Graviddagbok vecka 8!
Nu har förvisso nästan hela vecka 8 redan gått, så nu gäller det att summera.
Jag kan sammanfatta vecka 8 med ett ord: DÖDSTRÖTT!
Jag äter Postafen mot illamåendet och tabletterna gör mig trött och att vara gravid i sig gör en också trött. Jag kan på riktigt knappt hålla upp ögonen efter lunch!
För några dagar sedan åkte jag hem för att vila en timme efter lunchen och vaknade inte förrän Emil kom hem vid femtiden. Då hade jag sovit i fyra timmar!
Helst av allt skulle jag vilja äta eller sova prick hela tiden, för det är det enda som känns bra just nu.
Jag mår illa nästan hela tiden, inte kräkilla, men ett molande illamående som endast slutar om jag äter nått.
På kvällarna är det värst. Då kan jag däremot må kräkilla då och då och måste ligga blixtstilla med något kallt i ansiktet tills det lugnar sig.
Bara tanken på att det ska vara såhär i en massa veckor framöver får mig att bli lite deppig.
Försöker påminna mig om att det här är sista gången jag är gravid. Efter den här gången kommer jag aldrig behöva må såhär mer.
Prisa gudarna för det!
Annars då?
Vi har berättat det för nästan alla vi känner. Jag har dock inte sagt det på jobbet än, väntar på den perfekta timingen att droppa det.
Ska bli väldigt roligt.
Jag har köpt en filt till bebisen och vi har redan börjat prata om namn.
Vi är nog ganska säkra både på tjej och killnamn faktiskt.
Som tur är har vi samma smak.
Graviddagbok vecka 9!
Nu är det faktiskt folk som börjat avslöja mig för att vara gravid, men inte på åksjukearmbanden eller den liiiiiilla putande magen, utan på tröttheten!
Tre stycken senaste veckan har faktiskt hintat om ifall jag inte är gravid eftersom jag ser så vansinnigt trött ut.
Jag måste helt enkelt se sjukligt trött ut eftersom hela tre stycken reagerat!
Jag är trött, supertrött faktiskt och åksjuketabletterna gör mig ännu tröttare. Men nu har jag försökt låta bli att ta dom några dagar för att jag i alla fall ska kunna jobba någorlunda och inte bara somna ideligen. Det har gått bra, men jag har mått gruvligt illa på kvällen.
Förra gången mådde jag bara illa på morgonen och nu bara på kvällen. Så märkligt att det skiljer tycker jag, när det är samma process och samma kropp.
Jag har redan växt ur nästan alla mina jeans (i ärlighetens namn hade jag nästan växt ur dom innan jag blev gravid men vägrade erkänna det)
Jag kan heller inte ha något som trycker det minsta lilla mot magen för då mår jag illa, så mammajeans och sånt funkar inte heller då den där mudden gör att jag mår illa. Just nu funkar saker under magen bäst.
Har ett par superstretchiga jeans från dr denim som är ruskigt låga i midjan, de funkar bra förutom att röven syns. Men man får ta det goda med det onda så att säga.
Jag har tänkt mycket på det här med gravidkläder det senaste.
Jag är så glad över att jag ska få vara gravid på sommarhalvåret den här gången och slippa strumpbyxor och vinterjackor!
Mina kaftaner kommer ju funka ypperligt även med mage och klänningar i alla dess former tänker jag.
När jag tittar tillbaka på hur jag klädde mig förra gången så kan jag knappt tro att det är jag ens. Så kommer jag INTE se ut den här gången!
Ska försöka vara lite mer casual denna vändan och inte så……knäpp.
De där gravidhängselbyxorna dock, gud vad jag älskade dom! De köpte jag precis på slutet så hann inte använda dom så mycket, denna gången ska jag maxa användandet och kanske till sommaren klippa av dom till shorts. Vet ju ändå att jag aldrig kommer använda dom igen sen.
Idag går jag in i vecka 9 och i appen står det att det är nu det avgörs om det blir en tjej eller kille. Så himla spännande!
Idag ska jag på inskrivning på BVC också. Plus att min mamma kommer hit.
En strålande dag med andra ord!
Du var super fin när du väntade Knut!! Blev alltid glad när jag kikade in hos dig????????????
Åh vad roligt. Grattis till er
Åh 🙂 jag minns när du väntade knut, och sen gick med barnvagn. Då längtade jag massor efter barn men var tillsammans med en kille som ”inte var redo”. Nu är vi gravida med andra barnet samtidigt 🙂 jag är i vecka 19. Hög igenkänning på illamående och känsla av ”aldrig mer”. För mig blev det mycket bättre efter några veckor. Hoppas det går över för dig också!