Min favoritbloggare Clara hade en strålande lista på sin blogg och eftersom min vecka är helt jäkla knökfull så hinner jag inte komma på fiffiga inlägg, så då lånar jag helt enkelt av de som orkat. Tack Clara!
Svenskans fulaste ord: Slempropp. Alltså i den bemärkelsen att kalla någon för en slempropp tycker jag det är ett strålande ord, men som benämning på det där som ska ut innan förlossningen drar igång, tycker jag verkligen man borde hitta nått mindre avskyvärt ord!
Det står jag fan för: Att på såna där personlighetstest där man är olika färger (som boken ”omgiven av idioter” handlar om) så är jag noll procent grön, eller i alla fall nästan noll. De gröna personligheternas tydliga drag är: Omtänksam, lugn, generös, tjänstvillig. Jag har alltså inget av de dragen och det stämmer så himla väl. Jag är nästan totalt blå (men med mycket rött), dvs: Detaljerad, avvaktande, opartisk, kvalitetsmedveten. Stämmer däremot väldigt väl.
Snyggaste jag vet: Ett riktigt snyggt skäggstubb, dvs ett tätt sådant och män med mycket hår.
Då går jag och gömmer mig: När jag hör att Knut har med sig kompisar hem. Förstår att det bara är att gilla läget och jag VILL gilla det, men tycker att det är svinjobbigt och låter Emil sköta det mesta. Eller när någon på ett möte säger, från ingenstans, att vi ska berätta lite kort om oss själva. Får på riktigt hjärtklappning och andnöd av det.
Kommer jag aldrig ihåg: Att ge min revisor papperna i tid, ta alla vitamintabletter nu när man är gravid och kolla om vi behöver köpa kaffe när vi ska handla.
Finaste komplimangen jag fått senaste tiden: Får väldigt lite komplimanger nuförtiden, ska man inte få fler när man är gravid? Emil är inget större fan av gravida tjejer så därifrån är det ganska tyst haha. Känner mig faktiskt allmänt ful just nu. Hoppas på snar bättring!
Nyaste insikten: Att inte alla människor reflekterar över livet på samma sätt som jag! Det bara slog mig härom dagen, att en del faktiskt inte ens tänker tankar på om och hur och varför. Sådant jag tänker på hela tiden! Att vissa människor bara går till jobbet, jobbar, planerar att bygga trädäck, var de ska äta lunch och går och tränar. Utan den minsta tanke på LIVET liksom. Så himla märklig tanke när det slog mig, att en del hjärnor är så lätta. Ibland önskar jag att jag hade en sån. (fast oftast inte alls)
Snällaste människorna: De som frågar om vi vill komma över på kvällsmat. Jag är alltid så himla trött på kvällen och hatar att behöva tänka på att laga mat jämt, så när någon frågar om vi vill äta kvällsmat blir jag alltid så himla glad och tacksam!
Roligaste kommentaren jag fått: Kanske den om att man inte kan vara feminist och dricka mjölk?
Det fick mig senast att gråta: Det var längesen jag grät nu! Men snart är det studenttider och då gråter jag alltid när jag ser dom med sina vita mössor och glada miner, inte ont anande att de imorgon är ute i den riktiga hårda världen där ingenting längre handlar om skolan, betyg och vem som sa vad, utan om stora saker, som huslån, bebislängtan, arbetslöshet, pengar och en himla massa annat jobbigt. Usch, vilken surtant jag lät som nu, men det ÄR ju så! Verkligheten utanför skolan är inte så himla rolig alla gånger.
Sjukaste jag läst: Såg en dokumentär som hette dödens väntrum nyss och då berättade hon om att cancerbehandlingen en stackars kille fick, kunde få honom att tappa insidan av munnen, alltså att hela insidan lossnade! Alltså hur bedrövligt ont lät inte det?! Stackars, stackars människor som måste vara med om sånt där. Orkar inte ens tänka på det.
0 kommentarer