Ibland går förhållanden inte helt smärtfritt. Ibland blir vägen krokig och gropig, då gäller det att påminna sig om det som är grunden till allt det som är bra.

Som när han kom in på jobbet, innan vi ens kände varann, bara för att säga hej.

Som när han bjöd mig på lilla krogen varje lunch.

Som när han gav mig mcflurry halv elva på kvällen.

Som när han viskade att jag va allt han ville ha mitt i natten.

Som när han lämnade kärleksbrev med spretiga bokstäver i mitt brevinkast.

Som när han försökte ge mig en långdragen kärleksförklaring efter lite för många öl och det mest blev ett långt ”men åhhhhhh……du är ju för fan underbar!” (med småländksa och full dessutom)

Som när han ringer från uteställena i Åre och man knappt hör vad han säger men man kan urskilja nått om att han älskar mig och det är ju det viktiga.

Som när han ligger i soffan med mig och säger ”vill du ha mc donalds?”

Som när vi ses och han fem minuter efter att vi skiiljt åt skickar ett sms där det står ”du är ännu sötare än jag mindes”.

Nu har du varit borta fyra månader, 12 dagar och några timmar.
Det är nog dags att komma hem nu.
Någon saknar dig.