@annaileby_art
anna@annaileby.comNu är Knut 2½ år, det innebär att man ska gå till BVC igen.
Det är ju numera cirka ett år mellan gångerna, om det ens räcker. I början var vi där flera gånger i veckan, pga att han var en minibebis (2700 g)
Nu fick vi i alla fall en kallelse och med den kom ett gäng frågor man skulle besvara (och prata med förskolan om, så man inte bara är mamma-mallig och säger att han är bäst på allt)
Nu höll ju visserligen förskolan med om att han faktiskt är himla grym på det mesta *skryt skryt* men det han är allra bäst på, utan tvekan, är talet.
Jag ÄLSKAR att han pratar så mycket och tydligt. Det är skitroligt att sitta och prata med honom, när han resonerar och hittar på lekar.
Roll-lekar är hans bästa grej, med någon stackare som fastnat i leran så morfar måste komma och rädda.
Jag var också tidig med talet när jag var liten, så han har att brås på.
Som igår tex, när kakelkillen var hemma hos oss och kaklade köket, så går Knut fram till honom och säger – Hejdå Frank, jag ska ut och cykla en sväng, men vi ses sen!
Åh så mycket hjärtögonemojis på min unge!
Jag älskar´n!
Min väns dotter är ungefär jämngammal med Knut och är också så himla duktig med talet. Det är så jäklans roligt att se, hur hon liksom verkligen förstår och kan resonera och förklara saker och ting själv. Relationen blir helt annorlunda för mig som inte är hennes mamma eller ens familj, eftersom hon träffar mig mer sällan men ändå kommer ihåg att fråga efter min sambo eller vår hund Otto och liksom hänger med i *livet* trots bara ett par år gammal.
PS, en får skryta om sina barn, alltid!
”Så man bara inte är mamma-mallig!” ???????????????? Underbart! Nä, bra med en mer nyanserad bild av ongen ???? Får jag fråga hur det är med hans längd nu, med tanke på att han var liten vid födseln? Min yngsta var megatjock när han föddes men nu vid tre års ålder är han lagom size. Dvs ej brontosaurus-stor, även om han är lång. De verkar fästa en del uppmärksamhet vid de där kurvorna, men det är väl olika på olika Bvc. Jag har erfarenhet av att Bvc lätt kan oroa en om småsaker tyvärr.
Min son vägde 2620 g. Och var 48 cm. när han föddes (är lite dryga två nu) och ”normal” nu. Kan dock nämnas att han gick upp 500 g i veckan i början pga storammare. Själv vägde jag 2100 g och var 43 cm lång, är ingen gigantisk människa idag men normallång.
Och han är också otrolig på att prata. Pratat flytande sen han var 1 år och 10 månader ungefär.
Tycker att de hetsar lite väl på BVC (även om de är gulliga också). Min väninna har en tvåveckors som vägde 2200 när han föddes och hon är inte orolig, men BVC är lite stissiga. Märkligt. Man får ju inte heller ha ett överviktigt barn! (Haha, svårt att passa in..) Det jag eg funderar på är ju sambandet mellan födelsevikt o längd och hur man blir sedan. Det verkar ju vara helt random! Men jag ska inte snöa in på det 🙂 Min lille pratade också tidigt, så roligt så man smäller av. MEN han fastnar gärna för lite mer opassande ord också, blir ju bra effekt när en 3-åring säger ”Håll käften!”..
Anledningen att vi gick så ofta var nog mer att han var tre veckor tidig än det faktum att han var liten. Tyckte det kändes tryggt att gå dit stup i kvarten, så man hade någon att fråga om allt i början
Han är fortfarande ganska kort, men det de hållit mest koll på är hans huvudstorlek eftersom det växte snabbare än resten så att säga. Dock har det jämnat ut sig nu. Han är liksom kort och rejäl, inte tjock, men liksom inte spinkig