Jag vet inte hur många teckningar jag börjat på för att sen skrynkla ihop och slänga i papperskorgen, hur många ideér som bara försvunnit lika snabbt som de kommit och hur himla trött jag känner mig.
Jag har ingen inspiration att teckna. Alls. Jag har liksom glömt bort hur man gör.
Istället vill jag gå på loppis, tapetsera en byrå, försöka mig på att klä om soffan som Fröken rivit sönder och kanske bara sitta med ryggen mot stentrappan och ta det lugnt.
Jag tänkte att om jag bara går ut och köper nya strumpbyxor så känns det säkert bättre, men kom bara utanför dörren innan jag vände tillbaka in på kontoret. Så nu sitter jag här. Trött och oinspirerad med noll par nya strumpbyxor.
Skit också.
Vi tittar på något som får mitt hjärta att göra åtminstonde ett litet skutt, nämligen de här tre, som sover bredvid min säng på nätterna:
Aah denna alltid ovälkomna ritkramp. Jag har en sån period per halvår ungefär, det suger varenda gång! Men när inspirationen kommer tillbaka igen är det ju desto härligare!
Så små! Så söta! 🙂
Men åh vilka små söta gosimosiga små kattungar.