Förra året tror jag att jag var hemma och vabbade max tre dagar. Knut är aldrig sjuk!
Sen gjorde jag det fatala misstaget att säga det högt, jag jinxade det med andra ord och nu har han haft feber i en hel vecka!
Så länge har han aldrig varit sjuk förut!
Idag är Emil hemma med honom och ska ta honom till vårdcentralen och se om de kan klura ut vad som är fel.
Såklart blir han sjuk när jag har som allra mest att göra men vi har försökt pussla så gott vi kan med vem som ska vara hemma.
Hoppas innerligt att han blir frisk till på lördag för då fyller han fyra år!
Fyra år va, tänk vad stort!
Känns alldeles nyss som han var den där minibebisen vi fick vika upp kläderna i storlek 44 till.
Det var en större omställning än jag kunde föreställa mig att få barn, men nu, när fyra år har gått så är det värt varenda sekund av slit och vakna nätter.
Han är den roligaste, finaste, mest omtänksamma lilla kille jag vet.
Han frågar alltid hur man mår, säger att man är fin och överöser en med kärlek och tycker allra bäst om att kramas och mysa.
Han är självständig och modig, väldigt uttrycksfull och berättar alltid hur det känns inuti.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig honom innan han fanns. Trodde inte att det kunde bli såhär bra.
Han är mitt livs största lilla kärlek.
Alltså, jag tycker mina två kiddos är det vackraste som finns etc etc etc.. men saaaaatan i gatan vad Knut är URGÖLLIG.
Thanks for sharing, this is a fantastic blog article.Really thank you! Great.