@annaileby_art
anna@annaileby.com
Vet ni vad, jag ska övervinna min största skräck och stora ångest i livet! Jag ska nämligen ta körkort!
Okej tänker ni, vilken fjuttig sak att vara rädd för, MEN, det är verkligen en jättegrej för mig!
Jag borde tagit det när alla andra gjorde det, men jag bodde i Stockholm då, hade 1000 kr i månaden och körkort va det sista jag tänkte på. Sen blev det liksom aldrig av och nu har det byggts upp till en så himla stor sak och ångesten runt att jag en vacker dag MÅSTE göra det har gjort mig vettskrämd!
Men nu är det alltså dags, intensivkursen är bokad och damen i telefonen bokade in halkbana och hela baletten och jag sa med vinglig röst: -Men tänk om jag inte kan köra då?
Klaaaart du kan sa damen upplyftande så nu känns det lite bättre.
På två veckor är det tänkt att det här ska vara ur världen. Två veckor, det är ju galet!
Men tänk vad skönt att slippa höra MINST en gång i veckan ”är det inte dags att ta körkort nudå?”, ”ska du inte ta det där körkortet nu?”, ”du skulle haft körkort, då hade allting löst sig” osv osv i all oändlighet!
Att folk har så hiskeligt mycket åsikter om mitt körkort kan jag inte förstå, det är ett jäkla tjatande. Men nu är det alltså snart gjort!
Hurra och hjälp för mig, men jag antar att det är dags att bli vuxen på riktigt nu.
Och ja, jag ska erkänna att det är lite meckigt att bo på landet när man inte har körkort.
Saker jag ska göra när jag har körkort:
– Åka till Gekås, Ullared helt själv. Utan någon (läs; Emil) som tjatar att man ska åka hem hela tiden
– Åka och köpa hamburgare bara för att jag är sugen på kvällen
– Köra hela vägen till Karlstad för att jag har sådan mamma-abstinens
– Åka på loppisrunda och faktiskt stanna vid ALLA skyltar, inte bara de som kommer lägligt
– Åka snabbt på motorvägen med hög musik
– Förhoppningsvis inte köra på någon (det är min stora skräck!)
Heja dig! Du är inte ensam! Fyller snart 25 och SAMTLIGA vänner plus sambo tog körkort i 18/19-års åldern. Utom jag. Som fortfarande inte har något och blir helt nervös och skitnödig bara jag tänker det. Usch. Övningskör med trygga sambon men att sätta mig i en bil med en främling (körskolläraren) som lägger sitt liv i mina händer?!?! jaja hoppas ditt pepp-inlägg smittar av sig på mig! Fort som tusan!
Har också varit livrädd (hysteriskt livrädd) att ta körkort hela mitt vuxna liv. Har tänkt sätta igång flera gånger men skjutit upp det gång på gång. Länge var att jag inte hade någon att övningsköra med privat en hyffsat bra ursäkt men sedan erbjöd sig min svägerska alldeles frivilligt (damn) så nu vid 33 års ålder har jag äntligen kommit igång.
Skönt att se att det inte bara är jag som är rädd för att köra bil.
Johanna!
På flera sätt är det faktiskt säkrare att köra med körskolelärare – de har dubbelkommando – en egen uppsättning med koppling, broms och gas på sin sida också. Men visst är det läskigt att köra med någon man inte känner. Jag hittade en kvinnlig körskolelärare som var i min egen ålder. För mig kändes det bättre.
HEJA HEJA DIG!
Det kommer gå galant och känn ingen press att du inte tagit det tidigare. Det är väl inte det livet går ut på, att ha körkort? Man tar det när man känner att man har tid och råd!
Jag håller alla tummar och tår för din skull! 😀
Det pirrar rätt bra i magen dom första gångerna man sitter bakom ratten, men vad skönt det kommer kännas när det är klart. Mina kompisar börjar så smått byta ut sina körkort och jag laddar för uppkörning. Kommer att känna mig sååå vuxen och stolt när det är kart 🙂
Jag hade också Ullared i tankarna när jag började ta körkort 😛
Hejja du! Att ha körkort är en fantastisk frihet, du kommer inte ångra dig. Och du, halkbanan är riktigt riktigt rolig =)
Du fixar det! Jag tog körkort förra året, när jag skulle fylla 25. Som med allt annat känns det oöverstigligt i början, och sedan nöts motståndet ner bit för bit. Det jag önskar att någon hade talat om för mig när jag började övningsköra var att man inte nödvändigtvis känner att man Kan Köra Bil bara för att man har tagit körkort. Jag trodde att allt skulle falla på plats när jag väl hade fått lappen, men egentligen betyder ju körkortet ”bara” att man har tillstånd att fortsätta öva på egen hand. Det tar bort lite av pressen att tänka så, tycker jag. Lycka till, det kommer att gå galant!
Det här fixar du!
Min kära kloka mor brukade säga, då jag började övningsköra (24 år gammal), att jag skulle tänka på alla idioter och puckon jag kände till som hade körkort. Kunde dom kunde definitivt jag!
Ida har dessutom en klyschig men ack så sann poäng i att själva lappen bara innebär att du får börja träna på egen hand. Dessutom, det är KUL att köra bil! Sjukt skön känsla att blåsa iväg på egen hand, lyssna på vad man vill på stereon och sjunga med högt och falskt samt såklart ostört gorma ohövligheter åt alla ”mottrafikanter” 😉
Lycka till!
Weee! Vill också ta en sån intensivkurs, verkar så smart. In, plugga som en galning, ut och ta kortet. Har tyvärr inte råd dock… dom är ju rätt dyra!
Appropå det, inte för att snoka eller så men hur gör du för att få råd? Du brukar ju (efter vad jag har läst på bloggen) få vända på slantarna. Tips o trix?
Det kostar ungefär 15 000, så det är ju en del, men det kostar det ju oavsett om det är intensiv eller inte känns det som. Dels betalar min mamma en del och resten har jag sparat ihop till, man får ju se det som en slags investering!
Jag förstår PRECIS hur Du känner!!!
Jag var tveklöst sist med körkortet, var livrädd för att ta det och trodde helt ärligt att jag aldrig skulle kunna lära mig köra bil.
När vi skulle till halkbanan var jag ett vrak. Men det var askul!
Och jag är så glad att jag tog intensivkurs, så det blev gjort.
Summa sumarum. Att ta körkort stärkte min självkänsla med fler 1000% och är något av det bästa jag gjort och i efterhand kändes bara fånigt att jag inte hade tagit tag i det tidigare.
Sen köpte jag en röd lien bil, smultronet, som belöning till mig själv.
Lycka!!! 😀
Heja dig Anna! Det är så skönt när man väl har fixat det, och det kommer du att göra!
Klarar jag det (vilket jag gjorde för ca 1,5 år sedan!) så gör DEFINITIVT du det!
Jag var livrädd och trodde jag skulle köra över och på allt som var runtomkring mig.
Men nu är köra bil bland det roligaste jag vet och här har det inte körts på något!
Åh, jag vet precis vad du menar! Jag fyllde 29 i sommar och har fortfarande inte tagit något körkort, av ungefär samma anledning som du. Bor man i storstad finns liksom inte behovet, och då är det ju lätt att skjuta på det, tills det blir något alldeles för stort och ångestladdat. Men det är helt rätt som Linda här ovan skriver, livet går ju inte ut på att ta körkort. Lycka till och bra gjort att våga ta tag i det och utmana dig själv! Det kommer att gå galant! 🙂
Ååååå vad skönt att läsa att det inte bara är jag. Jag sa att jag skulle ha körkort innan jag fyllde 30 – idag är jag 32 och har fortfarande inte körkort. Dessutom är vi på G och skall flytta till GBG – vem vill ta körkort i GBG, asläskiga vägar, avfarter och allt jag vet inte vad =( Varför tog jag inte körkort när jag bodde i världens minsta lilla by, ingen trafik och pyttesmå vägar haha. Min största mardröm är rondeller, att jag inte vet vart jag skall ta av eller att jag skall köra in i någon för att det inte är min tur att köra in än….har drömt många mardrömmar om dessa hemska rondeller samt att bromsarna slutar fungera. Men jag skall göra precis som du, jag skall ta tag i det och gå en intensivkurs. Jag har aldrig egentligen heller haft råd och det har inte heller varit något jag har prioriterat att spara till. Men jag skall göra det – precis som du! Heja dej =) Kraaaam
Hade inte klarat mej utan mitt kära körkort. När allt känns skit är det otroligt befriande att kunna packa bilen och åka bort, med musik på hög volym. För det är även den som kör som har makten över bilsterion. Regel.
Tror att det kommer gå finemang för dej Anna, hejjar!!
Kram och lycka till!
Vad du är modig Anna! Pepp, pepp, pepp på dig och det här äventyret!
Skriver under på vart enda ord där! Hade inte kunnat formulera det bättre.
Och KANSKE får dethär blogginlägget bli det som ger mig den sista sparken i arslet att själv boka en intensivkurs?
HEJA HEJA!
Vore väldigt kul om du kunde säga till i förväg när du ska till Ullared så man kunde få träffa dig 🙂
Kan bara säga att en intensivkurs på intet sätt är ett körkort i handen. Jag har gått TVÅ intensivkurser och kört upp 4 gånger och har fortfarande inte mitt kort… :/ Alltid något nytt fel, vet snart inte vad jag ska ta mig till. Förutom två intensivkurser har jag tagit minst 30 lektioner utöver det och övningskört med min pappa. Är 25 år och snart ger jag upp…
Men verkligen från hela mitt hjärta- lycka till!
Varken jag eller min man har körkort. Visst är det lite besvärligt ibland, men att ta körkort känns så otroligt svårt och nästan oövervinnerligt för mig.
Visst är det konstigt att folk kan vara så himla intresserade och fråga om körkortet hela tiden och om det inte är dags snart…
Det är verkligen skönt att höra att fler tycker att körkort känns så himla jobbigt!
Visserligen är mitt problem av en liten annan karaktär. Jag har nämligen redan körkort! Kan du tänka dig det då?! 😛
Jag gick en intensivutbildning och tog körkort för tre år sedan. Först fick jag göra om uppkörningen tre gånger vilket verkligen gjorde att jag tyckte det var jobbigt. Sedan hade jag ingen bil på två år och körde kanske en gång på de två åren. Nu det senaste året har jag flyttat hem till pojkvännen och har tillgång till hans bild. Men inte har jag kört något för det! Så fort någon frågar om jag kan köra så får jag panik och vill helst springa därifrån.
Så mitt tips är att du kör så mycket du bara kan även efter du fått kortet 🙂
Nu har jag börjat ”övningsköra” med pojkvännen men det är fortfarande jobbigt.
Önskar dig ett riktigt stort lyckatill inför uppkörningen! Tänk friheten du kommer få framöver! 🙂