Kolla vem som återvänt från tystnaden!
Jag har egentligen semester i två veckor till men kunde helt enkelt inte hålla mig borta, måste få teckna åtminstone en bild!

Så då kunde jag lika gärna passa på att uppdatera bloggen med del ett i vår tågluff. Har massor med bilder så delar upp det i etapper.
Vår första dag började med ett tåg mot Alvesta, där vi bytte mot Köpenhamnståget.

Knutte hade alldeles färska stygn i pannan då han trillade med huvudet före i vår stentrappa dagen innan resan. Minst sagt dramatisk början, men han var tapper och gnällde inte om det en enda gång på hela resan.

I Köpenhamn bytte vi mot ett tåg mot Hamburg. Vi tog någons tips här på bloggen så vi båda två hade stora ryggsäckar istället för någon dragväska. Väldigt bra, fast vansinnigt tungt!

Vi hade fått höra att tågen nere i Europa var mycket finare än våra tåg i Sverige. Detta tåg klassades nog inte som ett ”europatåg” isåfall, för det var allt annat än flott.
Vi började med matpaus.

När man reser med småbarn så blir det en ständig kamp för underhållning. Knut var väldigt taggad och glömde helt bort sin tretimmars vila han brukar ta varje dag. Hurra för oss föräldrar……..

Då var det ett väldigt tacksamt avbrott när tåget helt plötsligt åkte på en färja (hade ingen aning om att man kunde åka tåg på en färja) och vips var vi på en båt!

45 minuter senare fick vi gå tillbaka ner i tåget igen och rulla vidare.
Vi hade bunkrat upp med massa nya spel i i-paden (tack Radioapan för många timmars underhållning!), nya pennor och papper och massor med små leksaker som han inte sett förut.

Favoritleken, jag ritar och Knut gissar vad det är.

Klockan åtta på kvällen rullade vi in i Hamburg och Knut slocknade direkt vi gick av tåget.
Efter lite möda och stort besvär kom vi in i vår sovvagn. När jag bokade biljetten sa som sagt han i telefonen att tågen är mycket finare där nere och inte alls som i Sverige, att vagnen är lite mer som ett vanligt rum.
Hmmm….ja det var som ett vanligt rum, om vi nu skulle sova alla tre i en garderob hemma hos oss.
Här höll jag på att börja grina för att det var så trångt. Kunde inte ens få av mig väskan för det var inte brett nog att stå på bredden. Vi bestämde oss för att ha kvar Knut i vagnen vilket gjorde det hela ÄNNU trängre.

Halv sju på morgonen landade vi i Basel, vårt första stopp på resan. 23 timmar med tåg sedan vi lämnade Värnamo.
Den här bilden är suddig och dålig men beskriver ändå känslan så bra.
Utmattad mamma sörplar äckligt tågkaffe och barnet spelar i-pad.
Här tänkte jag: ALDRIG mer! Jag ska aldrig aldrig aldrig åka tåg mer!

Tur att Basel visade sig vara en superfin stad som dessutom hade strålande väder dagen till ära. Dock gungade allting när man stod still, det gjorde det i flera dagar efteråt. Här sitter vi utanför vårt hotell som visade sig vara så himla fint!

Knutte åt en sorglig frukostlåda från tåget i en park. Resten av dagen i Basel får ni se en annan dag!