Wihooo jag har lyckats klämma in att teckna lite åt bloggen och för min egen skull bara för att det är kul! Då får man sitta uppe sent eller passa på när ungen sover (vilket han som tur är fortfarande gör ganska ofta)
Såhär ser det ut nu, inte riktigt färdigt än men väldigt roligt!
Hej Anna! I morse läste jag ditt inlägg om att du börjat springa och kände att jag också alltid velat, men har absolut noll viljestyrka att hålla ut och slutar springa så fort det är lite för jobbigt…efter ca 40 meter… Idag blev jag så pepp av ditt inlägg, solen sken och jag tänkte att om Anna fixar det så ska det inte vara omöjligt för mig heller. Jag hade siktat in mig på en ek ca 600-700 meter bort och tänkte att jag bara MÅSTE orka springa till eken även om hela sista biten är uppförsbacke. Det gick minst sagt trögt, men jag hade min mobiltelefon med tidtagarur och innan den sista branta backen ville jag verkligen ge upp fast såg då att jag bara sprungit 3:30 minuter så jag frustade i slowmotion fram sista biten fram till trädet och när jag kom hem skrev jag ett litet inlägg och tackade dig i min blogg. Kul att du hunnit måla och blogga lite nu också! Lång kommentar bara för att säga tack, men – TUSEN TACK ANNA! Du är verkligen inspirerande på många sätt och utan ditt inlägg hade jag aldrig tagit mig i kragen och sprungit så långt idag, kanske kommer jag någon gång igång med mitt måleri också 🙂 Bamsekram och lycka till med allt i ditt liv!
Tjohoo, de där känner jag igen! 😉 Puss påre!