Annas Träning!

feb 20, 2015 | Bebis, Tankar och Vardag, Träning | 17 Kommentarer

När jag var gravid med Knut gick jag upp 15 kilo. Jag inbillade mig att jag skulle vara tillbaka i min vanliga form på direkten. Det var jag inte. Inte efter en vecka och inte efter ett halvår heller.
Jag hade sju envisa kilon som vägrade lossna så den 1 november bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Nog med bylsiga tröjor och för små jeans.
Så jag köpte ett gymkort. Ett helår. Nu jävlar.

Jag ville inte säga till någon att jag tränade. Kände att jag jinxade det om jag la upp bilder på instagram eller skrev om det på bloggen.
Så jag och min allierade, nämligen Vestis, vi gick och tränade tre gånger i veckan. I smyg.

Vid nyår började jag med 5:2 och idag så är sex av mina sju kilon borta, min garderoba kan plockas fram och dammas av igen och det känns så himla bra att vara tillbaka.
Att jag tog tillbaka min kropp, så som jag ville ha den.

Idag gjorde jag en tanitavägning på jobbet (en sådan våg som mäter fettprocent och muskelmassa).
Jag har gjort en sådan vägning förut, när jag var 27 år. Dvs för snart fyra år sedan.
Vi jämförde resultaten och jag vägde mindre då, men hade betydligt högre fettprocent då.
Nu hade jag gått upp fem kilo på muskelmassan!
Min dåvarande ålder enligt min kropp var 35, min nuvarande ålder var 29!
Jag är alltså i mitt livs bästa form efter att jag fött barn och det känns så himla obeskrivligt bra!

Man får inte skriva om sånt här. Man får inte tala om vikt och man får inte önska sig en annan kropp än den man har för då är man ytlig och fånig.
Är man däremot stor och gillar det, prisas man av folk för att man hyllar sina former och trivs med sin kropp.
Men att vara smal och ha jobbat hårt för det anses fult att prata om för då har man fallit offer för någon slags vikthets.
För mig får folk se ut precis som de vill, de får hylla och visa och jubla bäst de vill.
Det tänker jag också göra, för just nu är jag så himla stolt och glad över mina starka muskler och min braiga kropp som levererade en unge och nu dessutom kan producera muskler så jag kan bära runt på ungen också!

Heja heja kroppen! Och heja heja mig som satte fart på den!

bild

 

17 Kommentarer

  1. Word!

  2. Klart du ska va stolt! Det är inte det minsta fult att vara nöjd med vad man åstadkommit.

  3. Grymt jobbat! kämpa på!

  4. Heja heja heja!

  5. Grymt jobbat! Otippat (eftersom du inte bloggat om det) & inspirerande för en som dras med ca 10 kg extra efter graviditet men börjar träna för halvmara för två veckor sen. Tungt med extra kilona och ser fram emot när det blir lättare både kroppsligen & vädermässigt. Som sagt, inspirerande att lägga om din framgång!

  6. Heja dig Anna! Håller med om att det finns väldigt mycket åsikter om kroppen! Upplever ofta att de blir dubbelbestraffande istället för frigörande. Tycker det är peppande att du gör det du tror på. Kram!

  7. För ett år sen började jag springa efter att ha rökt/snusat i 17 år, slutat och sen gått upp lite i vikt. Jag har alltid varit rätt spinkig men började känna mig så otränad och lös i konturerna liksom. Jag sprang inte för att gå ner i vikt utan för att jag behövde komma i form. Jag blev fast nästan direkt och verkligen älskar att springa. Men fy vad det är provocerande för folk! Om jag springer hem från jobbet – då får jag höra att jag ska ta vara på mig, “orkar du verkligen det direkt efter jobbet?”, om jag råkar bli sjuk “ja, det är säkert för arr du springer så mycket” etc. Jag nästan skäms när folk frågar hur långt jag springer – inte för att det är kort utan för att det är långt – och känner ständigt att jag måste försvara mitt livsval att vara hälsosam. Alltså det är så jävla absurt. När jag rökte 10 cig och samtidigt snusade en dosa om dagen och festade fyra dagar i veckan hade ingen något säga. Allt det här gör mig så ledsen för det känns som att det är helt omöjligt att vara kvinna. You’re damned if you do and you’re damned if you don’t.

  8. Bra jobbat! Nu blev jag också peppad till förändring! 🙂

  9. Heja dig! 😀 Och tack för inlägget, nu känner jag mig lite träningspeppad igen. 🙂

  10. Som kvinna kan man aldrig ha rätt förhållningssätt till sin kropp. Man får inte vara tjock eftersom det inte lever upp till skönhets- och hälsoideal. Man får inte, som du skriver, vilja gå ned i vikt eftersom det rimmar illa med andra ideal. Man kan inte vinna, liksom. Såvida man inte skiter i andra och lyssnar på sig själv. Jag är i ganska kass form jämfört med tidigare, och efter två barn ser kroppen förstås inte ut som före. Fast jag tycker jag är jättesnygg! Nu närmar jag mig 40, är gråhårig, slapp, har lite hängmage, är lite åldersfläckig och rynkig i ansiktet. Allt är relativt med utseende. Rynkigare än vissa, mindre hängmage än andra, liksom. Dumt att jämföra sig, omöjligt att inte göra det. Ju äldre jag blir, desto mer gillar jag mitt utseende, och andras också!

    Jättefin känner jag mig!

  11. Grym prestation Anna! Så glad för din skull 🙂

  12. BRA JOBBAT!

    Alltså, något av det bästa med att föda ut den här ungen är ju att få bli stark och fit igen och aldrig mer någonsin vara i så dålig form som jag är i nu (nej det blir inga fler barn). Tänk alla kläder som jag aldrig lyckades komma i på de tio månader jag hann vara icke-gravid efter Sigge, det kommer vara som att gå på världens största shoppingrunda att få börja rota i de där undanställda säckarna igen, woop woop!

  13. heja dig grymt jobbat 🙂 har själv varit intresserad av att testa 5:2, tror att det skulle funka med min livsstil men jag tycker ändå det verkar så krångligt. hur har du gjort? äter du bara mindre 2 dar i veckan eller räknar du kalorier också? äter du vad som helst eller tänker du efter… kram

  14. hihi vilken energi du skriver med! Bra jobbat!

  15. Skitbra jobbat! Klart du ska vara STOLT!

  16. Du ska vara stolt som en tupp! Bra skrivet och kämpa på! 🙂

  17. Grattis! Det är fantastiskt att se resultat och det som träningen går ut på är ju faktiskt att må bra och skapa sig ett hälsosamt liv.

Läs mer 

Vi gör om vårt vardagsrum!

Nu har vi inte renoverat något hemma på en mindre evighet (okej vi tapetserade Stigs rum vid jul) och vi älskar ju att göra om hemma!Så nu är det dags igen! Såhär ser det ut nu (typ, hittade bara gammal bild, detta är ju innan vi byggde orangeriet men ja, ni fattar)...

Att Köra Fast.

Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur...

Mitt 2020

 Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!Det är mitt livs bästa...