Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
Idag är det en månad och en dag sedan min pappa dog.
Idag är det två månader sedan pappa fick reda på att han skulle dö.
Idag är det två månader och tre dagar sedan vår lilla bebis försvann.
Idag är det sex månader sedan jag gifte mig med Emil.
Livet alltså….
Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa...
Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell! Jag satte igång...
För ungefär ett år sedan höll jag på att förbereda min första separatutställning. Jag hade bestämt att jag skulle ha hela lokalen fylld av stora, inramade teckningar.Alla stod klara i min ateljé, inramade med nyputsat glas. Allt ja slitit med.Och det var så...
@annaileby_art
anna@annaileby.com
<3
Vackra du, sorgligt att höra. Livet är surrealistiskt.
Kramar!
Livet alltså. Men 2013 kan ju bara bli bättre!
Vissa perioder är det verkligen inte en lugn stund. Önskar er verkligen en lite fridfullare tid nu!
Ja livet är verkligen konstigt ibland…
Mitt 2012 var ungefär lika omskakande och ombytligt som ditt 2012.
Inte på samma sätt men det var ändå omskakande.
Jag förlorade inte en förälder men människor som stod mig nära. Dom lever men är ändå på sätt å vis borta. Ett litet liv i magen förlorade jag också… Inte för att kroppen sa stopp utan för att omständigheterna krävde det.
Jag var långt långt nere och såg inget ljus i allt det mörka… Men… så en dag skymtade en solstråle fram, en stråle som värmde och gav mig livskraft… Å efter den första strålen följde en till och en sen en till och nu, när det snart har gått ett år sedan allt brakade ihop så skiner solen starkare än aldrig förr å värmen har åter letat sig in i mitt hjärta…
Vi är många som följer dig Anna och som hejar på för att du snart ska hitta värme. Din färgrika och glada blogg gav mig tröst i mörkret, nu hoppas jag mina ord kan ge dig lite av detsamma. Snart kommer våren! Kram