Såg att jag missat några frågor så här kommer de svaren:

Elin:

Tror du på spöken/övernaturligt?
Om du inte jobbade som illustratör, vad skulle du vilja jobba med då? Typ om du en dag tappar din arm som du använder när du ritar, menar jag… 
Vilka är dina bästa shoppar på internet?
Om du skulle få 10 miljoner kronor, hur skulle du förvalta/spendera dem då?

Svar: Nja egentligen gör jag inte det. Tror inte på såna där som kan komma hem och känna en massa andar och sånt men sen min pappa dog så händer det då och då att han ”hälsar på” och det tror jag stenhårt på. Det märks väldigt tydligt.
Om jag inte tecknade hade jag nog gärna jobbat på en fabrik, där jag stod vid ett band och monterade samma skruv på samma ställe år ut och år in. Tänk vad mycket ideér man hade kunnat klura på under tiden!
Jag handlar inte så mycket på nätet, jag tycker det är alldeles för roligt att gå på stan, men jag gillar Asos eftersom de inte har samma som alla andra. Annars gillar jag små fina nätbutiker med välutvalda saker, som fina koppar och barngrejer å sådär.
Oj om jag fick 10 miljoner skulle jag börja med att betala av mitt huslån och mitt CSN lån, hatar att vara skyldig pengar! Sen hade jag köpt en ny bil då vi precis sålt vår och köpt orimligt mycket konstnärsmaterial! Så att man bara kunde gå in och plocka vad man hade lust med! Och köpa en stor ljus lägenhet med utsikt, slå ut alla väggar och ha ateljé där!

Hanna:

Okej här kommer en lite sorglig fråga:
Hur gör du för att få och behålla vänner? Jag är också en ensamvarg som du verkar vara men vill ju trots detta ha vänner att umgås med. Har ganska lätt för att bli bekant med folk men det leder sällan eller rättare sagt typ aldrig till djupare vänskap. Undrar om det är mig det är fel på.. hur ska man göra för att få folk att vilja vara ens vän och vilja umgås? Svår fråga.. Tror inte att jag speciellt påfrestande att umgås med men trots detta hör de jag känner väldigt sällan av sig (jag gör det betydligt oftare). Har du några tips?

Svar: Såklart det inte är dig det är fel på, kanske du bara träffat fel personer. Jag tror att vänskapsrelationer är ungefär som förhållanden, ibland bara klickar det och allt känns rätt och ibland växer det fram och då och då så växer man ifrån varann och då kanske man inte är lika bra vänner längre.
Jag är ju som du skriver en ensamvarg och har egentligen inget direkt behov av vänner för att må bra. Sen har jag såklart vänner som jag tycker himla mycket om och som jag gärna träffar men kan lätt gå själv i veckor utan att tycka det känns ensamt.
Jag är kräsen med vänner, vill helt ha sådana som man vet alltid finns där även om man inte hörs hela tiden.
Jag har mitt gamla gäng som jag haft sen jag var liten, vi är två tjejer och tre killar (de var med på min möhippa) och vi ses ungefär en gång om året allihop och det räcker för vi vet precis var vi har varann, kan liksom ta vid där vi slutade sist och det lkänns så himla bra. Villkorslöst på något sätt men man vet ändå att hade det varit viktigt hade de funnits där.
Sen har jag nyare vänner, som jag träffat sen jag flyttade hit. Vi har gått igenom olika faser, festbiten och kollektivbiten och nu senast bebisbiten. Vi har behövt varann olika mycket under olika perioder och förstått varann på olika sätt lite beroende på var i livet man befinner sig. Jag är väldigt glad att de finns och att man alltid kan ringa om det är något!
Sen har jag Vestis som jag helt enkelt raggade upp! Hon kom in och handlade av mig när jag jobbade på Mio och det var kärlek vid första ögonkastet, jag bara kände att henne vill jag vara kompis med! Sen sprang jag på henne ute en gång och vi började prata och jag sa helt enkelt att jag vill vara kompis med dig och hon sa jamen då byter vi nummer då! Sen gick vi och fikade och sen dess har vi hållit ihop! Vi är väldigt lika, tänker likadant och tycker om samma saker, även om hon är hundra gånger mer social än jag så förstår vi ändå varann!
Men till din fråga hur man gör…..det vet jag faktiskt inte. Jag är nog likadan när det gäller killar som jag är intresserad av som med vänner, vill jag ha någon så säger jag det. Man har ju inget att förlora! Det känns i magen när det klickar!
Sen att man hör av sig olika mycket, så är det ju alltid. Ibland får man vara lite på, även om det känns lite jobbigt och känner man att det alltid bara är du som tar steget så kanske det inte är någon vidare vän att ha ändå!

Miki:

Tänkte fråga en liten sak. scannar du in dina målningar? jag har precis börjat måla med promarkers nu och har tidigare bara målat i illustrator, men mina blir riktigt kassa när jag scannar in dom, färgerna blir riktigt urtvättade. Skulle vara tacksam för svar! 
hoppas förresten du skulle vilja göra en frågeinlägg någon gång, är 19 år och har börjat experimentera mer inom olika rittekniker och olika medel, haha så jag har så mycket att fråga

Svar: Japp jag scannar dom, sen drar jag upp kontrasten lite så de blir mer lika verkligheten då de tappar lite i scannern! Nu funderar jag även på att köpa en A3 scanner.