Tack för era frågor, kommer ni på något mer så är det bara att kommentera här så ska jag försöka bli bättre på att svara, promise!

Anna: Hej! Du kanske har skrivit om detta förut, kan vara jag som har minne som en äldre guldfisk. Men den där Håkan Hellströmtavlan (om du vill ha en idiot lägg din hand i min). Vad hände med dig? Jag var iaf inte ensam om att vilja köpa en sån.

Sen undrar jag vad du helst ritar och vad du helst inte ritar?

Anna svarar: Ja du, den där Håkan bilden alltså. Så många mail och frågor jag får om den. Jag försökte verkligen få tag i både Håkan, hans ansvariga för sånt där och sen frågade jag en jurist på Svenska Tecknare om man får lova att sälja någon annans text sådär och det får man alltså inte. Jag har sett att andra gör det lite här och var men det är alltså inte tillåtet. SÅ tyvärr finns inte min Håkan text att köpa. Önskar jag kunde komma på en lika bra mening själv men antar att det är själva Håkan som är grejen.

Svaret på andra frågan så skulle jag säga att jag allra helt tecknar stora porträtt (i A3) på en person, där det blir gott om yta och utrymme och man inte behöver teckna så litet. Sen älskar jag att teckna blänk i ögonen och just nu tycker jag att näsor är väldigt roligt!
Värst tycker jag det är att teckna människor i bilar, på hästar eller som cyklar. Det är så mycket som måste stämma och alltid svårt att få till. Hästar, bilar och cyklar var för sig är inga problem, men när man ska blanda in människor också, då blir det klurigt.

Karin: Topp tre roligaste beställningarna ever!

Anna svarar: Ohh till privatpersoner är det de här:

Lätt den här, en beställning en tjej gjorde som sig själv som cirkusapa att ha i sin sons rum!

Den här bloggheadern till Anna Neah var väldigt rolig att göra!

Sen tyckte jag att den här beställningen var väldigt rolig att göra, en skrattande Jesus som Stina beställde!

De tre roligaste företagsbeställningarna är nog de här:

Den här kalendern jag gjorde till Ewes, som innehöll 12 kaninen på ett eller annat sätt hade med fjädrar att göra. Den var verkligen superrolig att teckna!

Det här julkortet till Bygga var också väldigt kul och lite olikt mig i stilen.

Sist men inte minst den här klippdockan jag gjorde till Jumperfabriken. Typiskt jätteroligt uppdrag!

Mia: Om du inte vore illustratör, nämn 3 yrken du tror skulle passa dig! Och nämn 3 dom du skulle va skitdålig på.

Anna svarar: Åh jag skulle så himla gärna vilja jobba på fabrik och stå vid ett band och göra samma sak varje dag. Kanske låter helknäppt men jag tycker det hade varit väldigt skönt att kunna koppla bort min röriga, överfulla hjärna några timmar varje dag.
Annars skulle jag gärna jobba som dekoratör. Har ju gjort det i lite olika sammanhang innan, både på Mio och på MQ och tyckte det jobbet var väldigt roligt.
Jag hade också tyckt att det vore roligt att jobba på konstskolan Linnéa i Stockholm, en konstskola för personer med funktionsnedsättning.
Jobb jag hade varit värdelös på är lärare, är totalt livrädd för att stå inför folk, tycker det är svårt att lära ut saker och är rädd för ungdomar!
Sjuksköterska, är så himla rädd för folk som spyr och det känns ju som att det är lite vardag i deras jobb. Annars hade jag nog passat för det, gillar att hjälpa sådana det är synd om, speciellt gamla och ensamma.
Tandläkare. Skulle aldrig vilja gräva i folks mun! Usch!

En bild på mig när jag jobbade som tatuerare. En kort och intensiv period som jag inte saknar det minsta. Förutom teckningsdelen då förstås, det var roligast!
Akleja: Innan gillade du inte att teckna barn – är det något du absolut inte tecknar nu?
Och tycker du att det är kul eller jobbigt med bloggläsare som hälsar om man möts?

Anna svarar: Barn har jag liksom växt i att teckna nu och tycker det är nästan roligast. Jag tecknar vad som helst men det är väääääldigt svårt att teckna när bilderna är oinspirerande. Då får man liksom tvinga fram det och det blir aldrig bra. Bilder tagna i ett mörkt vardagsrum, rakt framifrån när någon ler med tänderna och inte har något ljus alls i ansiktet, DÅ är det svårt! Sen tycker jag hästar är svårt, fast roligt så det tecknar jag fast jag tycker det är lite lurigt, den här gjorde jag tex förra veckan:

Jag tycker inte det är jobbigt när ni säger hej, det är roligt! Men jag blir alltid hemskt nervös och tänker att jag ska vara en besvikelse live om man jämför med bloggen. Sen vet jag aldrig riktigt vad jag ska svara när ni säger att ni älskar bloggen, mer än tack då förstås. Men fortsätt säga hej, jag blir jätteglad inuti efteråt även om jag inte råkar visa det utåt.

Anna: HEj! Så roligt med frågestund! Här kommer mina:
Favoritpapper till akvarell och favoritttuschpennor till konturer?
Kan du inte berätta lite (mycket!) om de olika konstutbildningarna som du har gått och vad de har för skillnader? Vad för slags konst fokuserar de på, har du kanske några exempel? Vad lär man sig, kurser, lärare…
Tips till den som vill bli illustratör?
Tips om att starta eget?
Drömuppdrag?
Framtidsförhoppningar?

Anna svarar: Hej! Mina favoritpapper till akvarell är lite lurigt för jag målar så sällan akvarell, men jag gillar riktigt tjockt papper medmycket gräng och gärna handgjort och oblekt. Tycker det passar ihop med akvarellstilen även om jag absolut inte vill teckna på ett sådant papper.
Mina bästa konturpennor är från Clas Olsson, sälj i fyrpack i storlekarna 0,1, 03, 0,5 och 0,7. De är ljusblåa (fast bläcket är svart förstås) och kostar typ 70 kronor.
Annars har jag nya favoriter från Artline som jag kör med just nu, mest för att de finns att köpa här i stan så det är smidigt att bara springa ner och köpa nya när de tar slut.

Här kan man läsa lite mer om min utbildning men kan förklara lite mer ingående också.
Den första konstskolan jag gick på efter gymnasiet var Pernbys Målarskola i Stockholm. Den känns väldigt anrik och lite gammeldags på ett bra sätt. Första året tecknar och målar man nästan bara kroki. Alla står i ett stort rum i en ring och så målar man efter bästa förmåga. Man har olika lärare varje dag, alla verksamma konstnärer. Det var superbra men man hade ju sina favoriter som man gillade lite extra såklart. Den här skolan var rätt tuff men i efterhand den jag lärde mig mest på. Men de daltar absolut inte med sina elever och klarar man inte av att höra kritik så är den här utbildningen inget för dig.
Skulle säga att den här utbildningen är inriktad på klassiskt måleri i olja mestadels. Man får lära sig alla grunder och väldigt mycket bra tips, speciellt om hur man ser på saker. Det tyckte jag var himla bra!
Andra året får man ett eget ”bås” där man får måla mer ostört och vad man själv vill. Det är en liten skola så man får väldigt fin relation med varann och man åker på helt grymma resor ihop! Vi var i St. Petersburg första året och i New York andra året. Rektorn på Pernbys är världens coolaste och gjorde halva utbildningen!

Året efter gick jag på Gelresborgsskolan i Bohuslän. Jag började direkt i tvåan men vad jag förstod så är ettan grym den med!
Här fick man en jätteateljé med utsikt över havet (i alla fall hade jag det) och det var samma sak här med olika konstnärer som lärare varje dag. Man hade lite mer projekt på den här utbildning där man hade teman och sådär. Vet inte hur det är nu men på min tid var det så.
Det blir en väldigt speciell miljö på den här skolan eftersom det ligger så långt från civilisationen så det blir nästan som ett enda stort kollektiv, på gott och ont.
Jag älskade det i början och i slutet på året kunde jag inte tänka mig ett värre ställe, så det går väl lite upp och ner det där och antagligen beror det på hur man beter sig i sitt kollektiv.
Den här skolan är lite mer öppen för elevernas egna sätt att måla eller göra video eller vad det nu kan tänkas vara. Kanske för att det finns lite mer plats och utrymme än på Pernbys.
Jag önskar såhär i efterhand att jag hade gått den här utbildningen först och den i Stockholm efteråt för den här är lite snällare om man kommer direkt från gymnasiet och det är fler som gör det. På pernbys har nästan alla gått utbildningar innan de kommer in.

Sen har jag ju gått en kurs på universitetet också, som hette bildberättande och serieteckning.
Den här utbildningen gick jag alltså efter de två andra och tyckte att den var värdelös. Det var den egentligen inte men den är inriktad mycket mer på sådana som inte gjort det här innan och är helt nybörjare. Jag tyckte helt enkelt att den var för lätt.
Det som var bäst på året var dock när serietecknare Jimmy Wallin kom och höll en workshop. Värt hela terminen. Det var då jag skaffade mitt alterego som jag tecknar ibland när jag blir arg. Hon i den svarta baskern är jag.

Mitt bästa tips till andra som vill bli illustratörer är att inte sluta med sitt ”riktiga” jobb för tidigt! Då kommer du bara bli stressad över att du inte har något jobb. Jobba som illustratör vid sidan tills du inte längre har tid att ha ett annat jobb för att du har så mycket uppdrag, DÅ kan du säga upp dig! Sen såklart, öva öva och öva!
Det tipset gäller väl även om man vill starta eget. Gör det när du måste, det är inget man måste ha från dag ett. Det finns någon summa (tror det är 30 000 men är inte säker) man får tjäna utan att ha företag.

Åh mitt drömuppdrag vore att teckna något som syns på många ställen, typ ett reklamuppdrag som syns på en billboard eller i tunnelbanan. Nått sånt hade varit fräsigt!

Mina framtidsförhoppningar är att kunna leva på det här precis så som jag gör nu. Kanske att mina arbeten sprider sig lite mer till USA och att man även kan få in den marknaden. Just nu känns det som att mitt liv är på helt rätt spår, speiellt när det kommer till yrkeslivet och det är så himla härligt att känna så!

Fanny:

Är du rädd för att bli ensam? Du och jag är så otroligt lika, vi båda behöver space, väljer mer än gärna att låsa in sig och bara få göra det man vill, ensam. Men familjen finns ju alltid där när man låser upp och går ut ur rummet, är du rädd att du endast kommer att möta ensamheten en dag?

(Menar inte att din familj har lämnat dig för att du gillar att vara ensam eller liknande, utan bara leka med tanken på att du kommer att bli ensam och om du hade trivts med det.)

Hade ni några andra tänkbara namn till Knut innan ni bestämde er? Och vilket flicknamn hade ni tänkt?

Anna svarar: Hmmmm……nej det är jag nog inte så rädd för. Jag är ganska dålig på att vara singel, eller jag är en jättebra singel (höhö) fast i kortare perioder. Oftast träffar jag någon ganska snabbt och blir lätt kär åt höger och vänster i tid och otid. Så jag har aldrig varit orolig för att bli ensam på det sättet. Det har ju alltid löst sig förut.
Sen tycker jag inte tanken på att bli ensam skrämmer mig heller. Jag gilar när jag får stöka ner utan att någon bryr sig, äta fiskpinnar i en hel vecka eller inte duscha på en månad. Så nej, jag oroar mig inte för det.
I framtiden skulle jag mycket väl kunna tänka mig att vara särbo, just för att få ro om sitt eget. Men om Emil vill det eller inte är en helt annan sak.

Ja Knut hette Stig den första dagen. Vi hade bestämt Stig sedan länge och bebisen i magen innan Knut kallade vi för Stickan. Så sen kändes det lite fel att döpa Knut till det, det var ju den andra bebisens namn.
Vi hade Knut, Stig och Herman som namn där Herman var överst. Jag hade så himla stor mage så var övertygad om att bebisen där inne var stor, då kändes Herman passande. Men sen när han kom och va megaliten, bara 2700 g så passade inte Herman alls. Så till slut blev han en Knut.
På flicknamn var Ingvild överst på min lista. ÄLSKAR det namnet! Emil tyckte det var okej så han var inte helt emot men inte heller så betuttad som jag, så det kanske var lika bra att det blev en kille så slapp vi ha den diskussionen.

Sama: Jag tänkte också på vilka beställningar som varit roligast att göra, och på vilka du tyckt blivit allra bäst (om det är olika), på var du hittar snyggast kläder (nya då), både till dig själv och till Knut? Och på vad du gör/vad som tröstar bäst när du är ledsen och längtar/saknar, din pappa tex? Och vilka av dina egenskaper (och ev Emils och dina föräldrars kanske) du helst skulle önska att Knut ska ha ärvt (och varför)?

Anna svarar: De som var roligast syns i frågan längst upp, men vilka jag tycker blev bäst så är nog detta mina topp tre:

På frågan om kläder så älskar jag Asos till mig själv! Kan surfa runt där hur länge som helst! Speciellt gillar jag deras hängselbyxor och deras klänningar. Sen den här tröjan från Zara, har den i tre olika färger och älskar den innerligt! Måste kanske köpa en till när jag åker till Stockholm på fredag. Den är så fin som har så hög hals och så är den supermjuk med jättelånga ärmar, bra för mig med orangutangarmar.
Till Knut blir det mycket kläder från cutiepie.se eftersom det är den enda barnklädesaffären i Värnamo som har lite andra kläder än det gamla vanliga. Annars gillar jag Lindex barnkläder bäst för de har alltid så fina mönster. Ogillar allt med text och stora plasttryck.

När jag saknar pappa som mest så brukar jag teckna honom. Det hjälper alltid. Annars går jag tillbaka i mobilen och läser gamla sms han skrivit eller tittar på bilder från mitt bröllop.

Jag hoppas att Knut ärver min självständighet och mitt självförtroende. Jag vtvivlar ytterst sällan på min egen förmåga och det hoppas jag att han ska få med sig också. Sen hoppas jag att han ärver lite av Emils ordning och reda och att han får Emils hår och skäggväxt, så han slipper mitt tunna fjuniga hår (min skäggväxt är inte heller nått att skryta med, bara ett hårstrå)

Linn:

Hejsan! Jag har följt din blogg länge och älskar verkligen din stil och ditt konstnärsskap! Det jag alltid funderat över när jag tittar på dina teckningar är ”det vita”, typ blänk i ögon, vita slingor i håret etc. Är det att du bara ”inte fyller i” där du vet att du vill ha vita detaljer, eller är det en vit penna eller liknande som du använder i efterhand? Om det är pennor, vilka är det? Det blir så himla fina effekter tycker jag!

Keep up the good work, du är fantastisk!

Anna svarar: Hej! Det här är min fråga som jag alltid försöker undvika att svara på, men okej då, jag ska äntligen erkänna att det är en penna, en poscapenna som går att teckna över vilka färger som helst med. Strålande penna med andra ord!

Maria: Hej,
Först vill jag bara säga att du är en helt otrolig konstnär/illustratör.
Min fråga är om du använder blender pennan när du ritar med promarker? Om du använder den hur gör du? Använder du blender pennan direkt på pappret och sedan den pennan du vill ha på området med ”färg” ifrån bleder pennan? Eller låter du färg i från en annan penna rina över till spetsen på blender pennan? Eller gör du på annan sätt?
Hur lång tid tar ett porträtt att göra på ett ungefär? Är det många lager på lager med färg på dina porträtt för att få fram skuggor osv? Jag förstår att det är bra mycket mera jobb med detaljer och färg bakom ett porträtt än vad många tror. Hur gör du för att få jobb i från andra än privatpersoner? Tack för att vi får ställa frågor.

Anna svarar: Åh tack så mycket!
Jag använder inte blenderpennan. Jag tycker den snarare tar bort färg än blandar ihop. Pennorna i sig är ju blenders med varann om man kör dom i många lager på varann, så det är så jag gör. Miljarder med lager i miljoner olika nyanser typ.
Jag får mest jobb från privatpersoner, speciellt nu vid jul och sommaren. Men annars brukar företagen kontakta mig, de har sett det någonstans eller hört talas om mig. Himla smidigt!
Annars är ett bra tips att gå med i Illustratörcentrum, dock måste man ha några publicerade verk för att få vara med, men så fort man har det tycker jag det är en god idé att ansöka dit!

Maria: Kom på en fråga till 
Du är så fantastisk så det finns hur många frågor som helst.
Men du har inte funderat på att ha en kurs i tex promarkers via tex kursbrev osv? Jag skulle absolut gå den direkt!
Vilka pennor gillar du bäst promarker eller Copic Ciao? Eller brukar du använda andra copic pennor? Dom här Promarker Brush var köper man dom? Använder du POscar pennor? Du ritar ju ibland med färg pennor också. Vilka färg pennor använder du när du ritar porträtt? Vilka pennor är absolut roligaste att jobba med? Vilka är lättast att skugga med? Målar/ ritar du aldrig tex enbart landskap?

Anna svarar: Jag hade en brevkurs en gång i tiden men det är svårt tycker jag. Jag vill helst inte lära ut, bara inspirera. Det räcker långt.

Jag gillade faktiskt Copic ciao bättre än promarker just för att de har penselspets men nu har ju som sagt promarker kommit med en variant med pensel också, brushmarker så nu är det mina favoriter! Jag tycker Copic ciao är svåra att få till en bra neutral hudbeige, de är alltid lite för orangea. Då är promarker bättre tycker jag. Jag fick hem ett helt gäng med brushmarker från just promarkerföretaget i London för att prova men de säger att de ska finnas i Sverige nu, men var vet jag inte riktigt. Om du hittar så hojta till, ska definitivt köpa fler! Tyvärr kommer inte alla promarkernyanserna komma i brushmarker men det kanske bara är nu i början.

Jag använder posca till små detaljer, som prickar, blänk och sådär. Har några olika färger som kommer väl till pass när man tex tecknar mönster på kläder i teckningarna.

När jag tecknar med färgpennor så är det ett stort set från  polychromos som jag använder. De är verkligen superbra! Goola på det så kommer det säkert upp nått erbjudande, köpte mina från penstore har jag för mig.

Lättast att skugga med tycker jag nog att färgpennor är, men tycker inte riktigt om att de blir så matta och ljusa om man jämför med tusch. Gillar det där starka i tuschet.
Jag tror jag gillar promarker bäst, mest för att det liksom är min hemmaplan så att säga.

Nej det gör jag inte. Tycker det är skitsvårt! Känns alltid som det fattas nått, helst tecknar jag landskap i bakgrunden om jag nu måste göra det, lite såhär: