@annaileby_art
anna@annaileby.com
Tack för alla namnförslag till katterna! Heja er! Tyckte väldigt mycket om Snillet och Blixten, Krut och Tippex! Vi får väl se vad det landar på till slut. jag tyckte nog att kattflickan var en Iris först, men jag vet inte…
Mina veckor framöver är verkligen fullbokade och det känns för ovanlighetens skull väldigt roligt!
Jag brukar bli superstressad av att inte ha någon ledig tid men nu känns det bara roligt.
Håller på med ett stort jobb, att teckna all personal på en tandläkarmottagning (just tandläkare tycks gilla mina bilder), sen är det en massa student och bröllopsbeställningar som vanligt vid den här tiden, jag flänger runt på möten och invigningar, fikar och äter jobbluncher och nästa vecka är det jobbmässa i två dagar där jag ska vara med, mitt i alltihop ska jag flytta ur mitt kontor och in på reklambyrån!
Det känns så himla bra nu. Trodde för några månader sen att jag aldrig skulle kunna bli glad igen, men nu känns det faktiskt så väldigt mycket bättre och jag vet att pappa är med mig precis hela tiden och hejar på och knuffar mig i rätt riktning.
Älskade pappan.
Så fint Anna! Jag tror också att han är med dig, och det är skönt att höra att du blivit lite gladare. Det kan inte vara lätt, men tur att livet faktiskt fortsätter och att man kan bli glad en dag igen.
Tycker du borde köra med Magistern och Eleven eller Herrn och Damen, eftersom att Fröken heter Fröken 😉
Iris är underbart!
Eller Bläck & Tippex eller Iris & Pupill 🙂
Vilken fin kommentar av Luxxie. Jag vet själv hur det känns efter att ha förlorat en älskad förälder och ja, jag blev glad igen fast på ett annat sätt och det känns bra (även om det kommer dagar när jag är allt annat än glad och förbannar världen och hur orättvist allt är).
Kul för dig att du har fullt upp. Inte så konstigt tycker jag med tanke på hur duktig du är på det du gör. Ha det gôtt!
Blixten är ett superbra djurnamn, det heter nämligen min hund! 🙂
Å vår katt heter Iris! Kör på det säger jag! 🙂 Kram på dig
hade två katter som hette pysen o pyret när jag var liten. fint!
Underbart att höra! Att det faktiskt ljusnar till slut även i de mörkaste stunder…och kanske när man tänker (min pappa är sådan och din verkade verkligen vara det) att han hade ju verkligen inget hellre velat än att man ska vara glad, att han inte ville att man skulle gräva ner sig för evigt…de vill ju faktiskt aldrig det, papporna…all lycka!