Den sista dagen i Sunne började vi med äventyrsgolf i duggregnet. Knut gick ut hårt och slog hole-in-one på första hålet och blev sen svinförbannad över att han inte gjorde det på nästa hål, så jag och Emil fick spela själva medans han stod och gormade i ett hörn av banan. Stig var däremot glad som vanligt, i nyfyndad loppisregnjacka.

Eftersom det aldrig slutade regna åkte vi tillbaka till stugan igen och där brakade åskan loss så väldigt att strömmen gick. När vi väntat en timme eller två utan el, så gav vi upp och bestämde oss för att äta glass till lunch, så vi åkte till Mormors glasscafé istället.

Helt klart en bra idé!

Caféet ligger så himla fint precis vid Frykens strand.

När himlen tornade upp sig igen så åkte vi tillbaka till vår strömlösa stuga, tände ljus och hade det mysigt.

Det klarnade upp framåt kvällningen men vi hade fortfarande ingen ström i stugan, så vi beslöt oss för att åka tillbaka till Karlstad en dag tidigare.

Men först ville vi suga ut det sista och bästa av Sunne, så vi gick ner till vattnet på en hemlig stig bakom stugan.

Det lilla skogsbarnet.

Vi hittade det här fina lilla huset längst ner vid sjön. Tänker att det är såhär badhuset på bryggan i Mumindalen ser ut.

Kolla bara.

Älskar sånt här. När det är bara vi och gör små utflykter. Min hjärna skriker hela tiden ”minns detta, minns detta!!”

Så sen, när det blir vinter och oändligt mörker, kan jag plocka fram de här minnena och riktigt känna hur det var, hur det luktade och hur det kändes.

Älskade lilla gäng!

Älskar den här bilden, precis såhär är rangordningen i vår familj. Knut går först och bestämmer, sen jag. Emil och Stig får mest hålla i sig och följa med på resan!

Tack för er!

Så fina (om än lite regniga dagar) vi fick i mitt älskade Värmland. Så glad att jag fick visa Knut detta smultronställe.

Tack för i år Sunne, hoppas vi ses snart <3