Som ni vet vid det här laget så har jag så mycket att göra att jag knappt hinner dricka kaffe ens.
Jag är väldigt ovan vid stress och blir väldigt trött och lättirriterad av att ha för mycket.
Den senaste tiden har det känts som jag gått runt ut och in och folk har kladdat på mig med saltiga händer så det svider på innanmätet.
Behöver en paus.
Så jag la alla måste åt sidan och tog fram ett tomt akvarellpapper och mina färger och målade något annat.
Något utan måsten och krav.
Där jag får bestämma själv utan att fråga.
Det blev det här porträttet på Krickelin, min nya favoritbloggare.
Det är som att ta ett djupt andetag att läsa hennes blogg, så rofylld och harmonisk.
Blir sugen på att måla om hela mitt hus blått efter att ha kikat in hos henne.
Här är en film om hur jag gjorde när jag målade porträttet.
Så inspirerande att se dina porträtt! Och jag gillar speciellt att få se dig göra dem i videoformat. Heja dig!
Coolt! Jag blir om möjligt ännu mer impad av akvarell än andra sätt att måla/rita på! det känns så himla hit or miss, gör man fel är det kört liksom. Så detta är ju lite magiskt att kolla på. Fantastiskt! Och så en sak till som slår mig, som jag tänkt på ibland när du (eller andra) skapar med promarkers också, att när jag först ser en del i processen så ser vissa fält så mörka ut fast sen när resultatet är färdigt är ju den där samma färgen kvar och ser helt naturlig och perfekt ut. Så himla häftigt att du kan se sånt där redan från början.
Sjukt vackert som vanligt! Håller med ovan skrivare om att akvarell är så himla imponerande men också den konstformerna som jag gillar mest. Mycket fint!