag höra att de hittat min blogg och tyckt att jag var perfekt för Gudrun så nu sitter jag här, med ett teckningsuppdrag för självaste Gudrun Sjödén och det känns helt overkligt och såklart VÄLDIGT roligt!
Gör jag det bra får jag dessutom fortsätta så då antar jag att ni kommer se mina teckningar dyka upp i fler Gudrun sammanhang!

gudrunsjöden gudrun IMG_2062 stol (640x543) rosa