@annaileby_art
anna@annaileby.comAnna Om Konstnärsdrömmen!
Såg ni programmet Konstnärsdrömmen igår?
Jag sökte till det programmet, men kom uppenbarligen inte med men guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vad jag hade velat vara med!
Saknar verkligen det där att bli utmanad, tvingat att prova nytt och göra sånt man inte gör i vanliga fall.
Så som åren var när jag gick på konstskola.
Min största utmaning hade varit att måla stilleben tror jag. Tycker ofta det blir så platt och tråkigt. Sen har jag oerhört svårt att måla bilar och i viss mån djur.
Porträtt hade ju varit min starkaste gren helt klart.
Åh jag är så avundsjuk på alla som får vara med i programmet!
Hoppas det blir en säsong till, då jäklar vill jag vara med!
Ett Skepp Kommer Lastat, Med Två Filmer!
Hej på er, idag är det onsdag, det betyder after work med mitt jobbgäng.
Det är himla tur för jag blir lite opepp när det är totalgrått ute. Då är det bra att det finns öl och vänner.
Jag har spelat in två nya videos också, bara för att jag tycker det är så himla roligt!
Först ut den här, som jag gjorde på min kompis Vestis, bara för att hon är så himla bra och färgglad – dvs skitrolig att teckna
Den andra videon gjorde jag när jag skulle testa lite hur det var att teckna med torrpastell på färgat papper. Då blev det såhär (och hela mitt skrivbord blev brundammigt)
Hoppas ni gillar filmerna!
Annas Skidångest!
Jaha nu är det snart vinter på allvar.
Förr har mina vintrar handlat om snö, i viss mån pulkaåkning och en och annan snölykta på sin höjd. Annars har jag mest hållit mig inomhus.
Men så mötte jag Emil, denna fantast av snö, skidåkning, alla former av alpinaaktiviteter och diverse sporter.
Dvs mina lugna, fridfulla vintrar var ett minne blott.
Jag har alltid varit totalt vettskrämd för slalom, aldrig ens tänkt tanken på att jag ska lära mig för jag är helt enkelt inte en ”slalomperson”.
Det här vägrar Emil finna sig i, så han tvingade med mig till Sälen för några år sen.
Det var första gången jag stod på ett par slalomskidor. På väldigt skakiga ben åkte jag i alla fall nedför barnbacken några gånger. Sen ner för halva den vanliga backen och till slut ända uppifrån toppen i en grön backe.
Sen var min vader kaputt och helslut och jag ägnade mig mer åt det jag gör bäst, nämligen after-ski.
Sen gick jag ju och vann en tävling hos Lion Alpin, så jag numera titulerar mig ”årets skidbloggare 2016”. En smula skrattretande kan man tycka med tanke på min brist på just skidåkning. Men A for effort som vi brukar säga.
I och med vinsten vann jag också en skidresa till Österrike för två personer.
Emil jublade förstås.
Jag är livrädd-glad kan man väl uttrycka det.
Nu närmar sig resan med stormsteg (vi åker vecka 4) och jag blir mer och mer orolig.
Jag KAN JU INTE ÅKA SKIDOR! För bövelen.
Men det värsta är att jag fortfarande absolut inte vill lära mig det heller.
Eller jo, jag vill åka med Emil som lugn och metodiskt (faktiskt, trodde inte han hade det i sig…) förklarar hur jag ska göra.
Då känns det kul.
Men bara tanken på att gå i skidskola gör att jag typ vill ställa in hela resan.
Åh känner mig så himla mycket som Stig-Helmer, fast mer motvillig då.
Jag V I L L inte! (min favoritgif får symbolisera känslan)
Det här är den sidan hos mig som är väldigt stark. Den att jag inte kan gå emot min magkänsla.
Om jag bara får åka med Emil så går det bra. Men där går gränsen.
Sen pallar inte mitt psyke mer.
Jag har tänkt spendera min tid i Österrike såhär ungefär:
- 10 % skidåkning
- 40 % avslappning, SPA och sömn
- 30 % öl och dans
- 20 % mat och godis
Det är vad jag kallar semester det!
Annas Vinterutflykt!
I helgen blev det vinter, rimfrost och iskallt.
Vi hade Thom på besök så vi åkte ut till vårt bästa utflyktsmål, Store Mosse. Såhär såg det ut när vi var där i höstas.
Vi hade med oss bullar och kaffe och det var så fint ute att det nästan stack i ögonen.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
