@annaileby_art
anna@annaileby.comJag och Emil är helt överens om att vi inte vill ha fler barn. Vi är så himla nöjda med de här två (tog ju långt tid för mig att ens vilja ha två) så nu är det liksom stängt och igenbommat i bebisfabriken.
Men då kommer den svåra frågan, vad ska man göra för att hålla det igenbommat så att säga?
Jag började äta p-piller redan som fjortonåring (för att jag ville ha större bröst, nästan lite gulligt nu i efterhand när jag opererat bort dom för att de var för stora)
Sen åt jag det tills jag var runt 25 år. Alltså sjukt länge!
Under den här perioden var jag oerhört deprimerad stundtals, hade självskadebeteende, mådde otroligt dåligt och var liksom aldrig riktigt glad.
Inte en enda gång under de perioden var det någon som ens kom på tanken att det kanske berodde på p-pillren?!
Sjukt!
I vilket fall som helst så slutade jag med dom och blev mig själv igen. Med allt vad det innebär.
Jag är ändå ingen munter person men iallafall en person med mycket mer toppar och dalar och inte bara ett konstant mörker som innan.
Jag mådde med andra ord hundra gånger bättre utan piller!
För att vara lite mer personlig så har jag och Emil i stort sett sagt ända sen vi träffades att ”blir det så blir det” men inte direkt siktat på att få barn….om man säger.
Men när vi bestämde oss för att försöka, så tog det sin lilla tid (först gick det snabbt, men det slutade i missfall och efter det tog det 7 månader att bli gravid igen)
När Knut var född satte jag in en hormonspiral i hopp om att bli av med min mens, som jag hört att man kunde bli.
Det slutade med att jag blödde konstant i tre månader och sen stod jag inte ut längre och tog ut den.
Så då var vi tillbaka till blir det så blir det stadiet igen, med en förhoppning om att det inte skulle ”bli”.
När Knut var fyra år bestämde vi oss för att det var dags för syskon. Samma visa igen, först gick det snabbt, missfall och sen sju månader senare var jag gravid med Stig.
På efterkontrollen satte jag in en kopparspiral för jag var bombsäker på att inga mer hormoner kommer in i denna arma kropp!
Sagt och gjort, kopparspiralen var på plats.
Den har jag nu haft i snart ett år och mina blödningar har gått från rikliga till rena blodbadet!
Jag blöder igenom allt och får sedan sån järnbrist att jag bli blek om nosen och orkar absolut ingenting veckan efter mens.
Så kan vi alltså inte ha det, så idag ska den ut.
Men då återstår problemet, hur gör vi nu för att hålla bebisfabriken stängd?
Jag vill inte ha hormoner i min kropp, i några som helst former.
Jag har gjort nog, jag har burit och fött två barn, kämpat mig igenom hemska graviditeter och mått skit, sen kämpat mig tillbaka till en kropp som känns min.
Så mitt jobb i den här familjen är faktiskt klart!
Nu ska den här kroppen vara min och den ska vara utan påverkan av hormoner, så jag får känna mig precis som mig själv, inte ledsnare, inte konstant blödande och inte känna mig påverkad av någonting.
Så då återstår alternativen att Emil knipsar eller att använda kondom, för nu är vi absolut inte längre i stadiet blir det så blir det.
Det får helt enkelt inte bli!
Så, vad har ni för erfarenheter? Hur har ni gjort?
Tycker ni att jag är orimlig som tycker att det är Emils tur nu?
Jag har aldrig ätit hormoner för jag vägrar ha in det i kroppen. Blir kanske enklare av att jag inte haft så många sexpartners och min nuvarande sambo är det enda förhållande jag haft. Jag har sådan ofantlig tur (förstår jag egentligen) att han inte tycker han kan kräva att jag ska äta något, när att skydda sig ligger lika mycket på honom. Därför kör vi med kondom när det inte önskas en bebis. Sambon säger själv att om alternativet för honom att äta något och skippa kondomen skulle finnas hade han nog inte tyckt det var värt det ändå.
För att sammanfatta så är det absolut rimligt att det är Emils tur. Varför ska du äta något för att det inte ska bli barn och han ska få ha bättre sex (för jag antar det är där som kruxet ligger, iallafall verkar det så för alla tjejkompisar jag diskuterat detta med)? För min del tycker jag det nästan bara är bättre med, eftersom det blir mindre kladd. Och jag köper inte riktigt argumentet att det ”förstör stämningen”. Gravidnoja efteråt förstör verkligen stämningen!
På ingen måte! Du har gjort ditt???? Her blir det nok dessverre kondom noen år, for jeg er ikke like sikker på at fabrikken skal stenges, men har i likhet med deg et svært anstrengt forhold til hormoner ????
Hej.
Jag rekommenderar verkligen ”knips” som är en i sammanhanget ganska liten åtgärd.
Visserligen är det en operation med allt vad det innebär av läkning osv, men resultatet är helt klart värt besväret.
Och ja, det var så vi valde att göra för ganska exakt 27 år sedan ????
Jag har för tillfället kopparspiral som funkar bra för mig men min kille ska knipsa sig pga mycket enkelt ingrepp så slipper jag ta aktivt ansvar för hela den här bli med barn grejen. Alltså vi vet säkert att vi inte vill ha fler så det känns som ett bra beslut och något som min kille får göra för oss, toppen tycker jag!
Jag valde att sterilisera mig, tog 3 timmar totalt och jag fick värktabletter och två små ärr med mig hem från sjukhuset. Det är snart 1 år sedan och jag är sååå nöjd, sexlivet har blivit mer spontant och jag är hormonfri.
Jag skulle kunna göra det, men jag tycker att det är hans tur att göra något för oss, inte bara jag och min kropp som ska vara ansvariga för hela barnbiten
Speciellt som det är ett mycket mindre ingrepp på en man.
Jag resonerade att jag vill inte ha fler barn, oavsett om jag och min man fortsätter vara ihop för evigt eller inte. Därför gjorde jag det. Min man vill dock inte heller ha fler barn, mest pga hans ålder.
Är väl rimligt med E’s tur, särskilt som du fått biverkningar, men han får såklart välja metod för det.
Jag resonerade ungefär som du gör, och det gjorde som tur var min sambo också, så han valde att knipsa. Hoppas ni hittar en bra lösning för er!
Efter allt du varit med om är det orimligt att det skulle vara din tur igen. Tycker jag.
Jag känner alltid igen mig så mycket i det du skriver. Både hur du beskriver din personlighet, dina graviditeter, amningen och nu efter. Inte för att det spelar någon roll, men lite kul. Min yngsta är 4 månader men vi kände oss så färdiga i princip från att hon kom, eller kanske innan till och med. Känner ingen sorg när hon har vuxit ur en klädstorlek (som jag gjorde med storasystern), känner mig bara så klar. Just nu har jag kopparspiral och blöder också värre än niagarafallet, sanslöst mycket. Jag har väldigt starka funderingar på sterilisering, och har bestämt att om jag känner lika om 5 år när spiralen ska bytas så kör jag på det. Min man funderar också på sterilisering, men jag tror att jag kommer vilja gå igenom med min även om han knipsar. Vill ju liksom inte vara gravid igen, oavsett vad som händer (typ om vi mot förmodan skulle separera). Så det verkar som att vi båda steriliserar oss när den här spiralen ska ut helt enkelt!
Men ska du stå ut och blöda så mycket i FEM ÅR!? Det är ju galet! Om du ändå vet att du vill sterilisera dig, varför då vänta?
Det stör mig inte så mycket än, kanske att tacksamheten för att graviditeten är avklarad fortfarande hänger i. Mest är det nog för att verkligen känna att jag är helt och hållet säker på beslutet, som Linnea ovanför skrev – att ha tänkt igenom det både en och två gånger. Tänker att är jag lika bestämd om 5 år så kommer jag aldrig ändra mig. Skulle det bli att jag inte står ut med spiralen så kommer jag ju inte hålla fast vid det bara för att.
Har du kollat så spiralen sitter rätt? Jag blödde sanslöst mycket med min spiral. Jag ledsnade och bestämde mig för att ta ut den. Då var den redan på väg ut. Jag hade inte märkt ett dugg.. Och hade alltså varit oskyddad i ett halvår ungefär. Huva.
Tycker absolut inte att du är orimlig, klart att det är Emils tur nu. Med tanke på allt du gått igenom med missfall, graviditeter och förlossningar etc så är inte knips en så stor grej!
Två gemensamma barn här & nu är gubben knipsad! Han har visserligen två barn sen innan också.
Det är väl absolut rimligt att knipsa, om man är helt säker. Jag vill inte heller ha hormoner i kroppen och har använt pessar i ett drygt år. Funkat jättebra hittills! Googla på gröna barnmorskan och femcap om du vill läsa mer. Men visst, det är fortfarande jag som är ”huvudansvarig” för att det inte blir fler barn just nu.
Vi är helt överens om att vi inte ska ha några barn och för mig funkar kopparspiralen finfint, men den dagen det inte funkar längre eller den behöver bytas så har min man själv sagt att han steriliserar sig. Det var han själv som tog upp det härom året när vännerna började skaffa sina tvåor och vi igen konstaterade att vi är så nöjda med att leva utan barn.
Preventivmetod ska vara gemensam, men är det ju nästan aldrig. Klart att det är rimligt att Emil steriliserar sig om ni är överens om att ni är klara med barn.
Vi är i samma situation, men jag valde p-stav pga var det absolut säkraste alternativet. Även om jag helst sluppit hormoner.
Men det jag funderar på är att kanske man ska utgå från vem som får minst ”biverkningar” efter ett knips? Vad händer hos kvinnan/mannen efteråt? Vem riskerar mest? Vilket ingrepp är mest riskabelt osv.. man är ju trots allt ett team..
Jag har jobbat på en IVF-klinik och blev förvånad över att en så pass stor andel av patienterna var folk som steriliserat sig men sen ändrat sig och ville försöka få fler barn (antingen med samma partner eller att de hittat en ny). Så jag skulle verkligen rekommendera alla att tänka till både 1 och 2 ggr extra innan man knipsar av äggledarna/sädesledarna, eftersom man aldrig vet vad som kan hända i framtiden.
Själv använder jag Natural cycles; känns som ett bra komplement om man vill ha bättre koll på när man verkligen borde ha kondom och när man kan skippa den.
Asrimligt att Emil tar del i ”stägningen”. Så klart är det ju han som bestämmer över sin kropp osv. Jag hoppas ni hittar en lösning som båda trivs med!
Vi är också klara nu och det finns liksom inte på kartan att jag ska börja greja med hormoner och sånt igen.
Vi har flera vänner där mannen valt att knipsa. De är hur nöjda som helst med det och tipsar om det. Det tar lite tid med väntan, kuratorsamtal osv men de säger att det är värt det!
Hej,
”Knips” från mig också, baserat på egen erfaranhet. Tycker att det är fint att killen, som teoretiskt skulle kunna bli pappa mycket längre än jag, väljer att vara nöjd med de barn vi fått.
Vi pratar också om detta om att knipsa (min sambos förslag). Men han läste på lite extra om det och såg en brittisk undersökning där ca 10% fått försämrad sexlust och/eller ont vid ansträngning som t ex vid träning. Och eftersom träning är en så stor del av våra liv så vill han(/vi) inte ta den risken.
Så vet inte riktigt hur vi ska göra :/
Vi kör med kondom!
Vi har inte stängt bebisfabriken, och eftersom jag inte vill äta hormoner har vi använt kondom i rätt långa (ett par år) perioder. Vi ligger skapligt mycket och tycker det går jättebra med kondom. De är hans ansvar att ha hemma och få på under sex. Skulle han tröttna på dem och vi känner oss klara med kids – då får han knipsa. Inte mer än rätt!
Hos oss var det självklart att maken skulle knipsa sig. Hormoner är inget alternativ för mig (pga samma skit som du) och J var helt och hållet klar med fler barn vare sig det är han och jag resten av livet eller inte. Ingreppet var avklarat på 10 min och efter ett par dagar med ömhet var allt som vanligt igen. Efterkontrollen efter 2månader (tror jag…?) gav noll spermier och sen var allt klart. Inga som helst biverkningar!
Men gissa om vi båda blev lite snopna när jag ett år efter hans knipsning plötsligt trillar in i klimakteriet vid 41 års ålder och numera har en permanent stängs bebisfabrik ändå. XD men, men, sånt går ju inte att veta.
Jag postade en kommentar häromdagen som jag inte vet om den kom fram eller ej. Men jag äter inte hormoner, har aldrig gjort och tänker inte börja. Är också skeptisk till alternativa hormonpreparat. Har sett för mycket vad det gör med kompisar (två har fått blodpropp som misstänks vara pga p-piller exempelvis). Vi kör med kondom och min sambo är okej med min inställning för han inser själv att han nog inte hade velat äta något om det fanns alternativ för honom.
I ditt fall tycker jag det är fullt rimligt att det är dags för Emil att vara den som sköter ”skyddandet”. Inte minst som du redan gjort det i så många år för er. Hur han sedan vill lägga upp det kan han ju välja själv. Kondom eller knips beroende på vad han föredrar..
Vi var i samma sits som ni efter vår nr 3. Vi är helt klara med barn och jag ville inte äta mera hormoner. Min man steriliserade sig, för honom var det inte några konstigheter alls utan tyckte att det var hans tur precis som du skrev. Ingreppet går fort och han va hemma från jobbet i typ två dagar pga av svullnad och ömhet. Det gick över på en vecka. Vi har inte märkt någon skillnad, allt fungerar precis som innan! Rekommenderas verkligen.
Hej fina Anna!
Jag gillar verkligen din blogg. Tack!
Det finns moderna silikonpessar numer. Dels cervixpessaret FemCap och vaginalpessaret Caya som jag tagit in till Norden. Sen traditionella Milex och snart kommer ett liknande -Singa. Ingen irriterande spermiedödande kräm, utan en mild men lika säker preventigel, som dessutom är bra för slidan.
Det är både enkelt och effektivt med pessar. Fast cirkulerar många myter och mycket som står fel om man googlar.
Funkar bra med spontant sex, då pessaren kan vara insatta länge. FemCap två dygn.
Jag tillhör också dem som blivit extremt deprimerad av både p-piller och hormonspiral.
Fast tog tid att förstå att hormonspiralen sänkte mig så djupt. Förlorade massor av småbarnsår tyvärr.
Önskar alla mina barnmorskekollegor kunde informera korrekt om pessar, samt prova ut. Vilket är bäst att göra, men går att köpa FemCap och Caya utan provning också.
Dessutom kan en ha pessar som menskopp vid sex om det känns trist att tvätta blodfläckat.
Du får gärna mejla/ ringa mig om du funderar över något.
Birgit Linderoth / Gröna Barnmorskan
pessar.nu
gronabarnmorskan.se
PS Caya och Cayagel finns även att köpa på apotea.se numer. Fraktfritt. Fast då ingår ju inte något konstkort från mig 🙂
Jag tipsar om Natural Cycles ändå, om knips känns för läskigt! Då är det ju ganska få dagar man behöver skydda sig på ändå. Har använt i flera år, först för att inte bli gravid och sen för att bli det. Fungerar toppen för oss.
Annars tycker jag det definitivt är hans tid att lösa problemet!!!