@annaileby_art
anna@annaileby.comMina föräldrar köpte det huset de bor i nu när jag var fjorton år.
När vi flyttade in bodde det en fasanfamilj i vår trädgård, en hanne och två hönor tror jag det var.
Sen försvann de plötsligt en dag och har inte synts till sen dess.
I förrgår somnade min pappa och kommer inte vakna mer. Han lever men han sover djupt djupt och vaknar inte mer.
I går när jag och min storebror var på väg till sjukhuset för att hämta mamma som vakar vid hans sida, så kom en stolt, ensam fasantupp spatserande på vår gräsmatta!
Inte på femton år har han synts till men nu gick han där med sina smala ben och klarblåa huvud.
Jag tror minsann det det var min pappa som gick där och kollade så vi har det bra.
Nu ska han bo i mammas trädgård i evig tid.
Åh Anna! Du har verkligen fångat den pliriga blicken som han alltid haft. Man kan riktigt se hans härliga humor. Min fina fina storebror.
Ord räcker inte. En blick, en djup kram. Om det kan framföras över internet så skickar jag det nu.
Far väl.
Fy vad sorgligt. Skickar kramar till dig.
Ett par tårar för din pappa och ett litet leende åt fasanen.
Åh Anna. Kramar och kärlek åt dig och de dina.
🙁 🙁 🙁 Jag beklagar. Men vilken fin berättelse.
Kram
Å Anna, jag lider så med dig i detta så kan aldrig tro det. Att läsa dina inlägg berör mig så djupt. Jag har själv sett min pappa dö och det är inget jag önskar någon annan. När du visar bilder på din tatuering trillar tårarna ner för mina kinder, liksom när jag skriver detta. det gör verkligen ont i mig att du ska behöva gå igenom detta- trots att vi aldrig ens träffats. Men det är ju så det är när något ”hits close to home”.
Var hos din pappa- denna sista tid. klappa honom på kinden och prata med honom som om han hörde, säg allt du velat säga.
Kram
Anna, jag läser din blogg och känner så med dig när du skriver detta! Jag har varit med om samma sak själv, tyvärr. Skickar en hård kram till dig från en, för dig helt okänd Karlstadbo!
Gud så hemskt med din pappa, men vad fint tecken med fasanerna! Blev alldeles varm inombords! Våra nära och kära finns alltid i närheten fast man kanske inte tror det <3
Kram/Emmelita
Åh vad hemskt!! Men se det som ett tecken på att han har det bra där han kommer vara!
Tror din pappa kommer hälsa på er!
Ta väl vara på varann <3
Så sorgligt att det skulle sluta så, jag har hoppats in i det sista. Fint med fasanen. Hoppas att ni får en fin tid med ro att sörja för att sedan kunna gå vidare när ni känner er redo. Det kan gå både fort och långsamt med sorg. Efter min mammas död minns jag den första festen jag hade ordentligt roligt på, det var ett halvår efter. Men fortfarande, fem år senare, finns det tunga stunder. Sorgen behövde få plats för mig, men den behövde också kunna skuffas undan när jag inte orkade sörja mer och behövde tänka på annat. En dag kommer du att vara riktigt glad igen.
sitter och gråter över din fina text. tusen kramar till dig
Finns inget att skriva eller säga som hjälper. Skickar en kram och många tankar till dig/er.
Jag är så ledsen för din skull, verkligen. En fin teckning du har ritat av din pappa.
Åh Anna!!! Jag sitter här och gråter, jag lider verkligen med dej! Många kramar
<3
Vill skriva nåt men vet inte vad. Du känner inte mig men jag tänker på dig och din familj. Ta hand om varandra. <3
Jag har precis kommit hem från en resa och skulle bara kolla så att min dator var okej efter många knöliga timmar i en bil. Så kände jag att jag var tvungen att gå in på din blogg, bara för att kolla att du var okej, en ingivelse bara. Det kanske låter konstigt eftersom vi inte känner varandra. Men jag har läst din blogg ett bra tag och tänker mycket på dig, speciellt nu under den här hösten. Vet inte vad jag vill säga riktigt, förutom att jag, som sagt, tänker på dig och jag hoppas att nästa år blir lugnare och mer rofyllt för dig. Kramar.
Beklagar verkligen sorgen <3 Otroligt fint skrivet, är säker på att det är så.
Beklagar verkligen din förlust. Kan inte föreställa mig känslan. Stor kram.
<3
det skulle bli ett hjärta men jag vet inte om jag lyckades. tänker på dig o din familj i denna svåra stund. o nog är det din pappa alltid som går där o tittar till er.
Vad fint! I somras var det en levande svala som föll ner från taket på uthuset och hamnade rak i min pappas hand. Den satt stilla länge och tittade på honom. Dagen innan hade min mamma dött, och vi tror det var ett tecken på att hon nu mår bra.
Gud vad fint! Det var absolut ett tecken!
Anna, jag vet inte ens vad man ska skriva. Det går inte ens att förstå. Men jag skickar mängder av cyberkramar. Ta hand om dig.
Magen frös till is när jag läste… kan inte ens föreställa mig… :'(
Varför?
Fina Anna! Jag är hemskt ledsen.
Å vad fint du skriver om allt tungt och hemskt som du och din familj går igenom nu. Tack för att du väljer att dela med dig av alla tuffa känslor och visa att livet tyvärr inte alltid blir som man tänkt sig…
Önskar att du en vacker dag sitter på en filt i dina föräldrars trädgård med en liten knodd i famnen och tittar på vackra fasaner med ett leende av fina minnen.
Stor Kram.
Otroligt fint, många styrkekramar till dig och alla nära<3
Jag önskar att jag kunde ge dig en lång kram <3
Jag beklagar sorgen, verkligen. Men vad fint med fasanen.
Åh fina fina Anna! Jag beklagar verkligen av hela mitt hjärta! Stor stor kram till dig och din familj.
Jag har aldrig kommenterat förut, men följer troget. Jag beklagar verkligen verkligen. Kärlek till dig!
<3
Jag kommenterar nu din blogg, som jag läst i flera år, för första gången.
Jag är så ledsen för din skull, så väldigt ledsen. Jag är helt säker på att fasanen fanns där för er skull, att det är din pappa som fixat det. När min bästa vän låg nersövd utan att vakna igen förra året hände samma sak mig, fast med en koltrast som plötsligt fanns hos mig mitt i sjukhusbetongen. Och fortfarande. Överallt koltrastarnas sång.
Önskar dig all styrka i världen. Kram.
Såklart att det var din pappa som spatserade och kollade läget. Jag läser din blogg jämt, men kommenterar ”aldrig”. Ville dock göra det nu och skriva att jag beklagar alla dina sorger.
Vilken fantastiskt fin teckning av pappan och fasanen.
Kram.
Så jäkla tråkigt att läsa. Ta hand om er!
Så fruktansvärt sorgligt och orättvist… Styrkekramar Anna…
Jag har låtit bli och låtit bli och låtit bli att skriva en kommentar, för vem är min röst att spela någon roll för dig? Men jag vill bara säga… att min pappa tynade också bort. Han blev sämre och sämre, mindre sig själv och till slut somnade han. Han levde, men han sov och skulle aldrig mera vakna. Precis som din pappa. Och till slut slutade han att andas. Om det till slut blir så att din pappa också slutar att andas. Då vill jag att du ska veta att det blir ljust igen. Sorgekornen i hjärtat kommer finnas med länge, länge, länge, förmodligen alltid. Men det kommer att bli ljust. Och jag är så glad att du, så som jag hade mina syskon runt mig, har din Emil. Jag är övertygad om att det vackra ni har kommer att skapa något ljuvligt igen, som får leva. Och jag känner så igen smärtan att min pappa inte kommer få träffa mina framtida barn. Och det finns liksom ingen tröst. Men jag vill bara säga, att även om det inte är det nu – vilket är helt riktigt, så kommer det att bli ljust igen. Det säger alla mina erfarenheter. Och jag tror att du kommer skratta sådär på riktigt lyckligt igen. Kärlek till ett brustet hjärta från ett annat. <3
Tack! <3 vad himla fint att höra att man någon gång, sen, kan bli glad igen. Jag längtar dit!
Allt jag vill skriva känns så fjuttigt, men jag vill bara säga att det kommer en dag när du blir glad igen. Jag minns så starkt en vårdag månader efter att min pappa dött. Jag var på väg hem och att det plötsligt kändes som om jag cyklade ifrån den första, akuta och förlamande sorgen. Jag lämnade den bakom mig, någonstans mitt i centrala Umeå. Sen vände det. Så klart jag saknar honom än i dag, ibland sköljer sorgen över mig, men just det Sofia skriver är så viktigt att komma ihåg att ”även om det inte är det nu – vilket är helt riktigt, så kommer det att bli ljust igen.”
Kram
Så fruktansvärt sorligt med din pappa! Men vacker fasan-historia (det är knappast en slump, tänker jag…får gåshud nu!). Jättekram
Det tror jag också!
Ledsen jag blir för dig och din familjs skull, allt måste verkligen kännas nattsvart just nu, då är det ju nästan självklart att din pappa väljer en av de vackraste fåglarna att spatsera som. Kram till dig!
Vet hur oåterkalleligt det är och hur både fint och smärtsamt och allt på en gång det känns när någon plötsligt blir en fasan. Men massa kärlek och styrka till dig! och önskningar om att allt blir bra tillslut och många pussar! <3
Vad fint, han dör inte han blev plötsligt bara en fasan! Jag gillar det
Kram.
Jag tänker på dig, och alla omkring.
Skickar en styrkekram och hoppas att 2013 blir ditt år! Du är fantastisk Anna.
Så sorgligt med din pappa, ni får klappa och vara nära så länge han finns kvar även om han sover djupt. Jag miste min pappa när jag var barn och min styvpappa i somras.
Vad använder du för pennor exakt ? 🙂
Såklart det är han! <3 Jag beklagar så himla mycket och jag sitter verkligen håller tillbaka tårarna här på andra sidan datorskärmen. Finns inget jag kan skriva för att göra det hela bättre. Jag är så himla ledsen för vad som hänt. All styrka till er. <3
Alla ord känns futtiga, men ja, jag tror också det var din pappa som gick där. Kram till dig och de dina.
beklagar verkligen.
kramar
Skickar många tankar och kramar till dig och din familj. Ta hand om er nu och ställ ut ett fint fågelbord med god mat till fasanen/din pappa.
Varje gång jag ser en citronfjäril tänker jag på morfar. Han finns alltid med mig, så länge jag minns. Att förlora en förälder är en erfarenhet jag inte har, men jag är mycket tacksam för att du orkar dela med dig av det du går igenom Anna. Stor kram och gott nytt 2013 fyllt med minnen, nya som gamla, och kärlek!
När man söker på ”randigt och marimekko” på google, de två finaste och allra bästaste bästaste sakerna som finns, så kommer du upp där mittibland! Det kan bara betyda en sak. Och jag tänker den där finheten och bästheten måste ju komma någonstans ifrån.
Tänker på dig och din familj i denna svåra tid. Önskar så att det vore annorlunda. Kram!
Stora stora styrkekramar till er!
<3
Jag skickar lite internetkärlek i denna svåra stund.
Beklagar verkligen…ta väl hand om varandra och sköt om den fina fasanen i din mammas trädgård. Kram
Jag är så oerhört ledsen, Anna.
(från Anna J. Kronoparken)
Jag har läst din blogg sedan du började skriva här och har aldrig lämnat en enda kommentar, bara för att jag är urusel på det. Men nu är det verkligen dags. Din blogg har varit mitt ljus många gånger, jag blir alltid lite extra lycklig av att titta in i din färgglada värld. Det har gjort mig lycklig på ett sätt jag inte kan förklara, även i svåra stundr. Förutom den senaste tiden. Jag känner verkligen med dig, trots att jag varken känner dig eller själv varit med om något liknande. Men du skriver på ett sådant fängslande och vackert sätt så att det känns som jag känner dig. Jag vill bara skicka dig en tanke av värme och kärlek, även om det säkert inte är till så mycket tröst just nu. Jag lovar att saker kommer bli bättre, det är bara att kämpa på dag för dag. Och din pappa finns alltid med dig, hela tiden överallt. Bär med dig minnet av din pappa och låt andra för alltid få veta vem han var. För jag lovar att han var lika underbar som sin dotter. Tusen och åter tusen kramar <3
Kramar, alla mina bästa kramar får du! Ta hand om varandra och prata om alla fina stunder.
Åh vad tråkigt, jag känner med dig och din familj.
Kram!
Jag tror absolut att det var din pappa. Det finns ingen tvekan om den saken. Min gudfar var väldigt intresserad av shamanism när han levde och han trummade sig fram till att hans spirit animal var en örn. När han dött och min pappa och några av deras gemensamma vänner skulle sprida ut hans aska över ett berg som han valt ut, och de vandrat upp till platsen de sett ut nere på marken, flög en örn över deras huvuden och släppte en fjäder precis där på marken. På något vis fanns min gudfar i den örnen, i luften, och visade dem att allt var okej.
Jag skickar all kärlek, all värme, all styrka jag kan frambringa. Kram.
Kram finaste, bästa Anna!!
Du skriver så vackert om din pappa! Vet inte vad jag kan skriva mer. Kram
Du skriver så vackert om din pappa! Kram
Åh Anna <3 Sorg är ett helvete, jag beklagar så att detta hänt dig och din familj…
Jag genomled min pappas död i maj och när jag tog körkort i höstas skulle jag köra hans bil för däckbyte när det började snöa. Lite nervös och ovan sa jag högt ”Nu får du hjälpa mig lite här” när jag skulle köra iväg. Ett gladlynt, lite småironiskt ”M-mm!” fick jag till svar. Först hoppade jag högt, sen insåg jag att jag nog gnidit armbågen mot lädret emellan sätena och framkallat ett sånt ljud, men då pappa var en riktig biltok är jag övertygad om att jag fick svaret av honom.
Det är otroligt jobbigt att sörja någon efter en sjukdom. Du kommer att uppleva många konstiga känslor, tex att du blir lättad över att det är över. Ha inte dåligt samvete för det. Tiderna kommer då du tycker att det bara är jävligt tungt också. Det bästa är att göra som du gör nu, ventilera ordentligt och säg till folk att du är ledsen. Jag är inte igenom mitt än, men jag tror att jag har börjat blicka framåt nu, tidigare har jag mest tittat bakåt på allt vi har gått igenom. Du kommer att komma dit också. Låt det ta sin tid bara. Stor kram.
Ett oändligt antal kramar vill jag ge till dig. ❤
Åh så ledsen jag blir för din skull, min mamma är sjuk alzheimers och nu känner hon inte längre igen oss. Det är fruktansvärt att förlora en förälder och precis som någon sa så är det så hemskt att ens barn aldrig kommer ha en bild av sin mormor. Min fina mamma, som jag saknar henne. Det var inte meningen att jag skulle prata om mitt, det blev bara så och jag hoppas det kommer kännas lättare igen. Kram
Jag önskar att det fanns några ord som kunde göra det bättre eller ta honom tillbaka, men det gör det inte. Skickar en lång och varm cyberkram istället.
Han kommer finnas kvar i allt du gör, det lilla och det stora. Och framförallt kommer han finnas kvar i dig och i de barn du en dag får – på så sätt kan han inte dö. Aldrig någonsin.
Kramar.
Gråter och är så ledsen för dig och din familjs skull, och jag beklagar så er sorg. Jag tycker att det var väldigt fint av din pappa att ge er ett sådant tecken, bara han kunde ju ha vetat exakt hur mycket det skulle betyda för er 🙂 Styrkekramar!
All styrka & kärlek till dig & din familj <3
Ler mellan tårarna. Klart som tusan det var din far som spatserade över gräsmattan. Sånt där vet man bara.
Beklagar så mycket. All kärlek till dig och din familj.
Kram!
Så fint skrivet. Tänker på er.
Åh det är alltid som att djuren vet. När min pappa blev sjukt och jag skulle berätta det för mina vänner på en stor middag kom min bästa kompis katt och kröp upp i just mitt knä för att liksom ge mig en kram och sedan ligga kvar där tills vi gråtit klart. Och fåglar betyder ofta något särskilt sa alltid min farmor. Styrkekramar till dig och din familj. I våras gick vi igenom samma sak. Julen var tuff, men det blir bättre och bättre hela tiden <3
Så orättvist! Må din pappa fina frid! Och jag kan bara önska dig sinnesro så småningom.
Kram <3
:'(
Vad sorgligt och jobbigt att läsa om din pappa. Min morfar kom in i vårt hus genom balkongdörren och satte sig på gardinstången utanför mammas sovrum och tittade länge på hennedagen efter han dog, hon säger ofta att det var han och inte bara en vanlig talgoxe. Talgoxen var hennes favoritfågel så det var klart han valde den, precis som din pappa valde en vacker fasan!
Styrkekramar från mig. Hoppas ni tar er igenom det tillsammans!
<3
Det finns nog inte mkt som tröstar nu, men skickar en tanke och en kram…
Usch! Jag sitter här och gråter. För din skull, fast jag inte känner dig. Kan bara föreställa mig vilken mardröm du lever i nu. Massa, massa styrka till dig!!
Att du mitt i allt detta kan och orkar teckna och skriva så fint om din älskade pappa borde värma hans hjärta enormt. Liksom den kärleksfulla tatueringen du låtit göra. Den dagen han somnar in för gott, gör han det med vetskapen om hur älskad och betydelsefull han är. Bättre och tryggare sätt att somna in på finns väl inte?
Sitt hos honom nu, prata med honom som du brukar göra. Han märker det även om han sover.
Fin historia med fasanen – prata med fasanen både nu och senare när det är jobbigt!
fy tusan så fint och sorgligt på samma gång. det där berörde så in i norden 🙁
En stor kram till dig och din familj!
jag beklagar sorgen, Anna. Ta hand om dig och din familj.
Vilka ord ska man välja? De rätta finns bara inte,men en kram å ytterligare övertygelse om att din pappa är fasanen! Kram!!
<3 <3 <3
Så fyndigt tänkt av din pappa! 🙂
Klart han vill vara kvar och ha koll på er. Varma kramar <3
Klart han vill vara kvar och hålla koll på er. Varma kramar<3
Det är så svårt att sätta ord på hur mycket jag beklagar eran sorg.
Jag och många andra skickar kramar och tröst igenom cyber-rymden.
Kärlek åt dig och dina nära!
Beklagar sorgen från roten av mitt hjärta.
Åh jag blir så ledsen för din/eran skull Anna! Skickar kramar till dig!
Jag är så ledsen för er skull!
Anna,
Jag känner verkligen med dig! Föräldrar ska liksom inte bli sjuka och dö. Har själv förlorat båda mina föräldrar och det är förstås jättejättejobbigt och jag saknar dom hela tiden. Skulle ge vad som helst för att bara få krama om dom en stund… Saknaden kommer aldrig att upphöra, men det går att leva ändå och det går att vara glad. Du kommer också bli glad igen, det är jag helt säker på!
Ett så fint tecken din pappa skickade och så underbart ändå att han fick vara med och dela din stora dag i somras!
Stor varm kram till dig och din familj!
Ett <3 och omtanke är allt jag kan ge dig, hoppas att det hjälper en smula.
Åh, Anna, Så vackert mitt i allting!
Tänker på dig. Smärtar mig så och vill ge dig all lycka i världen. Kramar emma
Trogen bloggläsare skickar en tröstande kram. Så himla trist att förlora någon som står en så nära.
Kramar till dig och din familj!
Tänker verkligen på dig/er! Ni får visa er kärlek till fasantuppen nu. Varm Kram!
Jag vet inte vad jag vill säga, mer än att jag blir berörd och känner djupt med dig Anna…!! Väldigt vacker bild och väldigt fint beskrivet. Tack för att du delar med dig!
Så underbart och fruktansvärt på samma gång! Alla tankar till dig och din familj <3
Hej igen!
Vet inte om du brukar kolla din Facebook-sida (Anna ritar), men jag har skickat ett meddelande dit, skulle vara kul om du läste!
Tröstkramar <3
<3
Önskar dig all kärlek och tröst som bara finns i världen. En virtuell kram i brist på en riktig: Kram!
Åh, så himla, himla tråkigt! Och vilken vacker bild och text!
Å Anna, så sorgligt. Jag tänker på dig! kram
Vilken vacker teckning av din pappa.
Mitt hjärta blöder för din familj.
Min familj är också drabbad av sjukdom på flera kanter. Man vill hålla hårt, hårt i sina nära och kära. Ta hand om varandra, tack för en så fin blogg, har följt den i flera år.
<3
Så klart det var din älskade pappa som var där för att titta till er. Stor kram Anna!
kramar, livet e orättvist och japp det e han i fasanen!
Jag vet verkligen inte vad jag skall säga… Trots att jag inte känner dig så känner jag med dig och tänker på dig. Så oerhört fint med fasanen. Kram!
Vilken fin far som ser efter er som fasan. Du har fångat honom så bra på bilden, med glimten i ögat. Nu hoppas jag ditt hjärta inte får fler törnar på länge. Kram på dig.
Anna..! Fruktansvärt på alla sätt, både vackert och vidrigt. Jag önskar dig och din familj all lycka. NU vänder det!
Så fruktansvärt sorgligt och vackert med fasanen.
Finns inga ord. Kram till dig.
Jag är så ledsen för din skull.
Finaste Anna önskar dig all tröst, värme och kärlek, finns inte tillräckligt med ord i denna stund.
Kram
Styrkekramar till dig fina Anna!
Jag beklagar sorgen trots att jag inte känner dig har jag tänkt på dig ofta.Mina föräldrar har varit sjuka de sista åren och det ligger ständigt och gnager tänk om de går bort och det är så hemskt att tänka på jag sörjer med dig.
Kram Annika
Tänker på dig och din sorg.
Kram
Åh Anna! Kram till dig!
Vilket fint inlägg och bild.
Mina tårar trillar nerför mina kinder nu och jag känner så med dig och de dina.
Kram!
Självklart var det din pappa som kom stolt spatserande över din trädgård. <3
Kramar till dig Anna.
Ja det finns inte mycket man kan säga vid tillfällen som dessa, speciellt när man inte känner varandra:( ta hand om dig, din familj och den fina fasanen. Massa kramar och kärlek till er! <3
Många, långa, varma kramar. <3
<3
Första gången jag hamnar på din blogg, och jag blir så ledsen för din och familjens skull när jag läser vad som hänt. Jag är helt säker på att fasanen är ett tecken från din pappa. Min morfar brukar blåsa ut cigarr-rök från ett skåp jag ärvt från honom. Han gick bort för 8 år sedan….
Många kramar.
Å vad svårt att hitta ord…styrka och värme till dig och din familj!
Jag läste det här inlägget samma dag som det kom upp här. Jag kunde inte komma på något att skriva då och kan väl det egentligen inte nu heller. Jag har, precis som så många andra här, aldrig träffat dig. Men du skriver så personligt och nära att det känns som det. Jag blev så fruktansvärt ledsen av att läsa ditt inlägg. Jag hoppades och trodde att din pappa skulle bli frisk igen, att det kanske inte var så farligt, bara otäckt.
Det har varit så tydligt redan innan du skrev om hans sjukdom, hur mycket du tycker om honom. Alla gillar väl sina pappor men få är bra på att verkligen visa det för dem, så mitt i all ledsamhet jag känner för dig och din familj så känner jag även lite glädje över att din pappa hela tiden har vetat hur mycket han betyder för dig. Om han nu dessutom har gått och blivit en fasan så vore ju det fantastiskt! Hoppas att dagarna snart blir lättare att ta sig igenom och att det snart kommer en liten bebis till er som du kan berätta alla dina bästa morfarhistorier om. Stor kram!
Beklagar sorgen!
<3 till dig
Stor kram och må 2013 bli ditt år Anna! Allt du önskar och lite till.
Sov gott Annas pappa, och hoppas att du får det bra både i himlen och på gräsmattan när du väljer att titta förbi.
När det är som mörkast vänder det och blir ljusare igen. Även om det inte känns som att det någonsin kan göra det. Stor kram
Så ledsen för din (och er!) skull.
Det är förjävligt.
Och så oförklarligt.
Önskar dig allt gott.
Åh, Anna… <3
Åh Anna. Sorgligt! Har läst din blogg ett tag. …Fäller ett par tårar… men fyrar av ett leende över fågeln. Du är stark!
Usch så bedrövligt. Jag beklagar er tunga sorg och önskar så att det inte var så här. Livet, att förlora en förälder, att förlora ett barn, så skoningslöst det kan vara.
Åh fina Anna! Det är så sorgligt när våra nära inte längre orkar finnas vid vår sida, när kroppen inte orkar. Ibland kan själen anta en ny form, kanske som fasan… Alla nära o kära lever kvar i oss, i våra hjärtan o minnen. Och din far lever kvar i dig, han har gjort dig till den du är, han är en del av dig och du är en del av honom.
Jag tänker på dig och din familj. Ta hand om varandra! <3
Kram
Hej Anna! Har följt din blogg i många år och inspirerats av dig många gånger. Det var du som fick mig att börja rita med pro marker och tusen gånger har jag försökt rita som du men aldrig lyckats så klart. Vet inte om jag nånsin har kommenterat här men ändå glatts åt varje framgång och ditt bröllop och nedstämts av dina förluster. Nu känner jag att jag vill sända en stor kram åt ditt håll. Så hemskt ledsen för din skull. Bär med mig dig i mina innersta tankar idag. Alla tummar och tår håller jag för bättre tider för dig och din familj. <3
Kram till dig och din familj.
anna, från djupet av mitt hjärta, jag är så ledsen för din skull
<3
Åhh, vilket tecken. Kram!
Det är konstigt. Hur man kan sitta och läsa något från en person man egentligen inte känner alls, men ändå genom att läsa bloggen tycker sig känna. Och här sitter jag, en helt främmande person för dig, och gråter. Jag har själv aldrig förlorat någon så närstående men en kompis pappa gick bort på liknande sätt och det känns bara så.. orätt och fel. Finns inget att säga som gör det bättre. Var med honom och familjen sista tiden. Jag hoppas att tiden kan lyckas plåstra ihop såren något i alla fall. Och jag gillade tanken med fasanen. Det var vackert. Jag hoppas verkligen det är så.
Tusentals kramar
Fruktansvärt vacker teckning, sorglig men fin text. Hemskt när någon så extremt när o kär är så sjuk, så sjuk att man vet vad som blir.
Tänkte passa på att säga att jag är en liten skit som skoldagar promenerar i estetklassrummet, fina ateljen, och hoppas på att kunna bli lika grym som du när det gäller målningar, idéer, teckning och porträtt!
har läst din blogg lääänge nu men brukar inte kommentera, men nu var jag bara tvungen. ville bara skicka lite kärlek och beklaga.. <3
Jag blir tagen av det du skriver. Jag tänker på dig och vill skicka en kram
Vi känner ju inte varandra men jag kommer ofta in till dig, i ditt rum. Smygtittar, läser och får ta del. Du indpirerar, ger kraft och är ärlig.
Nu när du delar med dig av det djupaste, det såriga och det som smärtar mest vill jag säga något. Även om inget av det hjälper din saknad och sorg… Stor Kram
Som när Jonathan kommer till Skorpan i form av en duva och sitter en stund på fönsterkarmen i Bröderna Lejonhjärta.
Många kramar eller boxningssäckar att slå på av ilska åt alltihop eller vad som nu behövs bäst
Emil och du är så fina, insida till utsida, uppifrån och ner. En underbar familj har du också. Ni kommer tillsammans att skapa ljus i detta mörker. Det har redan börjat, tror jag bestämt, med fasanen. Önskar dig en himla massa gott och framtida lycka i livet! *kraaaaaamar om*
Jag ryser i hela kroppen och gråter och minns tecknet jag och min familj fick av min systerdotter efter hon gick bort. På något vis finner man tröst i det.
Jag beklagar verkligen och skickar en bamsekram.