Det är inte så ofta som jag har med mig systemkameran, ibland tycker jag mobilen fångar de där små ögonblicken bättre. För den finns ju alltid med. Borde verkligen köpa en ny dock, varje gång jag tappar den i golvet blir kameran sämre och sämre och det har ju blivit några tapp om man säger så.
Men här kommer ett gäng med mobilbilder från senaste tiden:

Jag tvingade Emil att fota mig för jag var så himla välmatchad. Det här är min bästa färgskala, allt från senapsgult och rost till mörkbrunt. Kappan är det plagg jag får mest frågor om när jag visar på instagram. Den är från Rodebjer, modellen heter Odessa men färgen är en som inte finns längre. Den här kappan görs varje år fast i olika färger, fast den här färgen är utan tvekan finast!
Tröjan är också från Rodebjer och den köpte jag när jag var höggravid för att trösta mig med att magen snart skulle vara borta. Byxorna är nya från Zara och gick sönder innan jag ens hann använda dom. Tur jag kan sy så jag kunde laga dom.

En bild på mitt ljuvliga lilla barn. Han är så storögd, tittar alltid på en så nyfiket. Just nu är ögonen väldigt blå så vi får väl se om de blir bruna eller inte. Knuts ögpon var blåa i fyra månader innan de till slut blev bruna. Så märkligt ändå.

En dag förra veckan tog jag tag i min mammaroll och bakade lussekatter med Knut. Han ville dock bara vara med på delen där man blandade ihop ingredienserna och när man stoppade i russinen, så resten fick jag göra själv.
Så svårt det här med att räcka till tycker jag, mycket tid går åt till att sitta i soffan med Stig men jag vill absolut inte att Knut ska bli lidande. Försöker leka och spela spel, pyssla och hitta på så gott jag kan med en hand men ändå svårt att inte bara göra det halvhjärtat när man är upptagen med bebis.
I söndags gick vi iallafall på bio, bara Knut och jag. Så mysigt att få vara bara med honom. Min stora lilla kille.

Det här är varför jag alltid har läppstift, har liksom noll färg på läpparna naturligt. Dock är jag väldigt glad att jag numera är mörkhårig igen. Känns liksom ”hemma” på nått sätt.

Mina favoriter. Knut är SÅ fantastisk med Stig! Pussar och kramar hela tiden, pratar med honom, vaggar och hjälper till. Är aldrig dum mot honom trots att han ibland blir frustrerad av att behöva dela uppmärksamheten. Det är inte alltid så lätt att bli storebror.

En dag hade jag lilla My frisyr och kulturtantströja från Gudrun Sjödén. Känner mig alltid lite mer konstnärlig i randigt. Kanske därför min garderob svämmar över av just randiga tröjor? Den här färgkombinationen är dessutom magisk. Älskar Gudruns kläder när det kommer till de små detaljerna, som att halsringningen är randig på andra hållet. Det är de små sakerna som gör det, som Ernst skulle ha sagt.

Den här lilla killen behövde lufta rumpan så vi la honom på en filt på köksgolvet där vi har golvvärme. Sen somnade han där, med rumpan bar.

Vi har köpt ett nytt vrålåk för att jag inte ska ta bilen till jobbet varje dag. Har inte vågat testköra förrän nu och det är minst sagt lite lurigt att köra. Krävs lite övning helt klart. Men sen ska jag susa fram med båda ungarna i lådan. Till dess kör jag själv, tills jag får kläm på hur man gör.