@annaileby_art
anna@annaileby.comDet anses vara vår ute. Jag har inte orkat känna efter om det stämmer eller inte.
För när jag bestämmer mig för att resa mig från soffan och ta en promenad, hinner jag ändra mig på vägen upp och går tillbaka och lägger mig igen.
Sen pappa dog orkar jag ingenting.
Jag orkar knappt stiga upp, orkar inte med en hel dag på kontoret, orkar inte gå ut, orkar inte träffa någon, orkar inte göra planer för jag vet att jag ändrar mig och ställer in ändå.
Jag vet att man mår bra av att röra på sig, gå ut och få frisk luft och att få lite miljöombyte.
Men jag orkar inte.
Jag vill bara lägga mig ner och sova tills allting blir som förut igen.
Ikväll ska jag ut och dricka öl. SKA ut. Inte ställa in. Inte den här gången, för jag vet att jag måste ut och jag vet att det kommer kännas bättre sen när jag väl är där. Med en vän som förstår.
Jag riktigt längtar.
Synd bara att bussresan dit, att sätta på sig skorna och gå upp ur soffan känns som att bestika ett jätteberg.
Men jag ska klara det. Ikväll ska jag gå ut och imorgon kan jag vila hela dagen om jag vill, och njuta av att jag iallafall klarade det den här gången.
åh, Anna, det är så orättvist. Jag ska inte säga att jag förstår, men jag känner igen känslan. När min mamma blev sjuk kändes det så. Man är fruktansvärt trött och det finns ingen ork kvar att ta av. För allt man har går åt till att överleva, att ta sig genom dagen. Det får kännas så och du måste inte orka, var inte för hård på dig själv. Det är klart det är bra att komma ut, med man måste få vara svag också. Du kommer igen, när du är redo. Styrkekramar!
Men du, ska du inte gå och prata med nån? Nån som står utanför dig och ditt liv? Nån som har betalt för att ta emot all sorg och frustration och saknad du går och bär på, nån som gör att det blir lite lättare för dig att bära allt det där tunga och jobbiga du har varit med om?
Ja, det är helt sant att det är normalt att sörja och vara jätteledsen när man förlorat en förälder eller/och ett barn. Men det betyder inte att man måste orka allt själv. De flesta vårdcentraler har ju ”folk” tex kurator eller psykolog som kan hjälpa en när det är som allra tyngst.
Hoppas du hittar tillbaka till glädjen i vårsolen och att du får hjälp om du vill ha det. Kram
Åh Anna, jag vet hur det är att inte se ljuset att bara vilja sova bort livet! Och jag kan därför heller inte säga att du ska skärpa dig eller göra saker. För det kommer… med tiden. Jag har förlorat folk i min närhet och det tar tid att komma över det eller rättare sagt, lära sig leva med det!
Men det är bra att du ska ut och dricka öl, alltid en bra början!!!
Kram det kommer bli bättre, jag lovar!!!! <3
KRAM!
Vill skicka styrkekramar!!
Heja Anna! Hoppas att du får en härlig kväll som kan ladda dina batterier med lite kraft!
Hoppas att du snart orkar ta dig ut, sjunka ner i en stol och njuta av solen med en filt svept kring benen och uppdragen till hakan. Du förtjänar att orka! Men det kommer vara massa vår, du hinner.
Hoppas att du orkade och att det kåandes bra efter! Kram