Den här dagen vaknade vi och bestämde oss för att åka in till Borgholm!
Borgholm är verkligen världens tråkigaste stad, det finns liksom ingenting förutom turistaffärer med fidgetspinners, saronger och stråhattar.
Men fint är det! Det här huset är det finaste, med en överväxt trädgård alldeles proppfull med stockrosor. Tänk att ha ateljé i det där tornet med alla fönstren, drömmen!
När vi gått runt ett varv och konstaterat att nej, här finns ingenting….
….så åkte vi till Paradisverkstaden i Färjestaden istället.
De har så himla mycket fint! Jag har en del hemma redan men blir alltid så dumsnål när det väl gäller. Dessutom får jag beslutsångest när allting är fint. Fast hade gärna haft ett stort prickigt keramikägg i trädgården, eller en sån här randig ljusstake i grönt helst, så det matchar köket..
Sen attacktröttnade Knut på att gå i affärer så vi hoppade in i bilen och åkte mot havet istället.
Vi testade en ny strand, mindre folk än Böda.
Men sen beslutade vi oss ändå för att åka till Böda då den (trots allt folk) ändå är himla bra!
De här galenpannorna badade trots svinkallt vatten!
Jag höll mig i kanten men tappade ändå känseln i vaderna av hur kallt vattnet var.
Blir rysligt sugen på Öland! Så fint ni verkar ha haft.
Förresten, det där fina huset stämmer precis överens med hur jag tänkte att prosten och prostinnan bodde när jag läste ”prostens barnbarn” som liten. Och de bodde ju i Borgholm!