När vi skulle åka hem från våra tio dagar i Värmland, så stannade vi hos min mormor Ulla, dvs Knuts gammelmormor som han kallar Uggla, eftersom han trodde hon hette det först och sen har det fastnat.

Obligatoriskt fika i finporslinet. Knut övade i bilen innan på att prata sakta och tydligt, så hon skulle höra vad han sa.

Det gjorde hon så det hela gick väldigt bra. Mormor fick också bekanta sig lite mer med Stig, tidigare gånger har han varit så förkyld så då ville vi inte ta med honom. Tänk att det skiljer 97 år på dom!

Hoppas jag får ha min mamma såhär länge!

Sen var vi tvungna att ta en fyra generationer-bild förstås!

Knut ville absolut ta en med självutlösaren också, så det gjorde vi! Kolla vilket strålande gäng av Ileby:are!

När vi fikat och pratat och kramats hejdå, åkte vi vidare mot min barndomskompis Anders och Sofie, som flyttat från Göteborg till Värmland.

De sa upp sig från sina toppjobb, sålde lägenheten inne i Göteborg och har nu köpt ett torp mitt ute i ingenstans som de ska renovera. Älskar sånt här, när folk bara vågar hoppa! Är dock inte avundsjuk på allt jobb med att renovera ett hus, men det kommer bli så himla fint!

De odlar humle också, så vi fick en tur för att se odlingarna. Om ni vill följa dom, med odlingar och husrenovering och allt, så heter de @torpetshumle på instagram!
Anders är alltså son till min mammas nya kille. Liten värld va…

När vi käkat pizzalunch och gått husesyn fortsatte vi hem mot Småland.
Tack för den här gången Värmland, du var fantastisk i vanlig ordning!