I fredags åkte jag in till förlossningen med tron om att Småtting eventuellt vänt på sig igen.
Det visade sig att det hade han inte, utan låg med huvudet ner precis som innan. So far so good.
Barnmorskan frågade hur jag mådde och jag sa att jag var så vansinnigt trött på att vara gravid, att jag liksom inte hade någon ork till någonting längre. Dessutom har jag fått så jäkla ont i fingrarna de senaste veckorna, kan inte böja dom ordentligt och allt där man måste greppa gör ont.
Hon förde fram denna informationen för läkarna och vips stod det två grönklädda läkare i mitt rum.
De sa att de inte startar en förlossning såhär tidigt (37+2) men att de kunde tänka sig att göra en hinnsvepning för att se om kroppen själv ville starta förlossningen då.
Jag har aldrig gjort en sådan förut, men hört talas om det och i de allra flesta fall sätter förlossningen igång av det så jag var mer än villig att prova.
Svepning, skulle jag väl kanske inte kalla det, snarare brutalt våld mot mitt stackars inre!
Läkaren trycker alltså in fingrarna i livmoderhalsen och försöker känna på fosterhinnorna och bebisen huvud, som jag förstod det. Allt för att reta igång förlossningen.
Detta gjordes alltså TVÅ gånger, eftersom den ena läkaren var ny och skulle lära sig, så gjorde de varsin gång.
Aj.
Men det var ju snabbt överstökat så jag fick åka hem direkt efter.
Under dagen och kvällen hände det inte mycket mer än att det ömmade lite men det kan man ju förstå efter en sådan behandling.
Morgonen efter lossnade dock slemproppen (kan mycket väl vara det värsta ordet i svenska språket) i omgångar under dagen och har nu gjort det i två dagar.
Igår hade jag lite värkar men inget ihållande, bara kraftiga hugg då och då.
Men nu väntar jag spänt på att vattnet ska gå när som helst och det känns liksom i kroppen att något är i görningen så att säga.
Så himla spännande detta!
På onsdag ska jag på kontroll igen och har han inte kommit då så ”sveper” dom igen.
Kom igen nu Stig, vi längtar efter dig!
Nu ska jag åka hem från jobbet, skulle bara hit och hämta en sak och det känns lite risky att vara ute och spatsera såhär när vattnet kan gå när som helst!
Slempropp, ja usch vilket fult ord 😛
Kom nu Stickan!
Stig vet hur man gör en cliffhanger! Lite promenad i trädgården är väl aldrig fel… sitt i solen mellan varven. Lycka till!
Håller med om att det ordet måste vara svenskans fulaste, men samtidigt en sån oerhört spännande och avgörande skede i graviditeten! Nu håller vi alla tummar och tår! Kom igen Stig!
Lycka till med förlossningen!! Känner igen mig. Been there, done that! 😉 För bara 2 mån sedan föddes min dotter.
/C
http://fondofhome.blogg.se – en annorlunda inrednings-/lantlivsblogg
(Från förlossningsdiskussion till något annat minst lika intressant…!)
ANNA, och alla ni bloggläsare som har hängt med ett par år i bloggvärlden, jag är nyfiken på om ni har upplevt någon förändring i stämningen i kommentarsfälten sedan ”moralkrisen” år 2014?
http://fondofhome.blogg.se/2018/september/har-bloggvarlden-forandrat-sedan-moralkrisen-2014-2.html
Läs gärna mitt inlägg och lämna en reflektion! Det vore väldigt intressant att höra era tankar. 🙂
Önskar en trevlig eftermiddag!
/C
http://fondofhome.blogg.se – en annorlunda inrednings-/lantlivsblogg
Hoppas så det är bra med er!