@annaileby_art
anna@annaileby.comSå kom dagen D, när Knut skulle börja på förskolan.
Man har ju hört diverse skräckhistorier med gallskrikande barn, separationsångest och gråtande föräldrar.
Det var inget sånt i vårt fall.
Fast det visste jag redan innan men man ska ju aldrig säga aldrig.
Vi körde på tre dagars inskolning, jag var med de två första dagarna och sen var Emil med en dag.
Knut åt, sov och lekte som om ingenting.
Sen blev det dags att lämna honom utan att vi var med.
Han vinkade och gick in till de andra.
Sen var det inte mer med den saken.
Nu är han inne på sin andra vecka utan oss och det går så jäkla bra!
Alltså min lilla modiga kille, så himla stolt jag är över honom!
Jag ringde senare på dagen för att höra hur det gått, men det hade inte varit några ledsamheter eller tårar, han låg och sov efter maten och jag kunde pusta ut.
De sa att han verkar vara oerhört trygg i sig själv och det var den finaste komplimang jag någonsin fått.
Jag och Emil pratade mycket om hur vi skulle göra för att han ska bli en stark, trygg och nöjd liten kille redan när han föddes.
Det är ju lättare sagt än gjort men tydligen har vi gjort något rätt eftersom han verkar vara precis just så nu!
Vi bestämde lite grundregler som vi försökt hålla oss till. Det här bestämde vi redan när han låg i magen. Jag tror att det är viktigt att prata igenom hur man ser på barnuppfostran och hur man tänkt sig, så man vet att man är på samma spår.
För det första så daltar vi väldigt lite med honom. Han får gå iväg och kolla och upptäcka utan att vi går efter hela tiden.
Så länge vi ser honom behöver vi inte vara en meter bakom hela tiden.
Visst kan man slå sig och trilla men det är ju oftast inte så mycket värre än att man blåser och sen är han uppe och på´t igen.
Han har trillat och han har testat, han slår sig ibland men det hör ju till.
Han kan klättra i både stegar och trappor så det räcker med att man står där och håller ett öga på honom, så brukar det gå bra.
Sen har vi haft regel nummer två: inget socker.
Knut har varken smakat på glass, bullar, sylt, saft eller ketchup och det går hur bra som helst.
Vi tyckte att han kommer äta så mycket socker i sina dagar ändå, så sålänge det går att låta bli kan man lika gärna göra det.
Han är aldrig sugen på att testa eftersom vi aldrig låtit honom prova så står det ett fat med bullar framför honom är han inte intresserad.
Han är fantastiskt vår lille kille och jag kunde inte bett om en bättre unge!
Tänk att jag bara för något år sedan gick runt utan honom.
Fy vad tråkigt jag måste haft!
Men va härligt!! Tjohej! För både er o Knut!
Fråga, inget socker..du menar inget vitt socker eller ger ni ingen frukt/färdkpressade juicer/torkad frukt heller då?
Kram på er!
Vi är inte superpetiga så han får socker om det är i mat tex. Sen får han såklart frukt! Men inget sött, sånt onödigt som liksom inte behövs så att säga
Vi är likadana..livet är långt, varför hetsa fram giftet? Men dagligt fruktsocker, det får hon. Petnoga skulle nog säga socker som socker, men vi säger bort med skit och in med näringsämnen 🙂
Jag är väldgt rädd för att skaffa barn för at jag är väldigt otrygg person själv. Jag var extremt otrygg som barn och tänker att jag därför kommer misslyckas att uppfostra ett tryggt barn och därför vill jag låta bli att ens skaffa barn. Så min fråga är..hur fanken lyckades ni göra han så trygg? Jag vet ju lite vad som gjort mig otrygg, typ en halv deprimerad mamma som inte orkade bry sig om mig alltid och som i ena stunden var överbeskyddande samtidigt som hon hade noll regler för oss så vi kunde vara ute sent på nätterna och göra massa konstiga grejer.
Vi har delat på hela föräldraledigheten, varje vecka. Det tror jag har bidragit mycket. Det gör att han inte knyter an alla sina känslor till bara en person och man själv blir inte heller lika behövd så att säga. Det gör det lättare för honom att vara ifrån oss för han vet att om inte den ena är där så kommer det någon annan och sen är det inte mer med det.
Fast sen har det säkert lite med arv och sånt att göra också, både Emil och jag är ganska lugna och trygga så det kanske spelar in.
Har inga barn men intresserad av inget socker. Har ni sagt till på förskolan om det? Och deras reaktion. Menar ofta är det ju glass och ketchup så det står härliga till. (jobbat en hel del och många ställen)
Ja vi har sagt till. Glass har vi sagt att han inte får äta, de ger honom frukt eller nått om någon fyller år (de andra småttingarna åt heller inte socker så) vi föräldrar bestämde gemensamt att vi inte tar med glass till våra små när de fyller år.
Sen om de har tex oboy till mellanmål, så får Knut mjölk. INte svårare än så. Ketschup kanske han får, det har jag inte riktigt koll på, men vi har sagt att de ska hålla ner så mycket det går på sockret
Vår lilla är 15 månader, vi ger inte heller socker. Dock är han ändå intresserad av allt som ställs fram ändå….Typiskt. Skulle nog inte kalla socker för gift, men det känns onödigt att ge det.