I lördags döptes lille Vide och jag och Emil är gudföräldrar! Blev helt rörd när jag läste fadderbrevet, tänk vilket förtroende!
Jag var alldeles blödig i kyrkan, även om jag är väldigt okyrklig av mig och inte särskilt sentimental, men det var så himla fint och lille Vide skötte sig exemplariskt.
Emil skulle hålla honom under hela dopet och svettades som en gris, Vide är en stadig kille så Emil var helt slut i armarna efteråt. Vi har ju inte hunnit jobba upp våra bära-bebis-muskler än.
Emils syster Lina och Henke, stolta föräldrar!
Minst lika stolta gudföräldrar (jag passade på att ha mina bröllopsskor, älskar de där skorna!)
Gudfadern!
Far o son.
Det är verkligen något speciellt med att bli vald som gudförälder. Jag är gudmor till min brorsdotter Alma som är 4 år nu. Jag kommer precis ihåg hur glad jag blev när min storebror och hans fru frågade om jag och min lillebror ville vara gudföräldrar. Det var så spännande och roligt och ärofyllt att de valt oss. 🙂
Och jag kan ju berätta att Alma var ca 6 månader på sin dopdag och alltså inte så lätt. Jag och min lillebror turades om att hålla henne i kyrkan för armarna orkade inte många minuter i taget.