@annaileby_art
anna@annaileby.comNär ens värld liksom vält upp och ner så saknar jag någon som inte vet ett dugg, som bara är sitt vanliga bubbliga jag och som fortsätter leka och hoppa som om ingenting.
När allting är såhär så saknar jag mitt hjärtas lilla sol, Majken.
Förlåt att min blogg blir som ett enda stort svart hål just nu, ska försöka att skriva om roligare saker än bara tråkigheter. Men det är så svårt när det är det enda som kretsar i huvudet och den här bloggen liksom blivit mitt andningshål.
Men man kan se små positiva saker i allt elände, min familj har blivit tightare och starkare än någonsin. vi ringer varann flera gånger om dagen, jag, min mamma och min bror. Och pappa då förstås, när han orkar och kan prata.
Vi håller i varann så hårt vi bara kan, hjälper till, tröstar så gott det går och åker många mil så ingen behöver vara ensam.
Det är fint.
Fint att veta att vi alltid alltid har varann iallafall. Oavsett vad som händer.
Hej Anna!
Jag är en relativt ny läsare och hittade hit via Matilda. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga/skriva för mitt hjärta blöder för er skull. Så mycket elände på så kort tid. Vad jag ville få fram är iaf att vill du bara skriva negativt ett tag, gör det. Man gör det man måste och när man hittar något att vara glad för så tror jag att du kommer förmedla det direkt. Och jag tycker mig läsa hopp mellan raderna hos dig, vilket gör att det aldrig blir helt nattsvart och negativt.
Fortsätt vara dig själv, du verkar vara en fantastisk människa med extremt mycket kärlek i hjärtat!
Kramar från Karlstad
Bra att du skriver av dig, man måste få pysa ut nåt någonstans, annars imploderar man. Känner igen det där att familjen blir tightare, det är som du säger nåt positivt i all jävlighet. Vilken superfin tatuering du har gjort!
Det är okej att bloggen blir dyster ett tag för det blir bara falskt och glättigt att försöka vara glad på ytan. Jag försökte det när jag fick missfall förra sommaren och det kändes skit. Tillåt dig själv att vara ledsen. Vi trogna läsare finns här, lite som ett äktenskap, vet du. I nöd och lust, liksom.
Hej Anna!
Denna kommentar handlar egentligen om ett gammalt inlägg; Det Finns Inget Annat Alternativ Än Att Följa Hjärtat!”….
Det du skriver är fantastiskt och helt rätt. Jag har ett heltidsjobb och tar emot kunder hela dagarna. Har en ganska bra lön och har råd men INTE TID att åka på spontana resor och dylikt. Det är min dröm att ha ett eget kontor och att få pyssla med något kreativt. Det tråkiga är att jag inte är bra på att rita eller annat. Hur gör man då? Hade ångest för detta senaste igår kväll…
Idag har jag kundtjänst och då sitter jag alltid och läser din blogg mellan samtalen =)
Åh det va bland det sötaste jag sett. Jag hejar på dig och din familj i kampen mot allt. Kramar
Majsanpajsan saknar dig också, det vet du! (Fast just precis nu kanske du inte hade velat vara så nära… för inatt kräktes hon nämligen, nu idag har hon dock hoppat och lekt kull som vanligt…. jag fattar ingenting). Jag skickar dig en kram igen, även om du inte vill ha styrkekramar. Se det som en vanlig snäll kram istället. Jag tänker så himla mycket på er allihopa, och är så glad för att Mattias bara stack iväg igår för att vara med Barbro. Det gör mig stolt. Ni är en fin familj. Håll ihop! <3
Usch sitter och gråter lite här för det gör ont i mig att ödet är som det är. Men jag hoppas ni tillsammans går genom elden och klarar er fint, lite svedda och askiga men det är inget som ordnar sig med tiden! Och du får skriva vad fanken du vill i din blogg, det är uppfriskande med att läsa om livet, precis som det är, utan konstlade fakeleenden.
Det är så himla fint att du kan skriva om det svåra, för det lättar min sorg när du sätter ord på det.