Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna och Sorgen!

jan 7, 2013 | Tankar och Vardag | 53 Kommentarer

Det finns sorg och det finns sorg.
Det sägs att ett sorgearbete har vissa faser man måste gå igenom, men jag känner att det känns så stort och jobbigt att gå igenom ett sorgearbete så jag låter hellre bli och låter det gå av sig självt, ett steg i taget.

Jag gråter inte särskilt mycket vilket känns konstigt. Hade jag för ett år sen tänkt tanken på att min pappa skulle försvinna hade jag stortjutit bara av tanken.
Men nu kan jag lyssna på de sorgligaste sångerna, titta på de finaste bilderna och tänka på min pappa utan att gråta.
När jag fick reda på att han var sjuk så grät jag. Jämt och överallt. Storgrät och skrek och behövde vara ensam.
Det kom som en större chock än att han faktiskt nu är borta.

Nu är jag lättad för hans skull. Nu blir han sig själv igen, lika röd om näsan och lika frisk och tjock som innan. Han behöver inte äta mediciner och han får dricka precis hur många öl han vill utan att få ont i magen mer.
Att vara ledsen för någon annan är så otroligt mycket värre än att vara ledsen för sig själv och nu sörjer jag bara för mig och det står jag ut med.
Bara jag slipper gråta på hans vägnar mer.

Klart att jag kommer sakna min pappa. Min fina varma luddiga pappa.
Men jag är samtidigt så himla tacksam, tacksam över att ha fått ha honom som pappa överhuvud taget. Att han varit just min pappa.
Att jag ärvt hans humor och han orädda sätt, hans starka självförtroende och hans bruna ögon.

Jag kan inte låta sorgen över att han inte finns, ta över glädjen över att han funnits.
Så tack pappa, tack för att du fanns!

53 Kommentarer

  1. Du skriver så klokt om sorgen och så fint om din pappa. Jag har själv förlorat en älskad förälder och det är så att sorgen den bara finns där och det bästa man kan göra att låta den ha sin gång. Jag brydde mig aldrig om att läsa om sorgens faser utan lät allt bara ske och det gick verkligen upp och ner. För mig hjälpte det, konstigt nog, att tänka att nu har det värsta tänkbara skett och jag klarar mig trots allt även om någon fattas mig så fruktansvärt mycket.

    Stor kram till dig!

  2. Väldigt, väldigt vackert och sorgligt.

  3. Hej Anna, jag förstår tyvärr precis vad du menar. Det är som du säger att man måste försöka fokusera på de fina stunderna och de fina minnen som man har med pappa. Kram Nina

  4. Så fint skrivet. Har själv förlorat en pappa och en bror. Hjärtat brister men på något sätt lyckas man gå vidare med livet. Ta det dag för dag i din egen takt, som du vill. Stor kram!

  5. Det där kan ha varit nej det är nog det bästa någon någonsin har skrivit som jag har läst iallafall. Jag beundrar verkligen ditt sätt att sätta ord på saker och ting. ” Att vara ledsen för någon annan är så otroligt mycket värre än Att vara ledsen för någon annan är så otroligt mycket värre än att vara ledsen för sig själv och nu sörjer jag bara för mig och vara ledsen för sig själv och nu sörjer jag bara för mig och det står jag ut med.” Gick rakt in i hjärtat jag känner igen mig så i dem orden. Stay strong

  6. Så otroligt fint!
    Så otroligt sorgligt!
    Kramar till Er alla

  7. OMG… så vackert skrivet. Jag ryser…. <3

  8. Fint skrivet. Tror inte heller på att kalla det sorgearbete, det låter som du säger, tungt. Att ta det i sin egen takt tror jag är det viktigaste!

  9. Kraaaaam!

  10. Så himla,himla fint skrivet. Tänker ofta på hur jag själv kanske kommer reagera den dagen min pappa inte finnas mer. Är i samma läge som du var förut, att jag blir ledsen bara att tänka på att han en dag inte kommer finnas mer. Kommer ta med mig ditt inlägg genom livet och hoppas på att kunna ha samma fina inställning som du den dagen min pappa går bort.

    Massa kramar till dig! (Glöm inte bort att det är okej att gråta ibland, även om jag gillar ditt sätt att tänka.)

  11. Det finns såklart inga ord för det här sorgliga men skriver ändå för jag känner igen mig så i din text. När pappa dog så hade det värsta hänt. Jag grät inte mycket efteråt (fast jag gör ju det emellanåt nu förstås) utan jag var väldigt lättad och kände mig inte så ensam och isolerad som jag gjort när pappa var sjuk. DÅ sörjde jag.

    Historien om din pappa och fasanen är så fin. Så självklart att det är han. Kram till dig Anna.

  12. Åh, Anna vad fint. Det är ju precis så man vill att det ska kännas. Precis så mycket man vill tycka om någon som är en så nära.

  13. Han kommer alltid vara din pappa!!!!!

  14. Vackert, vackert. Måste vara skönt på ett sätt att hinna ta farväl… Eller vad vet jag egentligen. Tack för din blogg, hälsningar en gammal läsare

  15. Åh, vad fint. Precis så är det ju.

  16. Vad fint du skriver anna.

  17. Vad fint att du sätter ord på sorgen. Det hade jag behövd och det är säkert nyttigt för många, att prata om den för den kan se så olika ut. Det finns liksom inget rätt och fel. Den bara finns och kommer alltid att göra det om än i olika grader. Det där med gråten fick jag många reaktioner på ”Vad stark du är som aldrig gråter” eller ett argt ”Varför gråter du inte?! Jag skulle gråta hela tiden!”. Men jag har märkt sorgen är så personlig och därför ifrågasätter jag den inte längre varken oss mig själv eller hos andra.

    Så starkt och vackert skrivet. Kramar till er och beklagar sorgen

  18. Fina fina Anna.

  19. Du skriver så insiktsfullt och fint. Och det sista får mig att tänka på ett av mina favoritcitat av den fantastiske Dr Seuss: ”Don’t cry because it’s over, smile because it happened”. Det finns något så himla trösterikt i de orden, att tänka på någons liv som något underbart som hände. Ta hand om dig.

  20. Tänker på dig och är så ledsen för din skull! Väldigt fint skrivet och väldigt sant.
    Jag tror verkligen att det är helt rätt sätt att tänka.
    Kram

  21. Så fint skrivet. Blev ledsen nu när jag såg det här.. inte varit inne på ett tag. Jag beklagar sorgen <3

  22. Får tårar i ögonen bara av att läsa dina inlägg.
    All styrka och kraft till dig.

  23. Så fint skrivet!!! <3
    Jag håller med dig – han slipper lida. Ingen smärta, ingen oro, och han har det bra där han är nu!
    Och jag tycker det är bra att du inser det, kan kännas lite lättare mitt i allt!

    Tröskramar!

  24. Så himla vackert skrivet!

  25. Massor av tankar till dig och din familj, Anna! Du skriver så otroligt klokt.

  26. Hej Anna!
    Jag är imponerad av din inställning men vill tipsa om att det finns en sorgbearbetningskurs som ska vara väldigt bra när man känner att det är svårt att sörja. Gå in på sorg.se om du känner för det.

    Kram

    • Den typen av kurser tenderar, enligt forskning, att skada mer än de hjälper. Det finns inget fel sätt att sörja på.

      • Jag tror nog jag hoppar över sorgekurs, tror som du att man gör på sitt eget sätt

        • Och det tror jag är såväl det enda som det ”rätta” sättet att göra det på. Faran är ju mer att tro att man sörjer fel. Vissa gråter, andra inte. Vissa skriker, andra inte. Och så vidare, och så vidare. Varje sorg är individuell och så också varje reaktion på en förlust.

          STOR kram till dig Anna. Jag känner dig inte, men jag känner med dig.

    • Fint tips men jag tycker inte jag har svårt att sörja, jag bara gör det på mitt eget sätt

  27. Jag blir så rörd över allt fint du skriver om din pappa, Anna!
    Jag miste min pappa när jag var 15 (för 6 år sen) och det var kämpigt, hemskt och jag grät och grät och grät. Men man får vända det hemska till något bra. Tänk så stark man blir när man tar sig igenom något så fruktansvärt! Jag är den starkaste i världen efter min pappas död. Jag saknar honom varje dag och ibland gör det så ont i hjärtat, men inte lika ofta nu som för några år sen. Jag har ofta tänkt så att min pappa inte hade velat se mig bryta ihop och gå sönder för att han försvann från mig och min familj. Man får trycka undan det jobbiga och försöka se på allt det fina man hade tillsammans!

    Tusen tusen styrkekramar till dig!

  28. Såå fint skrivet.

  29. Någonstans har jag läst följande ”sorg är kärlek som blivit hemlös”. På något vis tycker jag det är fint.

  30. Det är så himla fint att läsa din blogg (särskilt nu), då min pappa gick bort för 1,5vecka sedan. Jag är nitton år och pappalös. Det är skönt (fast gör jätteont) att läsa dina texter nu när jag inte har orken eller modet att skriva själv. Jag kan inte sätta ord på det.

    Jag gråter inte heller och tycker själv att jag är helknäpp. Men jag tänker att ”det kommer”. Just nu är jag bara tom.

    Kram Miriam

    • Jag vet hur det känns. Så tråkigt med din pappa.
      Ja kanske kommer det, eller så gör det inte det. Sånt vet man inte så noga men jag tror inte mängden tårar avgör hur mycket man saknar och älskar någon. Kram

  31. Känner igen mig i dina fina ord Anna, så var det precis när min farfar dog – närmast en panisk känsla innan & sen mer ett lugn när han väl fick somna in. Du skrev också så vackert om din pappa & fasanen, tror att den bilden kan hjälpa när det känns extra tungt – så håll fast vid den!

  32. Galet. Hur någon kan finnas där och sedan helt plötsligt vara borta. Det är så ologiskt.

  33. Tänker på dig i denna svåra tid. Jag tror att din pappa var minst lika stolt över dig som du över honom och att han nu, tillsammans med fasanen, följer dig i ditt liv framöver.

  34. Är så himla, himla ledsen för din och er skull.

  35. Vad vackert du skriver om din kära pappa!! Han verkade vara en alldeles underbar person! Jag beklagar verkligen sorgen!

    <3

  36. Men så fint skrivet! Dom sista raderna ska jag alltid komma ihåg.

  37. Åh, så himla fint skrivet! <3 Stor kram

  38. Du skriver så vackert om din pappa. Otroligt sorgligt, men väldigt vackert.

    Kram till dig och de dina.

  39. Fina, starka Anna. Tänker på dig sötis.
    Massor med kramar
    //Stushi

  40. Så fina å varma ord! Stora kramar till dig!

  41. Du är så klok och vis Anna. Blir stärkt av dina ord. Tack för att du delar med dig av dina tankar.

  42. Du är så klok och vis Anna. Blir stärkt av dina ord och tankar. Tack för att du delar med dig! Kram till dig

  43. När min mamma gick bort när jag var 13 kom prästen, en underbar ung kvinna som man kunde relatera till, hem till oss och pratade med mig, mina syskon och styvfar. Hon berättade att alla sörjer olika. Vissa gråter inte, andra kan inte sluta gråta, vissa blir arga, vissa just när de får beskedet, andra under en lång period. Vissa blir inaktiva, måste stanna hemma från jobb eller skola och bara tänka på allt, andra måste göra något för att kunna gå vidare, få tänka på något annat än sorgen och förlusten.
    Vissa blir ledsna på en gång, för andra kommer sorgen om flera år, när man inser vad personen missat och att den aldrig kommer tillbaka.
    Men det jag märkt i mitt 20-åriga liv är att man sörjer olika beroende på vem man sörjer.
    Min farfar sörjde jag väldigt lite, jag var bara 8 år och grät bara på begravningen. Jag förstod nog inte riktigt vad som hänt.
    När mamma dog grät jag massor, tänkte på henne massor, men jag var inte hemma från skolan. Jag var mer aktiv än innan. När jag fick rita eller plugga eller vara ute i stallet kunde jag tänka på henne utan att gråta, och det var så jag läkte.
    Ett halvår senare förlorade jag min morfar, och då skickade min moster mig och mina syskon till BUP. Psykologerna kom fram till att vi barn sörjde bra och mådde så bra man kunde under omständigheterna, på grund av att vi fått prata av oss. Den som behövde hjälp var min styvfar. Han kunde inte släppa henne eller morfar, stängde in gråten tills den kom ut som ilska. Han var väldigt arg väldigt länge.
    När morfar dog blev jag bara ledsen två gånger. När jag fick beskedet och på begravningen. Resten av tiden tänkte jag bara på hur fint det var att mamma och morfar nu fick vara med varandra igen.
    Sedan dog en nära vän i cancer, och då blev jag bara tom. Tom, maktlös och ensam. Jag grät tills jag inte kunde stå i ett helt dygn, sen grät jag inte mer över henne, inte ens på begravningen.
    Det finns olika sätt att sörja på, men inga fel sätt. En person kan sörja olika personer på olika sätt, och kanske din sorg inte kommer ut som tårar. Den kan komma ut som kärlek till de som finns kvar hos dig, eller som trötthet eller ilska. Inget sätt är fel, men det jag kan säga är att du måste få prata om det du känner. Det har jag alltid gjort, och kanske är det därför jag mår så pass bra idag, trots att min ungdom var invirad i en svart filt av död.

    • Så himla fint skrivet och vad mycket hemskt du gått igenom. Du verkar vara en väldigt klok person. Och till dig Anna vill jag bara skicka en kram och massor av kärlek i allt det jobbiga.

  44. Alla världens styrkekramar till dig Anna, och alla som kände din pappa. Så väldigt fint skrivet… <3

  45. Jag beklagar sorgen och jag måste säga att du är JÄTTESTARK. Att du orkar låta oss läsare ta del av din sorg.
    Jag vet inte vad det är , men jag är så berörd och ledsen över att du förlorat din älskade pappa. Jag vaknar mitt i natten och tänker på dig (hela familjen) och er sorg. Fäller faktiskt några tårar också, trots att jag inte alls känner er.
    Jag har följt din blogg väldigt länge för att du är en så fantastiskt konstnär, men du har också hela tiden beskrivit dina föräldrar på ett så fint sätt. Man har verkligen kunnat känna all kärlek du känner för dem, kunnat ta på den nästan. Även saknaden över att bo så långt från dem. Din far verkade vara en underbar människa, och du hade tur som fick just honom som din far. Jag är så väldigt ledsen för din och er skull. Kärlek till er i denna svåra stund. Kram // Mia

  46. <3

  47. Kära anna, känner inte er men har följt bloggen länge och vill bara beklaga sorgen. Gråter själv och tänker på min morfar som gick bort i cancer och hur rädd jag är att förlora någon annan i samma sjukdom nu. Dina ord stärker, och man får försöka verkligen älska och uppskatta allt man har medans man kan. Stor kram till dig och de dina <3

Läs mer 

Vi gör om vårt vardagsrum!

Nu har vi inte renoverat något hemma på en mindre evighet (okej vi tapetserade Stigs rum vid jul) och vi älskar ju att göra om hemma!Så nu är det dags igen! Såhär ser det ut nu (typ, hittade bara gammal bild, detta är ju innan vi byggde orangeriet men ja, ni fattar)...

Att Köra Fast.

Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur...

Mitt 2020

 Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!Det är mitt livs bästa...