@annaileby_art
anna@annaileby.com
När mattan rycks undan och hela ens värld rasar är det fint att ha någon att hålla hårt i.
Emil har inte haft det lätt de senaste månaderna, försöka trösta en fru som bara gråter, som aldrig vill träffa någon och helst bara vill ligga nära nära under täcket och aldrig gå upp.
Men han har försökt trösta, sagt att det kommer fler månader, att han finns och att det kommer bli bra. Sen.
Det har minst sagt varit stormigt senaste tiden, jag har inte varit lätt och jag har mest skrikit och gråtit och varit arg. Arg för att allting är så jävla orättvist!
Men han har stått där, klappat och tröstat. Försökt och förstått fast jag är obegriplig.
Detta har gjort oss starkare. Miljoner gånger starkare för vi vet var vi har varann när det blåser och stormar. När världen tycks vända ryggen åt en så håller vi varann hårdare i handen.
Jag är inne i en persiod där jag vill vara nära. Jag vill liksom klättra upp på Emil, sitta på hans rygg, ligga innanför hans hud, ligga så nära att inget mer kan komma åt mig.
Jag önskar så att allt det onda ska vara slut nu. Att våren kommer även för mig och att någon, någonstans ändå tycker att det är min tur nu.
Min bästa stund på dygnet är när Emil sitter i fåtöljen och jag i soffan, när man ser på honom och liksom hela kroppen blir varm. Min man!
Då säger jag, du och jag Emil och han svarar: tror jag det!
Åh. Kärlek! Åh!!!
Jag tror på er två, på vårsol och att hjärtedrömmar ska bli verklighet. Så innerligt tror jag på er. Tro lite på min man och mej är du snäll, så kanske vi alla 4 får lite solljus på näsan tillslut 🙂
Kram från en trogen läsare <3
Du beskriver så himla bra!!! Är inne i precis samma känslor ”.. ligga innanför hans hud, ligga så nära att inget mer kan komma åt mig.” jag hade nog aldrig hållt ihop utan min man, det är skönt att vara två när det känns som att man blir stenad av livet. Hoppas verkligen din vår blir riktigt solig och varm! <3 (det är väldigt fint och starkt att du delar med dig av det tunga)
Så förbannat fint! <3
Vad vackert du skriver Anna. Kärleken övervinner allt! Hoppas det vänder för dig snart, du förtjänar all lycka 🙂 Kramzii
Sorg måste få ta tid. Och då känns det tryggt för dig att veta att din man står där och tar emot dig. Den känslan att vilja krypa under skinnet på den man älskar kan hålla i sig länge, tro mig. Efter 18 tillsammans så upplever jag det fortfarande 🙂
Det ska stå 18 år, inte efter 18.00 på kvällen 😉
Så fint Anna, att du har din Emil att hålla i när det stormar mer än du orkar.
Jag har det också sådär fint; någon att hålla hårt i. Någon som jag säger ”du och jag” till. Någon som svarar ”du och jag Smulan”.
Det är en sådan oerhörd lycka att ha det så. Det påminner jag mig själv om ofta, ofta.
Det tror jag du också gör.
Kram
Så vackert beskrivet, så det liksom känns ända in. Du berör med din ärlighet. Vilken himla tur att ni har varandra, du och Emil! O