Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Annas Dubbelliv!

dec 9, 2015 | Bebis, Tankar och Vardag | 3 Kommentarer

Här hade jag skrivit ett långt inlägg om min syn på min egen roll som mamma, men orkade inte publicera det för att jag vet att jag hade behövt försvara mig och just nu hade jag ingen ork för det.
Så istället skriver jag om mitt dubbelliv som jag lever just nu.

Det känns som jag har mitt liv i min lilla småstad, med villa, bil, katt, man och barn. Ett jobb att gå till och mat på bordet.
Ett lugnt liv som jag tycker väldigt mycket om. Det är fint att komma hem från kontoret och mötas av en gullig man som har maten färdig och en liten kille som skriker maaaaaaaaaaaaaaamma så det ekar längst gatan.
Det är aldrig någon trängsel, ingen rusningstrafik och alla känner alla.
Jag är hon som ritar och så är det med det.

Sen har jag det andra livet. Det jag lever för mig själv. När jag åker till Stockholm och lämnar allt det där andra hemma.
Då tänker jag inte längre på vällingflaskor och sandiga regnbyxor, jag oroar mig inte för att jag glömt låsa källardörren eller matat katten.
Då är jag bara jag.
Jag hittar bra i Stockholm, har ju bott där tidigare så känner mig inte främmande.
Jag umgås med gamla vänner som känner mig sen innan, som inte vill prata barn utan bara vill promenera i parker och prata om livet, eller stanna och dricka spontanvin klockan elva på morgonen.

Jag behöver båda världarna för att kunna fungera.
På samma sätt som jag behövde jobba två dagar i veckan för att uppskatta att vara mammaledig de andra.
Jag är en inrutat person som behöver omväxling, hur konstigt det än kan låta.
För jag vill att allt ska vara sig likt när jag kommer till Stockholm och jag vill att det ska vara precis som vanligt när jag är hemma.

Jag är lyckligt lottad som har möjlighet till båda världarna. För att jag har en man som förstår att det är viktigt för min överlevnad. Som vet att jag blir en bättre mamma om jag får andas lite mellan varven.

I helgen som gick åt jag lunch med Cissi Forss på Östermalm, åt mat på en Österrikisk restaurang i Hornstull, var på bio på nya Mall of Scandinavia i Solna, drack öl i en källare i gamla stan och drack drinkar på en tikibar i Vasastan.
Den här veckan roddar jag med luciakläder till Knut (Johan fixade ju egen stjärngossestrut som ni ser, av en han hittade på gatan i en vattenpöl, någongång runt halvfyra på morgonen), lagar matlådor och syr i namnlappar i alla ytterkläder, skickar fakturor och byter nerkissade lakan.
Livet alltså.
Så himla fint ändå.

IMG_0426grönjohanIMG_0395IMG_0405IMG_0415

3 Kommentarer

  1. Jag skulle jättegärna vilja läsa inlägget om din syn på din egen mammaroll! Känns rent spontant som att vi kan ha någorlunda lika syn inom ämnet.

  2. Hej där..det här låter som ett helt perfekt dubbelliv ????
    Cissi är kul, och riktigt bra! Min föredetta svärdotter har gått i skolan i Falun med Cissi för många år sedan.
    Tack för en bra blogg och alla fina bilder ????

  3. Exakt!
    Jag har inga barn, men reser ju iväg på egna saker.
    Ofta Sthlm, just för att man är lite hemma där. Lever lite annat än hemma. Hemma med det jag älskar med Pär. Jag förmodar att det behovet kommer bli ännu viktigare att tillfredsställa om vi får barn. För att behålla oss själva. Våra personligheter. Man blir mamma eller pappa men man är också Erika eller som du Anna. Hatar när folk bara blir mamman. Pöss

Läs mer 

Min Stockholmshelg!

I fredags när jag lämnat barnen på förskola och skola, så satte jag mig på tåget mot Stockholm.Äntligen Stockholm!Tycker så mycket om att göra sånt här direkt på morgonen, då får jag en stark känsla av att jag rymmer och den känslan tycker jag mycket om.Älskar också...

Sånt Jag Längtar Efter!

Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt: Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att...

Inuti mitt huvud.

Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag...