Min mamma ska sälja sitt hus.
I det huset flyttade jag in när jag var fjorton år och hade min struligaste tid i livet.
I det huset har jag haft mina bästa och mina sämsta stunder.
Jag har blivit kär, sårad, sviken, lagad, glad och lättad i det huset.
Jag har druckit vin i bersån, trampat på en geting på stengången, spelar tennis på gräset och sett fasaner vid staketet.
Vi har tagit dit nyfödda familjemedlemmar och kramat och tröstat och sagt hejdå till andra.
Jag har slagit huvudet i trappan, lärt mig köra moped och druckit mina första öl i det där huset.
Men nu ska det säljas.
Det är både sorgligt och skönt.
Jag är inte särskilt nostalgisk över just hus, jag sparar mina minnen ändå och knyter mer an till lukter än till platser.
Det ska bli skönt att mamma säljer det. Få stänga det kapitlet huset inneburit och börja ett nytt.
På ett oskrivet blad, utan sorger och tonårsångest.
Hejdå huset…
0 kommentarer