@annaileby_art
anna@annaileby.comIgår gick jag äntligen ut på instagram med vår stora lilla hemlighet, nämligen att jag är gravid, äntligen!
Tack för alla fina grattishälsningar!
Jag har såklart en massa jag vill skriva och berätta och sådär om det hela, men har i smyg skrivit en graviddagbok under de här 12 veckorna, så vi kan ju kika på hur det såg ut när jag först fick veta det, så publicerar jag resten av inläggen framöver tills vi är ikapp där jag är i graviditeten nu.
Här kommer den, graviddagbok vecka 5:
Graviddagbok vecka 5!
Det här inlägget skriver jag nu, i smyg på mitt kontor. Jag publicerar det inte för er heller. Inte än.
Men jag vet att jag kommer glömma hur det kändes såhär tidigt så nu passar jag på att skriva, vecka för vecka hur jag mår och hur det känns.
Jag är alltså, mot alla odds, GRAVID!!!!!!!!!!!!
Vi har försökt att bli gravida sen midsommar förra året (vi blev gravida på andra försöket, men fick missfall i vecka 5) och har testat allt, ägglossningstest, appar och fan och hans moster utan några som helst bebisar i sikte.
Jag kontaktade Gynhälsan i Gislaved som är en privat klinik som vi även gick till innan vi fick Knut (även då efter missfall i vecka 12 och EVIGHETSLÅNG väntan)
Jag gillar att det är privat, man slipper stå i kö, kan ringa och fråga saker stup i kvarten och de är så JÄKLA bra!
Jag fick komma dit några dagar innan jag hade beräknad ägglossning och på undersökningen såg han inga äggblåsor och hittade en polyp som satt ”i vägen” och fungerade som en spiral enligt honom.
Han sa att jag skulle ringa när jag fått min mens så skulle vi skrapa bort den och sen få några tabletter för att få igång ägglossningen ordentligt.
Detta var en måndag och han sa att jag tidigast kunde börja ta ägglossningstest runt fredagen för att eventuellt få utslag.
Jag tog ett på onsdagen (jag lyssnar tydligen dåligt på instruktioner) och fick fullt utslag!
I samma veva som detta så hade jag den misstänkta knölen i bröstet och det höga värdet av prolaktin som gjorde det ännu svårare att bli gravid.
Jag var alltså helt inställd på att det blir inga barn, det här kommer ta tid och nu ville jag bara få mens så vi kunde komma vidare.
Men mensen kom aldrig.
Det gjorde däremot det här beskedet:
Jag hade inga planer på att ta något graviditetstest då jag var övertygad om att jag inte var gravid eftersom det var så mycket som talade emot oss.
Men på morgonen, dagen innan jag skulle fått mens så tog jag ett ägglossningstest då jag hört att de också kan visa en graviditet (och jag hade en massa billiga test hemma)
Fick det här resultatet, dvs positivt:
När jag såg det resultatet blev jag helt chockad och sen åkte jag direkt och köpte ett graviditetstest som såklart visade GRAVID!
Alltså oddsen, här har vi försökt i sju månader (kanske inte jättelänge, men KÄNDES som en evighet) och det har aldrig tagit sig, trots att jag haft alla graviditetssymptom som finns! Jösses vad mina bröst ömmat alltså!
Men nu, när vi trodde det var kört, då minsann fäster det!
På tal om gravidsymptom så har jag haft väldigt lite om jag jämför med de månaderna då jag INTE varit gravid!
Visst, brösten ömmar lite men inte i närheten av så ont som de gjort de andra månaderna. Däremot hugger det och drar en hel del i nedre delen av magen vilket gör mig rädd då jag såklart är livrädd för missfall även den här gången (den där polypen kan tydligen öka risken något)
Men nu håller vi tummarna, så knogarna vitnar, att Knut blir storebror i oktober!
Livet va!
Åh anna! Vilken underbar nyhet! Blir alldeles tårögd på kontoret och jag känner dig inte ens…
Däremot har jag följt dig och förstått att det var d ni önskat. Jag är själv gravid i vecka 19 och har liksom önskat för min egen skull också att du skulle bli gravid. Sjuk jag e… Men tycker du verkar så härlig och vettig och jag, som många andra, älskar ju att läsa om andras graviditeter och just nu känns d som att alla bloggare som är gravida är typ 23 år gamla, pyttesmå och inte alls ngt jag kan relatera till.
Jag önskar er all lycka till nu och ser såååå fram emot att läsa mer! Stor kram!
/ Ida
Alltså SÅ underbart att du skrivit graviddagbok i smyg. Ser SÅ mycket fram emot att läsa och följa. Grattis igen <3
Grattis till er! ♡
Åh grattis!!! Jag känner mig som en medsyster trots att vi inte känner varandra alls. Jag blev gravid på andra försöket, men fick missfall. Vi kämpade och kämpade i ett jävla år innan det tog sig igen. Under den tiden läste jag dina gamla inlägg om missfallet och graviditetsförsöken innan Knut och fann tröst i dem. Den månad det äntligen tog sig hade vi påbörjat en fertilitetsutredning och man hade hittat en polyp i min livmoder som kunde fungera som en spiral. Läkaren bad mig låta bli att försöka till nästa mens, då polypen skulle skrapas bort. Jag googlade som en galning på polyper och solskenshistorier efter skrapning, och plötsligt satt jag där utan mens men med ömma bröst. Var livrädd de första 12 veckorna, men den lilla bönan höll sig kvar trots polyp. Nu är jag i vecka 31! Jag vet att jag kommer gå tillbaka till dina texter när (om) det blir dags för syskonförsök för oss. Är verkligen glad för din skull!!!
Å vad glad jag blir för er skull!! Stort stort grattis!!
Stort grattis till det stora som händer nu!
Stort stort grattis!!!
Grattis!!
Så underbart att höra! Är själv i v.15 efter att ha försökt sedan början av förra sommaren. Hade en superlätt graviditet förra gången och tvärtom denna gång????. Grattis till er ännu en gång!
Världens största grattis till er! Önskar er allt gott.
Stort grattis till dig och ditt gäng!!! Vi fick, precis som ni, kämpa för att få till ett syskon. Flera missfall, ägglossningstester, hormontabletter och gud vet allt. Sjukt jobbig och påfrestande tid i livet, men nu, snart tre år efter att lillebror kom, har jag nästan glömt hur det var. Så glad för din skull, även fast vi inte känner varandra!
Grattis!