@annaileby_art
anna@annaileby.comNu har jag varit gravid i 27 veckor och 4 dagar och jag är så trött på det!
Jag vet att man inte får säga så, för visst är det roligt också. Jag älskar magen och att man ser hur det sparkar för fullt där inne men ändå så saknar jag min vanliga kropp så mycket nu.
Jag saknar att kunna gå in i min garderob och välja vad jag vill, inte bara mellan fem olika saker för att allt annat är för litet.
Jag saknar att kunna knyta skorna utan att låta som en påkörd flodhäst och jag saknar att kunna ta mig ur soffan utan att behöva se ut som en skalbagge som hamnat på rygg.
Jag saknar att sova på natten utan att vakna av kramp i båda benen och måste springa upp och stampa i golvet för att det ska gå över och jag saknar alla mina korta klänningar.
Ytligheter javisst, men att inte känna sig som sig själv i över ett halvår är ganska påfrestande.
Jag vet att man kommer sakna magen sen, det säger alla att man gör och det kommer säkert jag också göra.
Men just nu längtar jag bara så innerligt efter att ha bebisen på utsidan istället för inuti.
Jag har egentligen aldrig varit ett stort fan av att vara gravid, jag ser mer fram emot att vara mamma. Men det är ju en startsträcka dit som man helt enkelt måste igenom.
Förlåt för mitt otacksamma gnäll, men idag var helt enkelt en sådan dag då man surfat runt på pinterest och sett lite för mycket fina klädstilar och klädkombinationer och känt att man själv mer ser ut som en snögubbe för tillfället.
Igår när jag var på apoteket, i min stora vinterjacka och allt så sa butiksbiträdet att man kan beställa ett babypaket till den kommande bebisen om man vill, för det är väl snart dags va sa hon och kollade på magen.
Jag har i min enfald fått för mig att det inte syns när jag har jacka. Emil skrattade åt mig när jag berättade det. Han svarade bara, ehhh JOO det syns! Minst sagt!
Så jag antar att jag är gravid.
Gravid som tusan för tillfället.
Men det där var en himla fin outfit!
Skrev inte du att du var lite rädd för sen när bebis är ute och att det var just gravid du längtat efter att vara?
Men man kan ju ändra sig, det måste ju vara tungt speciellt med en liten kropp från början. Sen att du längtar efter bebis ute är väl bara vettigt! Puss
Det kommer att bli långt värre och du kommer inte att sakna magen. Led med min tjej dag & natt den sista månaden. Håll ut! /Tvåbarnsfar
Men du är ju så himla fin! 🙂 Fast känslor kan man inte ta bort bara sådär. Men jag ville ändå skriva att du är så fin! Kram!
Jag har haft gravid mage fyra gånger (fem egentligen men fick missfall). Har två stora från mitt förra förhållande och nu två små med min nya man.
Saknar inte att ha gravidmage över huvudtaget! Blä! Älskar mina barn över allt och det var värt alla gånger att gå med magarna men det har aldrig varit särskilt kul. Det har varit pest helt ärligt och man måste få prata om det med. I alla tidningar mm får man bara den rosenröda fina bilden om hur mysigt och gulligt och härligt det är. Grattis till dom som har det så, men det finns en hel hög med folk som har det precis tvärt om.
Speciellt nu efter den fjärde graviditeten som var helt hemsk, sjukskriven i princip hela perioden – så är jag mer än nöjd. Aldrig mer tack!
Hitta på roliga saker och sprid ut dom på veckorna som e kvar så du har nått att se fram emot. Då blir inte väntan så lång för man har små delmål att se fram emot. Tiden och väntan blir kortare då. Dagens tips! 🙂
Jag är gravid i v 35 och är ganska less också, på exakt de sakerna du beskriver!
Man saknar liksom sig själv. Så lustigt det där hur hela kroppen ändras och huvudet inte riktigt hänger med. Tyvärr kan jag inte säga att det blir bättre kommande veckor MEN vi vet ju båda att i slutändan är det ju värt det (:
Hang in there! (:
Alltså, jag tycker ju verkligen att det är tusen gånger roligare att ha bäbis på utsidan än på insidan. Och jag saknar absolut inte magen, även om jag så klart blir lite nostalgisk när jag tänker på den, alltså på ett DET VAR SIGGE SOM VAR DÄR INNE HELA TIDEN!-sätt. Och jo, man får visst säga att man inte gillar att vara gravid, det betyder inte att man älskar sin unge mindre för det. Jag skrev ett liknande inlägg för ganska exakt ett år sedan! Puss
http://mirijam.blogspot.se/2013/01/majsan-ingen-harlig-urmoder-tyvarr.html
Jag gillade inte heller att vara gravid. Hade samma känslor som du! Och fyra månader har gått nu och jag saknar inte magen och tror inte jag kommer göra det heller ;-D
Ja tyvärr så blir det inte lättare mot slutet, tvärtom! Tror det är meningen att man ska vara så less så att man håller på att bli tokig. Nästan lite förbannad! Att nu ska minsann ungen ut! 🙂 Annars orkar man inte med förlossningen! När man ligger där och tror att man ska dö av smärta så får man tänka på att graviditeten snart är över och att det är så värt alla krämpor i världen! Man får vara med om det allra värsta för att få det allra finaste och bästa! Skulle inte vilja byta bort det, så mäktigt! Stort lycka till! /tvåbarnsmamman
Haha! Jag känner igen mig så, jag trodde inte heller att min mage syntes i vinterjacka när jag var höggravid och liksom öppnade upp jackan lite när jag ville att folk skulle veta. Klart det syntes. Som fan.
Jag avskydde att vara gravid. Som pesten. Ont överallt och kunde knappt gå i slutet, satt bara hemma och åt godis och fick ännu svårare att gå av alla överskottskilon. Saknade verkligen inte magen, älskade att kunna sova på mage och få på sig alla fina kläder igen. Så det är klart man får säga så, det är ju en uppoffring man gör för att kunna få gosa med en liten varm bebis.
Jag är gravid i v 10 med mitt andra och hatar ännu mer att vara gravid denna gången. Fattar inte hur jag ens kunnat tro att det skulle vara kul att bli gravid igen. Jag spyr hela dagarna, äter mediciner som inte hjälper mot illamåendet, blöder näsblod och spyr igen (har jag tur klarar jag mig från att kissa på mig samtidigt pga trötta magmuskler). Usch och fy. 30 veckor to go! 😉
Men dagen efter förlossning, halleluja vad skönt. Då kommer jag vilja äta en massa goda saker igen, gå på långpromenader och njuta av livet, precis som vanligt. 🙂
I know the feeling! Vecka 28+1 idag. Vet att efter förra graviditeten saknade jag magen men nu när den är här igen vet jag inte riktigt vad det var jag saknade. Inte var det foglossningen eller att inte nå ner att kunna ta på skorna iallafall.. Eller när man råkar klämma nåt i magen för att man ska sätta sig upp från att ha legat ner. Fast nu har vi ju ”bara” tre månader kvar 🙂
Var hos min barnmorska igår där hon mätte magen för första gången. Låg mitt på översta kurvan :/ så det är inte bara inbillning att jag är stor. Kommer väl ut en jättebebis sen…
Jag förstår dig precis!
Har en bebis som varit på utsidan i 7 månader nu, och det är så mycket roligare! Jag var aldrig heller ett big fan av att vara gravid. Saknar inte magen ett dugg!
Även om jag inte hade större problem under graviditeten, så bara kändes det konstigt. Visst att det väl var häftigt ändå, men jag kände mig aldrig helt bekväm i det.
Dock efter v. 30 så minns jag att jag alltmer ”gillade läget”… kanske för att man såg slutet på det då 🙂
Det var iallafall hur skönt som helst när hon väl var ute. Knyta skorna själv, sova på mage, ta på sig vad som helst från garderoben (ok, nästan iallafall… ;-))
Sista tiden kommer säkert att gå fort och snart är lilla knodden på utsidan!
Kram
Åh, jag älskade att vara gravid! Jag tyckte att min mage var görsnygg, och plötsligt kunde jag ha tajta kläder (normalt sett har jag putmage som gör att om jag har kläder som sitter åt då, tror alla att jag är gravid även när jag inte är det..) vilket gjorde att jag plötsligt kunde ha helt andra kläder som gravid än o-gravid. Hehe, så det kan visst vara lite olika 😉
När jag ammade däremot, gud så jag saknade att kunna ha vilka kläder jag ville! Allt var ju tvunget att kunna öppnas upp/dras ner när som helst, vilket också begränsar garderoben en del. Då ville jag verkligen ha tillbaka min kropp, och att den skulle få vara bara min igen.
Jag ligger fem dagar efter dig nu med min andra grav och känner igen mig i dina känslor. Det är nästan värre nu än med första, eftersom jag vet att jag inte kommer sakna magen ett dyft när bebis är ute! Tre månader to go! Heja oss!
Jag saknade aldrig någon mage efter ungen kommit ut. Det var mysigt att sitta och klappa på den och att känna sig stolt över sina fina mage med bebis i men annars var det mest blä att vara gravid och få en obekväm mage och stora bröst som man inte vet vart man ska göra av när man sover. Bebisar e bäst på utsidan!
Oj då är det ändå ett tag kvar! jag tyckte iofs att det var värst första två-tre månaderna pga lågt blodtryck och matsug hela tiden. Sedan gick det bra och först sista veckan började det bli drygt att röra sig. Då tryckte 4,5-kilostjejen ihop nerver i bäckenet så benen slogs ut ibland då jag gick. Stannade och tjöt som ett fån som klivit på en elledning ungefär! 😀
Men helt klart värt´e i slutänden är de ju, krämporna. Jag kunde rida (långsamt) och jobba rätt obehindrat ändra tills sista två veckorna. Känns skumt dock att sitta till häst med gigantisk mage.
Det kommer nog kännas mkt bättre mot slutet då barnet sjunker, då försvinner lite av den där uppkörda, klumpiga och orörliga känslan tycker jag! Dessutom ökar nivåerna av kortisol och får man inte överskott o sväller kan man må som en prinsessa!
Många inflammatoriska grejer kan upphöra sista delen av en graviditet. Det är ju lita coolt!
Jag har blivit som dopad och jobbat så sjukt mkt och renoverat, röjt o organiserat så jag borde vara halvgravid jämt! (Obs nej det där menade jag inte..)